Älgstammen i Finland har minskat avsevärt i storlek, produktiviteten har sjunkit i alla delar av landet och även kalvvikterna är på många håll lägre. Orsakerna till förändringarna är många; både sådana vi människor direkt kan påverka och sådana vi inte så lätt kan påverka. Det skulle nu vara läge att fundera hur vi vill ha det i framtiden.

Om vi människor skulle låta älgarna och skogarna vara orörda, skulle älgstammen fluktuera kraftigt. Älgstammen skulle växa sig mycket tät och äta slut sina födoresurser, varefter den skulle krascha i kombination med obetydlig produktivitet och låga kalvvikter. Efter att växtligheten repat sig skulle älgstammen återhämta sig och börja växa och det hela upprepa sig gång efter gång. Mångåriga studier i Nordamerika visade ett täthetsintervall på mellan sju och sjuttio älgar per tusen hektar i områden liknande dem i södra Finland. Det här är förstås inget att eftersträva. Det behövs en aktiv förvaltning av både älg och skog.
 

Det är i huvudsak vi människor som styr hur många älgarna ska vara. Det gör vi med de täthetsmål som de regionala viltråden sätter upp för varje enskilt älgförvaltningsområde för tre år åt gången, och som direkt styr hur många älgar jägarna ska fälla för att uppfylla målen. Älgstammen i Finland är nu hälften så stor som för tjugo år sedan. Vid sydkusten har den inte varit så här gles på 40–45 år.

Stammens produktivitet styrs av en mängd olika faktorer av vilka vi kan påverka flera. Med selektiv jakt kan vi bland annat styra stammens köns- och åldersfördelning vilket påverkar exempelvis hur stor del av korna som är i högproduktiv ålder. Tunga fullvuxna kor föder många kalvar och tunga kalvar. Sedan behövs det även tillräckligt många tunga och fullvuxna tjurar, för att brunsten ska fungera optimalt för att kalvarna ska födas vid rätt tid, då födotillgången är optimal.

Hur bra älgarna mår kan vi styra även indirekt. Om älgarna ska samsas om maten med många andra växtätare påverkar det produktivitet och vikter negativt.

Även skogsbruksmetoderna är av stor betydelse för älgarnas hälsa. Älgar som har tillgång till variationsrik föda med mycket örter, bärris, rönn och vide blir tyngre än de som får ty sig till ensidig föda bestående av mestadels tall. Det kan vara bra att hålla i minnet vid plantskogsskötsel då rönn och vide lätt blir bortstädade. Gamla slutna skogar släpper å sin sida inte ner det ljus som bärrisen och diverse örter skulle behöva för att existera.

En förhållandevis ny utmaning för södra och västra Finland är vargarna som har visat sig äta ganska stora mängder älgkalv. Även det bidrar till älgstammens försämrade nettotillväxt, vilket under hösten ses som färre kalvar per ko.

Under senare år har många somrar varit väldigt varma och torra, vilket innebär sämre föda för älgarna. Korna behöver mycket energirik föda för att kunna producera mjölk, så kalvarna blir mindre om vår och sommar är varma och torra. Följande år ses det i att korna föder färre kalvar. Enbart den höga värmen i sig innebär stress för älgarna, vars andningsfrekvens stiger avsevärt.
 

Förutom de kända faktorerna bakom färre älgar, lättare älgar och sämre reproduktion, finns det troligtvis ytterligare faktorer som det inte ännu forskats i. Men det vi känner till ger anledning till eftertanke och åtgärder. Vad är lämpliga älgtäthetsmål så att både jägare och rovdjur får tillräckligt byte, samtidigt som skaderisken i skog är på acceptabel nivå? Vad är lämplig mängd av övriga hjortdjur med tanke på konkurrens om föda? Vad är lämplig mängd rovdjur i förhållande till bytesdjuren och rovdjursskadorna? Hur sköta skogsbruket så att det även producerar lämplig föda för växtätarna och därmed också minskar risken för hjortdjursskador i skogen?

Det skulle vara viktigt att kunna styra alla dessa faktorer för att möjliggöra älgjakt även för kommande generationer. Älgen har länge varit Finlands viktigaste vilt, men allt flera jaktlag låter bli att jaga älg för att de anser att älgarna helt enkelt inte räcker till. Utan jakt har älgarna inte något konkret värde, precis som skogarnas värde skulle utebli utan aktivt skogsbruk. Vi borde definitivt bli bättre på att se naturen som en helhet och förvalta den som en helhet.
 

Mikael Wikström

Finlands viltcentral