Måndag eftermiddag
En patient har krampat i åtminstone 15 minuter, har kommit in med ambulans och ligger i ett av akutrummen.
– Vet du vad det är för dag och för månad, frågar läkaren Kim Lindholm. Patientens tillstånd verkar stabilisera sig något men patienten får ligga kvar.
– Om patienten inte har pågående kramper är läget inte så akut, säger Kim Lindholm.
Akuten är denna måndag halvfull, ungefär hälften av rummen är upptagna av patienter. Kvällen innan har varit oerhört hektisk. Då hade man fått in en patient med hjärtinfarkt och hela tre fall av misstänkt stroke.
– De var här samtidigt så det var verkligen körigt. Dessutom hade vi andra patienter som låg inne av olika orsaker plus att det kom in en del sjukrådgivningssamtal. Två av patienterna flögs senare iväg till andra sjukhus, säger sjukskötare Victoria Lindqvist.
På en tavla i triagen skriver sköterskorna in vilka som ligger i de olika rummen, ålder och vilka symptom de har.
I ett rum ligger en kvinna i medelåldern som har smärtor i nedre delen av magen.
– Jag började få ont i lördags och det har inte gått över, säger kvinnan.
En ultraljudsundersökning av hennes buk görs och klinikchefen för akuten och läkaren Petter Westerberg känner på hennes mage.
– Säg till om det gör ont när jag trycker, säger han.
Han konstaterar att det inte finns någon vätska i buken men att ytterligare utredningar krävs och kvinnan skickas till röntgenavdelningen för undersökning.
Lite senare kommer en till patient in, en man i 50-60-årsåldern. Han har klämt fingret illa i en vedklyv.
– Ja veden skulle ju in i pannan den. Men plötsligt när jag höll på att klyva kändes det som att klyven gick igenom fingerbenet och jag förstod att jag måste komma in. Just nu gör det inte ont, säger mannen.
Victoria Lindqvist rengör och sköljer såret som ser både djupt och blodigt ut. Fingret ser också onormalt snett ut, den översta fingerleden går inte i linje med övriga fingret. Sedan bedövas fingret. Läkare Saara Nikulainen kommer in för att ta en titt.
– Det har blött rejält. Det kan finnas en fraktur som måste åtgärdas och sen måste själva såret antingen sys eller stiftas ihop. Men först måste fingret röntgas, konstaterar hon.
En patient från ett äldreboende anländer med ambulans till akuten.
Patienten rosslar, hostar och har feber och kan inte kommunicera. Man tar sepsistest, alltså blodförgiftningstest och på alla som har luftvägssymptom tas covid-, influensa- och RS-virustest. Det här är enligt personalen en vanlig patientkategori på akuten i och med att befolkningen blir allt äldre.
Lördag kväll
För ovanlighetens skull är det mycket lugnt på akuten klockan 20 denna lördag.
Personalen har nu möjlighet att sitta ned en stund och prata, även om man passar på att sköta fortlöpande sysslor som administration och påfyllnad av sjukvårdsmaterial.
Kvälls- och nattetid finns alltid en väktare på plats och i kväll är det Björn Lundström från Alandia Security som är på jobb.
– Jag finns här som en extra trygghet men kan också hjälpa till med lite allt möjligt. Jag kan hjälpa till med att lyfta patienter, ha uppsikt över dementa och hantera aggressiva personer när sådana kommer in, säger han.
Och visst händer det med jämna mellanrum.
– Jag har blivit både påspottad och kallad för alla möjliga fula saker. Det har också hänt att patienter slagit sönder inredning och utrustning. Om de betedde sig som de gör här till exempel på banken skulle det bli ett himla liv, men på något sätt förväntas vi acceptera sådant beteende. Det är bra att vi har väktare och direktlarm till polisen som kommer snabbt om det behövs, säger Christel Qvarnström, som är vikarierande biträdande avdelningssköterska på akuten.
Personalen vittnar också om att en patient en gång fick tag på en skalpell och hotade med den. Nu är alla potentiellt farliga instrument inlåsta.
Sussi Karlsson har jobbat som sjukskötare på akuten i 21 år och har hunnit vara med om många incidenter.
