Efter Åbo hovrätts dom i målet mot Åland Post, har det väckts många frågor om utfallet. Hovrätten dömde två mellanchefer till villkorligt fängelse för smuggling, grovt skattebedrägeri och grovt dopningsbrott, medan bolagets högsta ledning och två andra anställda friades från brott.
Straffrättsprofessorn Dan Helenius har läst hela domen och säger sig förstå att den väcker förundran.
– Men jag ser inga problem med hur ansvaret allokerades. Det speciella är att alla tre brott kräver uppsåt, de ska alltså ha begåtts med avsikt. Det här skiljer sig från de vanligaste fallen där företagsledningen ställs till ansvar, som arbetarskydds- eller miljöbrott. De brotten kan begås av oaktsamhet. Då är det lättare att döma den högsta ledningen som har ett övergripande ansvar. Man behöver inte fråga vad de visste om en trasig maskin eller ett utsläpp eller vilka åtgärder som kunde ha vidtagits.
Krävs detaljkunskap
Att två mellanchefer döms beror enligt Dan Helenius på att hovrätten gått igenom de åtalades kunskap om varorna och förtullningsrutinerna via en omfattande personbevisning.
– Bolaget har utvidgat sitt affärsområde till nya varor som förutsatt tillstånd och man har använt felaktiga koder vid förtullningen. Man har tittat på vilka personer som specifikt haft hand om processerna och som måste ha varit medvetna om kraven. Domen grundar sig på att de dömda stått så pass nära verksamheten att de ansetts ha haft uppsåt. När det gäller den högsta ledningen går det inte att bevisa att de haft den detaljkunskapen, förklarar han.
Anonym gärningsman
Åland Post dömdes både i tingsrätten och i hovrätten att betala en samfundsbot.
– Normalt utdöms samfundsbot när någon i ledningen begår brott, även om man i verksamheten iakttagit omsorg och aktsamhet för att förebygga brott. Hovrätten gör här en lite krånglig ansvarskonstruktion. Man säger att det måste vara någon i ledningen som varit medveten och gett order, men att det inte är möjligt att identifiera vem. Även ett anonymt ansvar räcker, säger Dan Helenius.
Han drar en parallell till Paf-målet 2021, där bolaget i Högsta domstolen (HD) dömdes att betala samfundsbot för penningtvättsbrott av oaktsamhet i samband med förskingringshärvan 2012, utan att någon enskild ställdes till svars.
”Ingen prejudikatfråga”
Erfarna jurister har påpekat att det tog osedvanligt lång tid mellan rättegången och hovrättens dom, sex månader, något som även hovrätten själv konstaterat.
– Det verkar som det tagit längre än det brukar. Visserligen har sommaren kommit emellan, men samtidigt är det ett omfattande fall, med en lång utredning och mycket bevisning. Det finns möjlighet att beakta en lång handläggningstid som lindringsgrund vid straffmätningen, men det har inte gjorts i det här fallet, säger Dan Helenius.
Många har ifrågasatt att Tullen är förundersökningsmyndighet och även part i målet. Hur ser du på det?
– Det är en intressant iakttagelse, men nog enligt reglerna. Tullen har den rollen i sin verksamhet, men jag vet inte hur ansvaret ser ut mellan deras olika enheter. Motsvarande gäller ju också om man begår ett brott mot polisen. Då är det de som utreder det.
Vad är utsikterna att HD tar upp Åland Post-fallet?
– Det är svårt att säga. Det centrala är ledningens ansvar och uppsåt, vad har personerna vetat och insett? Det blir i så fall en prövning av bevisningen och vad den räcker till. Jag ser inte att det finns någon riktig prejudikatfråga i det här målet, säger Dan Helenius.
