Allt fler larmrapporter kommer om ungas psykiska ohälsa. En av de senaste är Ungdomsbarometern som kom i höstas och som visade att särskilt åländska ungdomar mår dåligt. Det här är den sista och avslutande artikeln i en serie där Ålandstidningen har belyst ämnet.
I den första delen av projektet har man bland annat velat kartlägga hur situationen ser ut i dag, vilka tidigare studier och rapporter som gjorts och vilka aktörer som finns på Åland i dag. Projektledaren Maarten Sengers och projektmedlemmen Linda Ekström har anställts för det tre och ett halvt år långa projektet.
Maarten Sengers och Annette Holmberg-Jansson säger att de läst Ålandstidningens serie om psykisk ohälsa bland unga och menar att de känner igen mycket.
– Serien ringar in mycket av det som vi behöver belysa inom det här projektet, säger Annette Holmberg-Jansson.
Maarten Sengers säger att det har överraskat honom hur väldigt engagerade många personer är när det kommer till de här frågorna.
– Det finns så många engagerade personer på Åland som lägger hela sin själ i att försöka skapa bättre förutsättningar för barn och unga, men trots alla dessa ovärderliga insatser verkar det vara svårt att få helheten att fungera. Vår uppgift är därför att ta vara på det som fungerar bra i dag men också att hitta samverkansmodeller som i större utsträckning än i dag tar sin utgångspunkt i barnets eller familjens övergripande situation och inte endast i en enskild verksamhets snäva uppdragsbeskrivning.
Lågtröskelmottagning öppnar i september
En konkret sak som inte har direkt koppling till projektet men som snart blir verklighet är en lågtröskelmottagning för psykisk hälsa vid Ålands hälso- och sjukvård, ÅHS, för barn och unga under 18 år.
Det är något som det togs fram pengar för i en tilläggsbudget och att den nu blir verklighet är något Annette Holmberg-Jansson är mycket glad över.
– En sådan enhet har efterfrågats i tio år. Dit kan barn och unga vända sig utan remiss om man mår psykiskt dåligt. Den här mottagningen kan lätta på trycket för BUP, säger hon.
ÅHS har nyligen avslutat rekryteringen av två personer, en socialkurator och en hälsovårdare för att starta upp mottagningen som planeras starta den fjärde september.
Tidiga insatser
Maarten Sengers säger att ämnet psykisk ohälsa är komplext och att det finns många kopplingar till andra samhällsfrågor.
Han och Annette Holmberg-Jansson säger att nyckelord är tidiga insatser.
– Det behovet har vi absolut identifierat. Det är jätteviktigt att tidigt komma i kontakt med familjer där det kan finnas till exempel beroendeproblematik eller föräldrar som av en eller annan orsak inte klarar av sin föräldraroll. Det viktiga är att det är den unga som står i centrum.
Men är inte det väldigt svårt, går inte sådant ofta under radarn länge? Hur ska man kunna få kontakt med sådana familjer?
– Ja, det är helt klart svårt och inte går det att nå alla. Men till exempel Rädda Barnen har så kallade Ninni-grupper där man tidigt kommer i kontakt med barn där det i familjerna finns vuxna som mår psykisk dåligt, dricker för mycket eller har ett annat beroende. Samarbetet med dem kan bli bättre och sådana grupper behöver finnas i större skala. Från i höst ska vi bilda arbetsgrupper med så många olika aktörer som möjligt så att vi hittar en modell som funkar för Åland. I projektets andra fas ska vi titta på vad som saknas och hur det vi redan har kan samordnas bättre inom ramen för den lagstiftning vi har och om det eventuellt behöver stiftas nya lagar och fördelas resurser, säger Maarten Sengers.
Juridiska hinder
Annette Holmberg-Jansson och Maarten Sengers säger att det i dagens system med flera olika aktörer finns vissa inbyggda hinder för att unga tidigt och snabbt ska kunna få hjälp.
– Det handlar bland annat om juridiska hinder om att byta information mellan olika enheter. Men det finns exempel från både Finland, Sverige och Norge på multiprofessionella samarbeten där man löst det här. Det måste vara sömlösa övergångar och vårdnadshavare ska inte behöva ta kontakt med en massa olika instanser för att få hjälp. Det här är en av de viktigaste sakerna som vi behöver jobba på, säger Maarten Sengers och Annette Holmberg-Jansson.
– En annan instans vi nu tittat särskilt på är Folkpensionsanstalten, FPA, och deras roll. Det är svårt att få FPA:s rehabiliteringstjänster att fungera på Åland. Det finns exempelvis kurser för adhd och autismspektrumtillstånd som ålänningar inte kan ta del av. Det gör att trycket på de åländska aktörerna blir större då FPA inte fungerar på samma sätt som i Finland, säger Maarten Sengers.
