Katten Luna, två och ett halvt år gammal, ligger hemma i Lemland, en hemsk erfarenhet rikare – men ett ben fattigare. 

I måndags när Emilia Lundell var på sitt arbete ringde hennes gode vän och inackorderade från hennes stall, Lena Mansén, med tråkiga nyheter.

– Jag satt på lunch och hon sade att det har hänt något tråkigt, sedan berättade hon.

Vad tänkte du då?

– Först förstod jag inte vad hon menade, hon sade att hästen hade stigit på Luna och min första reaktion var att hon skulle köra in henne till veterinär för att avliva henne.

Efter en stunds samlande av tankar insåg Emilia Lundell allvaret och ringde upp Lena Mansén för att förhöra sig om hur det hade gått.

– Jag hade bara i huvudet att det där nog inte går att operera och jag ville inte att Luna skulle ha ett helt liv av operationer framför sig, det vore inte rätt mot henne.

Veterinärerna vid Ålands smådjursklinik föreslog slutligen en amputation, vilket Emilia Lundell accepterade utan att blinka.

– Jag fick förklarat för mig att katter anpassar sig och klarar sig relativt bra med tre ben.

Verkar hon ha mycket ont?

– Det verkar inte så. Efter operationen hade hon ett morfinplåster och nu får hon värkmedicin en gång om dagen.

”Skrek rakt ut”

Luna kommer fram och hälsar på Ålandstidningens fotograf och får, för stunden, slippa den irriterande skyddskragen. Hon börjar genast tvätta sig i området kring operationsärret och bara det faktum att balansen är lite svår att hitta avslöjar den traumatiska händelsen.

Lena Mansén som såg hela händelsen anländer hem till paret Emilia Lundell och Joel Jansén, hon berättar om händelsen som skedde när hon longerade en häst (arbeta hästen i cirkel i en lina eller töm, reds.anm)

– Plötsligt såg jag något som rörde sig på marken två meter framför hästen och sedan såg jag att det var Luna som lade sig platt.

Då försökte hon dra hästen till sig så den inte skulle kliva på Luna – men i det skedet var det redan för sent.

– Jag skrek rakt ut, och det gjorde Luna också. Sedan stack Luna i väg trots att benet pekade rakt ut åt sidan. 

Lena Mansén tog snabbt in hästen och försökte locka på Luna, och det lyckades. 

– Då tog jag upp henne och kände hur benet var löst.

”Det bästa beslutet någonsin”

Efter telefonsamtalet till Emilia Lundell tog hon sig snabbt till Ålands smådjursklinik där man konstaterade att benet inte gick att rädda.

– Jag grät hela vägen i bilen när jag tänkte på Luna. 

Nu vill både Emilia Lundell och Lena Mansén rikta ett stort tack till veterinärerna vid smådjurskliniken som erbjöd lösningen med amputation, och dessutom till ett reducerat pris.

– De gjorde ett fantastiskt jobb och vi är jättetacksamma, säger de.

Vad känner ni nu, några dagar efter hela händelsen?

– Att det här var det absolut bästa beslutet vi kunde ta, hon springer ju omkring som om inget hade hänt nu. Det är härligt att se.

Vågar ni ta henne till stallet igen?

– Det beror lite på hur hon klarar sig, men hon är väldigt social och orädd för hästar. Hon brukar till och med ligga och sova på hästryggar.

Hemma hos paret finns också två katter till samt två hundar.

Har de reagerat och behandlat Luna annorlunda sedan amputationen?

– Normalt är ju Luna en stallkatt, så hon brukar inte vara här hemma. Därför är det svårt att säga.

–Men Luna själv verkar inte fundera så mycket på det som har hänt, vilket känns skönt, avslutar Emilia Lundell.