Sedan ett antal år är landskapets utvecklings- och hållbarhetsagenda med sina sju strategiska mål ledstjärnan för mycket av det politiska arbetet. Ett exempel på det är att många budgetmoment i den årliga landskapsbudgeten motiveras med ett eller flera av målen.

När debatten kring den senaste statusrapporten för återupptogs i lagtinget under onsdagen stod det dock klart att det inte finns ett unisont stöd för agendan i parlamentet.

– Inom Obunden samling förhåller vi oss kanske lite svala till hållbarhetsagendan på det sättet att vi gillar mera konkret tal, sakpolitik och att göra konkreta saker. Inte att stätta upp plakat och säga att vi ska göra på ett visst sätt och sedan inte göra så, sade Ob:s gruppledare Marcus Måtar.

Som exempel på det han kallade ”hyckleri” med agendan tog han att när partiet framfört förslag på att minska antalet turer i skärgårdstrafiken så blev man nedröstad. Han menade också att den rapport om hinder för hållbarhetsarbetet, där bland annat privat markägande och kommunstrukturen pekas ut som sådana hinder, var ”oroande” då respondenterna var anonyma.

– Det är oroande när man får känslan att privat ägande är farligt för hållbarhetsagendan, det är precis tvärt om. Ett omtag med agendan vore nog bra, sade Måtar.

”Inte enkelt”

Nina Fellman (S) ifrågasatte hur landskapets långsiktiga hållbarhetspolitik ska se ut om agendan smalnas av enligt Måtars önskemål.

– Hur ska man välja riktning om man inte jobbar med agendan? Hur ska man lägga upp en bredare plan om man inte har en agenda man följer?, frågade Fellman.

– Jag har aldrig påstått att det är enkelt. Det jag säger är att vi går framåt för brett och för abstrakt, svarade Måtar.

Även Marcus Måtars partikamrat Stellan Egeland var kritisk till hållbarhetsagendan, men gick längre än sin gruppledare.

– Att man inte står bakom den här rapporten är sunt. Allt som inte luktar Sovjetunionen är ju fel enligt rapporten, sade Egeland och hänvisade i det senare till att hållbarhetsagendan är nära kopplad till FN:s Agenda 2030.

– Det verkar som att en majoritet ställer sig bakom Agenda 2030. Förvånande, eftersom den i första hand handlar om global fördelningspolitik. Det borde leda till att alla som kallar sig borgerliga drar öronen till sig.

– Jag ser inte alls kommunistspöken i varenda hörn som Egeland. Att man på ett globalt forum tar ställning för att det är viktigt att både pojkar och flickor då gå i skola, vad är det för fel på det? Du är ju en del av majoriteten och varit med och godkänt meddelandet. Kom igen nu, Egeland, frågade Katrin Sjögren (Lib).

– Jag tycker inte det är fel att pojkar och flickor ska gå i skolan. Och det blir lite löjligt när Sjögren försöker påskina att jag på något sätt kan påverka vad som står i meddelandet, kontrade Egeland.

Miljö inte klimat

Stephan Toivonen (ÅLD), som ofta proklamerat sitt motstånd mot planerna på storskalig havsbaserad vindkraft, menade att också hållbarhetsagendan och dess mål att stoppa klimatförändringarna är tveksamt.

– På Åland kan vi påverka klimatet i mycket liten utsträckning. Hållbarhetsagendan borde fokusera på miljöfrågor, inte klimatfrågor.

Toivonen menade att människans inverkan på klimatet är mycket litet, vilket fick Simon Påvals (Lib) att ifrågasätta honom.

– Hur har ST kommit till den slutsatsen? Är det vetenskap han baserar sig på?

– Jag har läst en hel del, och jag hävdar att det baserar sig på vetenskap. FN har begränsat sig till att vi bara ska se till koldioxiden. Största delen av FN är diktaturer som faktiskt vinner på att säga att de ska ha stora klimatstöd.

– Jag har också läst en del och långt över 95 procent av forskningsstudierna i dag säger att det faktiskt är människan som påverkar. FN är ett politiskt organ, men forskarna verkar i demokratiska länder, svarade Påvals.

Debatten bordlades till på måndagens plenum då den fortsätter.