Om personalen mår bra mår alla bra, säger hon.

Ålandstidningen har besökt både det växande företaget och följt med på två hembesök.

Klockan 07.55, Peter Ahlström och Terese Widing

– Kom in!

Peter Ahlström ropar glatt när närvårdaren Terese Widing öppnar ytterdörren till hans lägenhet på Mariegatan. Hon är här för ett av två dagliga, halvtimmeslånga besök hos honom. I bakgrunden hörs ljudet av Ålands radio och tv:s gymnastikprogram.

– Vi börjar med det vanliga. Medicinerna, säger Terese Widing och öppnar skåpet där de ligger.

– Har du ätit frukost? fortsätter hon.

Peter Ahlström förklarar för gästande Ålandstidningen att Björkkös personal kommer morgon och kväll och hjälper honom med bland annat medicinen.

– Jag ser inte vad jag gör, så den hjälpen behöver jag, säger han.

Terese Widing bäddar sängen och rör sig vidare mot köket, där golvet ska sopas och moppas. Peter Ahlström får sin lunch från Trobergshemmet, men frukost och middag lagar han själv. Han tycker att det är roligt, men om golvet blir smutsigt under tiden ser han det inte.

Peter Ahlström har ett intresse för odling. I lägenheten finns många olika växter. Han visar citronträdet, och chilifrukterna som hänger på tork i vardagsrummet. I köket är alfalfa- och mungbönsgroddar klara att använda som pålägg.

– Man ska äta nyttigt.

På en lampa i hallen hänger ”guldslipsen” som han hade på sig när Åland United vann cupguldet.

– Jag var inte där och såg matchen. Men det är den här som ger kraften, säger han om slipsen.

Terese Widing blir snabbt klar med både köket och badrummet.

– Vissa dagar är vi här på lite längre besök. Då hjälper vi till och tvättar, säger hon.

Hon slår sig ner med Peter Alström för att prata en stund.

– Om du inte har något annat som du vill att jag gör, Peter?

Det har han inte. De pratar lite om vad det finns för mat i kylen och om vad Peter Ahlström ska göra efter besöket. Ta en promenad till hamnen, säger han och förklarar att han har ”färjskådning” som hobby.

– Det är en bra hobby för då kommer du ut och går, säger Terese Widing.

Peter Ahlström har haft hemservice ett par år.

– Björkkö är bra. De greppar ett problem, försöker förstå det och löser det dessutom. Och går det inte säger de till.

Han säger att de hjälper till med det mesta.

– Jag klipper håret själv, men det blir lite tufsar över som de putsar bort. De kan också säga ”ska du verkligen ha de där byxorna på dig?”.

– Ja, men på ett snällt sätt, om det är hål i dem, säger Terese Widing.

Han är också glad över att han nu, till skillnad från den första tiden med hemservice, inte behöver ha någon med i badrummet när han duschar.

– Till slut fick jag dem att dammsuga medan jag duschar. Jag klarar det själv, jag har en arm som fungerar.

Peter Ahlström var mer aktiv i samhället tidigare.

– Det är svårare nu. Man ska hem också, och färdtjänsten räcker inte till.

Men han brukar åka till Seniorpunkten.

Halvtimmen böjar ta slut.

– Jag ska snart gå vidare. Är det något annat? undrar Terese Widing.

– Jag tar ut soporna när jag går, säger hon.

Klockan 08.30, Terese Widing

”Jag känner mig inte stressad”

Terese Widing har arbetat som närvårdare i sex år och innan hon började på Björkkö jobbade hon på Trobergshemnet. Hon trivs mycket bra med sin nya arbetsplats, säger hon efter besöket hemma hos Peter Ahlström. Hon tycker om cheferna, kollegorna, kunderna och arbetsmiljön.

– Och så har vi tid också. Jag känner mig inte stressad när jag är hos kunder. De läser av en ganska lätt om man är stressad, säger hon.

Den här dagen ska Terese Widing besöka sex olika personer. Det är inte ett stressigt upplägg, säger hon.

Besöket som står på tur är till en person som behöver stöd med att planera och staka upp vardagen.

– Alla människor är olika. Det är det som gör det här jobbet intressant.

Klockan 10.20, Mirjam Öberg och Sandra Stenius

– Hallå!

– Hur är det? Ska jag tända en lampa? säger närvårdaren Sandra Stenius när hon kliver in i hallen i 90-åriga Mirjam Öbergs hus i Mariehamn.

Mirjam Öberg är privatkund hos Björkkö och anlitar dem en timme, två gånger i veckan.

– Jag tycker att det är så bra. De är trevliga att prata med. Och de gör det jag vill att de ska göra, säger hon medan Sandra Stenius går in i sovrummet för att bädda sängen.

Mirjam Öberg vill ha hjälp med ”allt möjligt smått”. Det kan vara återkommande saker som att moppa golvet, vattna blommorna och gå ut med soporna.

– Det är kanske det allra viktigaste. Förut tvättade de, men nu har min tvättmaskin gått sönder och min dotter tvättar åt mig.

Hon har inte bestämt sig för om hon ska köpa en ny.

– Men kanske man ändå behöver en tvättmaskin?

Den här dagen vill Mirjam Öberg att innehållet i en garderob ska sorteras.

– Jag vill ha bättre ordning. Jag tycker själv att det är besvärligt att göra det.

Sandra Stenius hittar lite allt möjligt i garderoben, som en telefon och en gammal väckarklocka. Frysklampar också. De har Mirjam Öberg saknat.

– God jul! säger Sandra Stenius sedan och överräcker ett oöppnat paket.

– Har jag inte öppnat det här? undrar Mirjam Öberg.

– Så här blir det med saker. Jag har inte ens tittat vad jag har fått i julklapp, reflekterar hon.

