Jan Helin säger inledningsvis att det generellt är problematiskt med äktenskap som är i beroendeställning yrkesmässigt.

– Så blir det ju rimligen i det här fallet och det låter som en problematiskt konstruktion. Utan att känna någon av de inblandade. Hur ska medarbetare kunna säga att de är opåverkade av de faktum att deras chefer är gifta?

Han känner själv inte till något liknande inom svensk public service.

– Jag har aldrig hört talas om det och jag tror inte det vore möjligt.

Vad gäller vd-rollen, som nu delas upp i dels en roll med vd-sysslor, dels i en redaktionell roll, konstaterar Jan Helin att uppdraget som vd på ett public service-bolaget är speciellt.

– Eftersom den inte är affärsdrivande. Det normala är att affären kommer för nära redaktionen, men den dimensionen finns inte.

För public service handlar det i stället om hur nära man kommer politiken. I Sverige tillsätts SVT:s styrelse av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR. Stiftelsen består av en politiskt oberoende ordförande och tolv ledamöter som nomineras av riksdagspartierna.

– Men ledamöterna får inte vara politiskt aktiva. Oftast är det före detta politiker. Syftet är att det ska finnas ett extra vattentätt skott mellan det redaktionella och politikerna.

En riskkonstruktion

Ålands radios styrelse är som bekant politiskt tillsatt och består av aktiva politiker.

– Är styrelsen politiskt tillsatt vill man inte ha vd:n för nära de redaktionella besluten. Modellen kring SVT är en konstruktion för att skapa så mycket oberoende som möjligt, men någon sådan konstruktion finns ju inte här.

Enligt Jan Helin är situationen densamma för kommersiella medier. Både vad gäller beroendeställning mellan vd och redaktionschef, och redaktionens oberoende.

– Vad det handlar om är att oberoende medier är viktiga för samhället. För kommersiella medier är risken att det kommersiella kommer för nära det redaktionella, och för public service är risken att det politiska kommer för nära. I båda fallen behöver man göra vad man kan för att skapa så starka vattentäta skott som möjligt.

Jan Helin säger emellertid att det redaktionella i praktiken ofta brukar göra det omvända i dylika scenarion. Det vill säga överkompensera åt det andra hållet genom att via rapporteringen försöka ”bevisa” sitt oberoende.

– Det blir ju i sig också ett problem.