S:t Göranskyrkan i Mariehamn var så gott som fullsatt i går kväll, och salen ekade med ett sorl av röster som dämpades till ett viskade först när ljusen i lampkronorna dimmades, och som tystnade helt först när kyrkklockorna ringde. Knappt hade de ringt ut innan de första tonerna av ”Härlig är Jorden” ljöd från Eva-Helena Hansens orgel, och församlingen reste sig upp.

Efter det tågade årets lucia Tindra Karlsson, följd av tärnorna Emilia Strandvik, Elin Lindholm, Klara Westerholm, Emma Sahlin, Smilla Påvall och Fanny Jörgensen in, sjungandes Sankta Lucia-sången till Pipsa Juslins pianoackompanjemang. Uppställda framför altaret sjöng gruppen ”Så mörk är natten”, varpå luciakommitténs ordförande Camilla G Nordlund tog över.

– En hungrig varg ville hitta en ursäkt för att äta ett lamm. Vargen hittar på anklagelser och lammet nekar, men till slut äter vargen lammet ändå. Parabeln visar att våldsverkare alltid hittar anledningar för att rättfärdiga sitt beteende, och det är något vi har sett i år. Ovissheten kring framtiden känns skrämmande, och många har uppfattat just den här vintern som extra tung och mörk. Därför är lucia och hennes följe mer efterlängtade än vanligt. De visar att det finns ett ljus som ska vinna över mörkret, sade hon.

Hon berättade att luciakampanjen i år dragit in mer pengar än vanligt.

– Människor har varit mer givmilda än vanligt, och det värmer.

”Tradition som behövs”

Till pianoackompanjemang kröntes lucia och tärnorna med varsitt halsband, varefter de steg ned från altaret, och Eva Williams från Eckerö-Hammarlands församling höll kvällens andakt.

– I kväll följer vi en omkring hundra år gammal tradition som handlar om ljus, värme, glädje och givmildhet. De sånger luciagruppen valt att framföra är evangelier, deras budskap till oss och alla de framträder inför. Traditionen kan kännas gammal och omodern, men den är precis vad vi behöver i dag, givmildhet och ljus och värme som dessa unga kvinnor har valt att ge till oss.

Hon berättade att pengarna från luciakampanjen i år går till utsatta barnfamiljer och talade om den betydelse en gåva kan ha för den som inte har mycket.

– Lucia bygger på ett rikt symbolspråk, och det röda bandet talar om vår sårbarhet, om ett inre som kan skadas, ristas och behöva hjälp. Bakom lucia står en organisation som jobbar för andras bästa, som på ett kristet sätt tvättar varandras fötter och älskar våran nästa. Men det att vi ska känna ett medlidande för de som har det sämre får inte hindra oss från att känna glädje och njutning över att vara här i stunden, i ljuset, värmen och tryggheten, sade Eva Williams.

Tågade genom staden

Församlingen enades än en gång i ”Härlig är Jorden” innan ceremonin var över och portarna öppnades. Utanför kyrkan stod runt ett sjuttiotal människor i väntan på luciatåget.

– Jag har kommit hit för att se på lucia. Det är både fint och lite spännande, sade Elsa Österholm.

– Vi har också kommit hit för att se på lucia, sade Jussi Aarnio.

– I kväll är speciell för att lucia kommer, instämde Sofia Aarnio.

De har varit inne i kyrkan och tyckt att det varit vackert och stämningsfullt.

– Vi är här för att det är lucia, säger Ludvig Nysten, som själv har en krona på huvudet.

– Det är speciellt på grund av granen och att man får äta lussebullar och att Lucia kommer.

Efter det rullade tåget igång, först bara snäckvagnen som drogs bakom en traktor, men på Norra Esplanadgatan stod ett tjugotal barn och några vuxna med facklor, tillsammans med representanter för Ålands frivilliga räddningstjänst och Ålands räddningshundsklubb, plus 15 hundar som alla sällade sig till tåget.

Med polisbilseskort åkte tåget i väg nedför Ålandsvägen, där ytterligare ett hundratal åskådare väntade i snöyran. De fallande snöflingorna lystes upp av såväl blåljusen som facklor och billyktor.

När de slutligen kom ner till torget hade kanske trehundra personer samlats, och lyften var fylld av doften av stearin från facklorna.

Där samlades tåget en gång till på scenen och sjöng ”Nu tändas tusen juleljus” för den publik som samlats.