I paketet finns blåvita självständighetsljus.

– Fint. Det ju mörkare tider nu, säger Sandra Stenius.

Mirjam Öberg har bott i huset, som hennes man byggde, i 60 år.

– Än så länge kan jag bo här, med den här hjälpen som jag får. Och så har jag familjen som hjälper mig.

Hon får ganska mycket besök också, och känner inte att hon sitter ensam.

– Jag tycker att så länge man tycker om att bo hemma, och det inte blir för besvärligt, så ska man göra det. Men sedan, när man inte orkar, borde man få plats på något hem där man får hjälp. Det blir när ni måste duscha mig och borsta mina tänder, säger hon till Sandra Stenius och skrattar.

Hon har anlitat Bjökkö sedan företaget startade för fyra år sedan.

– Det bästa med Björkkö är att de inte inte skiljer på sådant de gör och inte gör. Den timme de är här gör de det jag vill. Ibland stryker de mina kläder. Jag gillar också att de stannar hela timmen som jag betalar för.

De sitter ofta och pratar i köket. Att bara sitta och samtala är jätteviktigt, säger Sandra Stenius.

– Vi pratar om vad som händer och om gamla tider. Det är lite allvarligt snack också. Livet går upp och ner, det kommer man inte ifrån, säger hon.

– Sedan har det kanske hänt något i samhället som vi diskuterar, säger Mirjam Öberg, som var ledamot i Ålands lagting i 16 år och som innan dess arbetare som hälsosyster och barnmorska.

Tre olika närvårdare brukar komma hem till henne.

– Det är trevligt för båda parter att hålla sig till samma människor, säger Sandra Stenius.

Mirjam Öberg berättar att hon för flera år sedan anlitade stadens hemservice under några veckor.

– Det kom olika människor varje gång. Det var inget fel på människorna, men ibland stannade de bara tio minuter. De hade alltid bråttom. Men nu, om det blir tid över, sitter vi och pratar.

Klockan 11.20, Sandra Stenius

”Jag vill inte göra något annat”

När Sandra Stenius sagt hej då till Mirjam Öberg berättar hon att hon har jobbat cirka ett år på Björkkö. Hon har varit närvårdare sedan 2010.

– Men jag har jobbat inom vården sedan jag var 18 år och jag älskar det. Jag vill inte göra något annat. Men Björkkö är det bästa jobb jag haft.

Hon säger att cheferna frågar varje dag hur de anställda mår och hur arbetet går.

– De bryr sig och de lyssnar på oss. Om vi mår bra mår alla bra.

Kollegorna är också viktiga.

– Det är hela teamet som gör det. Ett bra gäng är a och o.

Klockan 11.30, Björkkös kontor

I Björkkös alldeles nya kontor i Bio Savoyhuset på Nygatan pågår fortfarande inflyttningen. Johanna Björkvall, vd och delägare, tar en paus från sin lunch och visar lokalerna.

– Vi är cirka 20 fast anställda och cirka 20 timanställda. Vi har 40–45 personer på lönelistan varje månad säger hon.

En del av personalökningen skedde för ungefär ett år sedan, när Björkkö anlitades av Kommunernas socialtjänst för hemtjänst till KST:s klienter.

– Där är det KST som ger uppdraget och bestämmer över uppgifter och tid. Den privata hemservicen bestämmer kunderna över. Vill man ha två timmar för att sitta på verandan och prata så blir det så, säger Johanna Björkvall.

Har ni många privata hemservicekunder?

– Det har tagit lite tid att bygga upp, men vi har ett 30-tal i dag.

Johanna Björkvall grundade företaget 2018 tillsammans med Pauliina Körkkö, som är delägare och styrelseordförande.

– Då var siktet främst inställt på den privata marknaden. Men det var tur att vi bytte fokus, för det var kommunerna som uppvaktade.

Björkkö erbjuder i dag ett brett spann av sociala tjänster med inriktning på såväl barn, ungdomar och familjer som äldre. Bland de anställda finns förutom närvårdare även sjukskötare, socialarbetare, socionomer och assistenter.

Upplever ni att det är svårt att hitta närvårdare?

– Vi har lyckats rätt bra. Men sommartid är det en annan utmaning, säger Pauliina Körkkö som anslutit till huvudkontoret tillsammans med Terese Widing, Sandra Stenius och närvården Mari Sjöman.

Vad har ni för teorier kring att få anställda att trivas på jobbet?

– Vi jobbar väldigt lite hierarkiskt. Och Pauliina och jag är också själva ute och arbetar med kunder, säger Johanna Björkvall.

– Det ger en helt annan förståelse, säger Pauliina Körkkö.

Inom företaget betonar man att var och en ska fokusera på sitt eget arbete.

– Han man några frågor kommer man och pratar med oss. Med en sådan öppen dialog, där alla känner att de kan komma och prata, förebyggs avundsjuka, säger Pauliina Körkkö.

Kontakten med de anställda är tät.

– Vi hörs nästan dagligen på Messenger, säger Sandra Stenius.

Hur ska man locka fler till närvårdaryrket?

– Det skulle behövas en ny yrkesnivå, omsorgsassistenter. Den yrkesgruppen kan göra dagliga sysslor som inte kräver sjukvårdskunskaper. Ofta är hushållssysslorna i fokus, säger Johanna Björkvall.

Hon förespråkar också mer glädje på arbetsplatserna.

– Man ska känna att det är roligt!

Nu hoppas man inom Björkkö på att servicesedlar ska tas i bruk på Åland, säger Pauliina Körkkö. När kunderna får möjlighet att välja servicegivare måste alla skärpa sig, säger Johanna Björkvall.

– Det blir en konkurrens på lika villkor som skulle förbättra kvaliteten överallt. Det skulle gynna alla.