Ilmatar planerar havsbaserad vindkraft på tre områden strax norr om det åländska fastlandet.

Projektområdena Stormskär och Väderskär finns på åländskt territorialvatten medan vindkraftparken Vågskär planeras i ett område i Bottenhavet som Finland har rätt att exploatera. Avståndet från Vågskärsområdet till Ålands kust är cirka 30 kilometer.

Miljökonsekvensförfarandet (MKB) består av två delar – programmet och beskrivningen – och det är det första skedet som nu är klart.

MKB-programmet är på 200 sidor och beskriver dels den planerade verksamheten, dels de miljöeffekter vindkraftparken kan antas medföra för bland annat befolkningen, miljön, samhällsstrukturen och nyttjandet av naturresurser.

Fyra alternativa placeringar av parken finns i projektet, men i det här skedet har man ännu inte gått in för något av dem.

Detaljerad info

För den som är intresserad av den mer tekniska aspekten av vindkraftsverksamhet bjuder programmet på en hel del läsning om allt från vilken vindhastighet som krävs för att kraftverken ska producera el (tre meter per sekund) till hur många typer av bottenfasta fundament som i huvudsak används i dag (fyra): ”Fundamenten kan dimensioneras så att de håller cirka 50 år, vilket innebär att vindparken planeras för avveckling efter cirka 50 års drift.”

Vad som ska hända med anläggningarna när de tas ur bruk är något många ålänningar undrar över. I MKB-programmet står det att 80 procent av det råmaterial som används i vindkraftverken kan återvinnas – men rotorbladen i plastkomposit är fortfarande svåra att ta om hand.

Elöverföringen till havs avhandlas också, från två eller tre havsbaserade transformatorstationer ska elen ledas vidare till Finland och/eller Sverige med högspänningskabel. De platser som berörs är Euraåminne, Raumo, Pyhäranta, Östhammar och Norrtelje.

Olika aspekter

Systematiskt under hela MKB-processen identifieras förändringar som den planerade verksamheten kan orsaka i miljön.

I MKB-programmet gås situationen igenom för fåglarnas flyttstråk, fiskfaunan och fisket både i Vågskärsområdet och i anslutning till de alternativa kabelkorridorerna. Samma sak görs med viktiga fågelområden, som enligt MKB:n inte finns inom projektområdet men däremot i närheten av kabelkorridorerna.

Programmet tar även upp fartygstrafiken, och det konstateras att Vågskärs projektområde mer påverkar den trafik som går till hamnarna i Finland än till hamnarna i Sverige – åtminstone så länge det inte görs ruttändringar på grund av isläget.

Planeringen fortsätter

Efter att MKB-programmet nu lagts fram har myndigheter och andra intressenter möjlighet att lämna in sina åsikter om det till Närings-, trafik- och miljöcentralen i Egentliga Finland.

Nästa steg är MKB-bedömningsskedet, där konsekvenserna av de olika alternativen bedöms och resultatet sammanställs. Avsikten är att den delen av arbetet ska vara klart våren 2025.

– Det vi gjort hittills är en plan för MKB-arbetet. I nästa del går vi närmare in på resultaten och de undersökningar som gjorts. Det är ett omfattande arbete som innehåller mera information, säger projektledare Jori Sihvonen.

En del undersökningar har redan satts i gång med utplacering av mätinstrument i området. Målet är enligt Jori Sihvonen att samla data under ett helt år.

Har ni redan nu kunnat identifiera några konsekvenser eller risker?

– Vi har börjat samla in en del information men analys av påverkan görs längre fram.

När bestämmer ni vilken av de fyra alternativa placeringarna på området som är mest lämplig?

– Det blir senare när MKB-arbetet är färdigt och vi vet vilken påverkan och miljökonsekvens alla de här alternativen har.

Samtidigt fortsätter Ilmatar den tekniska planeringen. Om Arbets- och näringsministeriet beviljar exploateringstillstånd och ett tillstånd träder i laga kraft 2026 kan Vågskär tas i drift tidigast 2030.