Att Finland nu officiellt blivit en medlem i Nato medför att tryggheten i landet ökar, genom att det avskräckningselement mot ett ryskt angrepp man alltid haft stärks.

Samtidigt får man en möjlighet att ansluta sig till en allians av politiskt likasinnade. Det menar Joakim Paasikivi, överstelöjtnant och militär lärare vid svenska Försvarshögskolan.

– Finland har fört sin neutralitetspolitik som ett sätt att bevara självständigheten under Sovjettiden. Nu när situationen i världen har förändrats i och med Ukraina har det uppstått en politisk möjlighet att gå med i ett samarbete med likasinnade, säger Joakim Paasikivi till Ålandstidningen.

”Färre svaga punkter”

Han betonar att medlemskapet innebär trygghet på ett sätt man inte haft tidigare.

– Finland riskerar inte längre att behöva strida ensamt. I vinter- och fortsättningskrigen tvingades man in i de allianser man hade möjlighet till, med ett Tyskland man hade band till från jägarrörelsen. Men den typen av vapenbrödraskap går inte att jämföra med Nato-gemenskapen där man i grunden står för samma uppfattning om hur världen ska styras, säger Joakim Paasikivi.

Finlands försvarsstrategi har varit att vara tillräckligt starkt militärt för att avskräcka en invasion, något som nu stärks i stället för att förändras.

– Man har varit en försvarsmakt med en politik som har handlat om att göra det onödigt dyrt att invadera, och det behåller man som en alliansmedlem. Den påk man har haft i bakfickan blir tydligare eftersom det vid ett angrepp nu kan komma en vedergällning, till och med i form av de kärnvapen som Nato-medlemmar och främst USA har.

Att Finland och Åland nu kommer in under det så kallade kärnvapenparaplyet ser han som en extra trygghet.

– Vi blir säkrare. Svaga punkter och osäkerheter inom försvarsförhållanden är något som Ryssland söker efter och nu blir de färre och svårare att hitta, säger Joakim Paasikivi.

Nato-närvaro kräver dialog

Finland har nu Natos längsta gräns mot Ryssland. Om Nato därmed vill skapa en militär närvaro på finsk mark återstår att se, och enligt Joakim Paasikivi krävs både en enhällighet inom alliansen och Finlands uttryckliga samtycke i så fall.

– Det är inte alls omöjligt eftersom alliansen bygger på att ge och få hjälp, och har en uppfattning om hur gemensamt försvar ska upprätthållas, även om Finland redan är starkt. Det kan bli tal om att basera en stab eller ett centrum för gemensam strategi där, och om man är beredd att finansiera det kan det skapas en amerikansk bas, något som till exempel Polen har velat ha. Övningar och sådant kommer att genomföras på ungefär samma sätt som de gjorts hittills.

Vad som sker på Östersjön, där Ryssland har en närvaro men som med ett svenskt medlemskap skulle omringas helt av Nato-länder, återstår att se.

– Det är inte omöjligt att den marina trafiken på Östersjön ökar, eftersom havet nu går från en tillgång till en nackdel för Ryssland, som inte kan röra sig lika fritt där längre. Om de upplever försvarsalliansens närvaro som ett hot och väljer att fortsätta agera hotfullt, då stiger spänningarna, säger han.

Ökad trygghet

Joakim Paasikivi tillägger att ingenting direkt förändras för Ålands del, och att han inte tror att det finns ett tryck inom Nato för att ändra på demilitariseringen.

– Finland går med i Nato med Ålandskonventionen och de andra avtalen intakta, så där förändras inget. Förändringar i demilitariseringen kommer att diskuteras i den utsträckning som Finland väljer att upp frågan. Det är så klart olyckligt att Finland har en skyldighet att försvara Åland men inte kan öva där, men som en del i försvarsalliansen ökar tryggheten ändå, säger han.