– En händelse jag aldrig glömmer var en tragisk händelse då ett barn på skolresa avled genom en olyckshändelse under en lek.
Hon berättar om ett annat fall hon inte kan glömma
– En kvinna hade tagit en överdos för att ta sitt liv. Hon klarade sig men då hon vaknade var hon så oerhört hjärtskärande ledsen och storgrät över att hon fortfarande levde, hon ville bara dö. Överlag berörs man extra mycket när unga människor blir svårt sjuka eller skadade, säger Sussi Karlsson.
Sjukskötare Barbro Holmström säger att det också finns fina saker man aldrig glömmer.
– Ett larm gick till landsbygden om en höggravid mamma som blödde kraftigt. Ambulansen körde fram och tillbaka på 40 minuter. Vi hade koordinerat BB, barn och operation, alla stod redo i en operationssal och allt annat jobb avbröts. Vi på akuten stod och höll upp alla dörrar och hissen, ambulansen bara sprang genom korridoren, rakt in i operationssalen. Både mamman och babyn klarade sig. Det var mäktigt.
Simon Enqvist har jobbat som sjukskötare i fem år och han säger att man med tiden lär sig att lämna jobbet på jobbet och inte älta saker.
– Det går helt enkelt inte, man orkar inte om man aldrig kan glömma patienterna. Men så klart är vissa saker svåra att glömma, särskilt barn.
Ålands litenhet och insulära läge gör det utmanande att jobba inom vården.
– Vi måste kunna allt, men har inte möjlighet att öva på allt tillräckligt ofta, säger Simon Enqvist.
Huvudanledningen till att han valde yrket är att han ville ha ett jobb där han gör verklig skillnad.
– Man räddar inte liv varje dag, men det gör man inte heller på större sjukhus. Men man känner sig ofta viktig och när man räddar liv känner man att man är bra på sitt jobb.
Många i personalen lyfter den god stämningen på akuten.
– Vi har en mycket trevlig arbetsgrupp, vi skojar och skrattar mycket. Det är trevligt att komma på jobb. Man behöver inte visa sig duktig utan vågar ställa dumma frågor och begära hjälp av varandra då man är osäker, säger Sussi Karlsson.
Söndag eftermiddag
Telefonen ringer i ett och patienttavlan i triagen börjar fyllas på. Under söndagen har helikoptern landat två gånger med patienter från skärgården. En helikopterpatient kommer från ett boende och har en misstänkt infektion medan en annan flygs in på grund av buksmärtor.
En man i 70-årsåldern har kommit in med ambulans.
– Jag ramlade ur sängen på natten, det är andra gången sedan i julas som det händer. Jag har inte larm hemma och nådde inte telefonen och blev liggande länge, säger mannen.
Sjukskötare Sara Nylund tar hand om mannen och det tas blodprov på honom. Mannen har märken i ansiktet.
– Jag har inte så ont just nu, men jag blev länge liggande med ansiktet nedtryckt, det är kanske därför jag har märken, säger han.
En som fått skjuts in till akuten är Anders Eriksson.
– Jag är lite yr, konstaterar han.
Han har nämligen halkat omkull när han tillsammans med sin son gick på en skogsväg.
– Jag tuppade av och sonen sade att han hade svårt att väcka liv i mig. Nu har jag rejält ont i huvudet, svanskotan och ryggen.
Sonen körde in Anders Eriksson till akuten.
– Jag hann aldrig bli rädd, jag fattade ingenting. Men min fru Peggy tyckte jag skulle komma in.
Anders Eriksson förs till röntgenavdelningen för att undersökas närmare.
Jan Johansson ligger i ett av rummen på akuten och har problem med magsmärtor.
– Det är andra gången på två veckor jag är här för smärta. Troligen är det gallan, säger Jan Johansson.
Den här omgången har varit smärtsam men han har fått smärtlindring och dropp och ligger kvar för observation.
– Det är klart att det är lite tråkigt att ligga här, jag får till exempel inget att äta nu. Men de är så duktiga, jag är i trygga händer.
Fotnot: Alla patienter som förekommer i artikeln med namn eller anonymt har givit sitt samtycke.
