Åländska Axel Jonsson, universitetslektor vid universitetet Bergen i Norge, är aktuell med den rättsvetenskapliga artikeln ”Konsten att olovligen ta makten av en autonomi”. Det är en fallstudie av den finländska statens krisåtgärder, deras rättsliga förhållande till Ålands självstyrelse och statens ”olovliga krav på åländsk lydnad”.

Den pågående krisen har på ett oväntat sätt inneburit ett lackmustest av autonomiarrangemanget, skriver Axel Jonsson. Han är tydlig med att Ålands speciella statsrätt har förbisetts under coronapandemin. Mycket kort sagt, för hans rättsliga analys är över 20 sidor lång, var det fel att utgå från att den första beredskapslagen skulle gälla nästan oinskränkt på Åland.

– Riksdagen kan inte ändra självstyrelselagen utan att lagtinget ger sitt samtycke till det. Om Finland ska ta sig andra rättigheter ska Åland tillfrågas och svaret ska beaktas. Finland har visserligen behörighet att stifta lagar om beredskap inför undantagsförhållanden, och finska staten tolkade det som att man har behörighet att stifta undantagslag om nästan vad som helst även på Åland. Men både Martin Scheinin, Sten Palmgren och jag har dragit slutsatsen att det inte är så. Man kan inte sätta in vad som helst under kategorin ”undantagsförhållande” och runda självstyrelsen på det sättet, säger Axel Jonsson.

”Helt fel”

Finland har även gjort fel när man krävt implementering av ändringarna i smittskyddslagen på Åland, enligt Axel Jonsson.

Finland har lagstiftningsbehörighet i fråga om smittsamma sjukdomar, men Åland har förvaltningsbehörighet. Det betyder att man har en större frihet i fråga om hur lagen ska tillämpas än vad myndigheter som lyder under staten har. Annars skulle Ålands särskilda förvaltningsbehörighet vara helt meningslös.

Hade Åland egentligen inte behövt stänga skolorna, till exempel?

– Strikt rättsligt sett var det ett beslut som Åland skulle ha kunnat fatta självständigt. Men man gav från statens sida sken av att Åland måste följa statens anvisningar. Det är ju helt fel. Åland har tack vare självstyrelselagen möjlighet att fatta den typen av beslut, utgående från en egen värdering av tillgänglig data och en egen strategi. Man hade en större rätt att göra en fri värdering än vad både Åland och Finland gav sken av. Det har man nog insett på Åland i efterhand.

Det här visar frånvaron av ett smidigt samarbete, säger Axel Jonsson.

– I stället för att gemensamt se om en stängning skulle vara ändamålsenlig på Åland diskuterade man behörigheten att fatta ett sådant beslut. Det blev en maktfråga i stället för en fråga om ändamålsenlighet. Med en större välvilja i Helsingfors hade man inte behövt fundera i de banorna.

Tydligt övertramp

Dagens system för fördelning av lagstiftningsbehörighet är för komplicerat och komplext, enligt Axel Jonsson.

– Det är svårt att hänga med. Varken staten, åländska myndigheter eller vanligt folk klarar av det. Det visar ett strukturellt problem. Vi lägger oerhört mycket resurser på att utreda vem som ska göra vad, i stället för på sådant som gör nytta. Det är inte särskilt ändamålsenligt för Åland, som har en liten förvaltning.

Självstyrelselagens förarbeten förutsätter ett smidigt samarbete mellan finländska och åländska myndigheter, säger han. Åland ska tillfrågas och framför allt beaktas. Men det finns otaliga exempel på motsatsen under de här två åren.

– Man har på senare tid låtit bli att fråga Åland. Finska staten har tagit sig friheter man inte har stöd för i självstyrelserätten.

Vilket har varit det största övertrampet?

– Språkhanteringen är det största rättsliga övertrampet. Språkskyddet är ett av de viktigaste syftena med självstyrelselagstiftningen. Att uppenbart negligera kravet på svenska som skriftväxlingsspråk är ett tydligt övertramp på en tydlig bestämmelse i självstyrelselagen.

Behöver klargöras

Ett minst lika allvarligt problem är frånvaron av samarbetsvilja och att man från Finlands sida inte har prioriterat att beakta Ålands synpunkter.

– Åland har flera gånger tvingats ta till Finlands grundlag som argument. Det har inte räckt med att framföra sakliga skäl för att en åtgärd inte är ändamålsenlig på Åland. Det borde räcka för en särlösning för Åland. Men det enda som verkar få gehör i Helsingfors är argument hämtade från Finlands grundlag om till exempel likabehandling eller näringsfrihet. Åland har inte kunnat förlita sig på att självstyrelselagen räcker. Det är problematiskt, säger Axel Jonsson.

Han tycker sig ändå kunna se att man i Helsingfors har modifierat sin inställning något efter hand.

– Men det blev visst återfall i problematiken med de senaste inreseåtgärderna. Där har man inte beaktat den åländska samhällsstrukturen. De åtgärderna beslutades om efter att jag skrev artikeln.

Är du även kritisk till landskapsregeringens agerande?

– Att vara efterklok nu, när vi börjar ha fakta på bordet, skulle vara orättvist. Man ska akta sig för att i eftertid döma över vad som var rätt och fel i en situation som var akut, politiskt sett.

– Men det finns ett behov på Åland av att försöka klargöra den här typen av situationer på förhand, så att man har ett bättre rättsligt utgångsläge. Om en fråga inte blir förtydligad mellan Helsingfors och Åland kan det finnas ett värde i Åland själv gör en kartläggning av läget så att man är förberedd i största möjliga mån. 

Ett viktigt led

”Konsten att olovligen ta makten av en autonomi” är publicerad i tidskriften JFT, Tidskrift utgiven av Juridiska föreningen i Finland.

Varför skrev du artikeln?

– Jag tycker att det är viktigt att Åland engagerar sig i den rättsvetenskapliga debatten i högre grad. I vår nordiska tradition har rättsvetenskapen en klar bidragande roll i att slå fast vad som är gällande rätt. Att vara mer aktiv i den debatten är ett viktigt led för att värna om självstyrelsen.