Det brukar heta att en katt har nio liv och på Fifax landbaserade fiskodling i Eckerö är det ett inofficiellt talesätt att man har fler. Man kan lugnt säga att verksamheten varit med om mycket sedan det officiella startskottet för anläggningen gick i oktober 2014. De kanske två största bakslagen har kommit under de senaste två åren när man först 2021 var med om en störning gällande leveranser av syre till anläggningen, vilket resulterade i att 40 procent av beståndet i anläggningen förlorades.

Senare under 2021 listades bolaget på handelsplatsen First North Helsingfors och tog ny fart mot målsättningen att nå full produktionskapacitet, men ännu färskare i minnet har vi förstås upptäckten av fisksjukdomen IHN i anläggningen förra sommaren – som ledde till att all fisk behövde avlivas och anläggningen saneras i flera månader.

– Nu har vi precis tagit de små första stegen. I praktiken hade vi en total paus från och med mitten av augusti i fjol, då det sista fiskarna avlivades och rensades, till början av mars, säger Fifax vd Samppa Ruohtula.

Omfattande saneringsarbete

Saneringsarbetet kom efter lång och omsorgsfull planering i gång i oktober och pågick sedan i tre månader. Under den tiden rengjordes i praktiken varenda kvadratmillimeter av anläggningen. Det handlar om totalt 36 större bassänger om 550 kubikmeter vardera, flera mindre bassänger, fem kilometer rör och därtill flera separata och sofistikerade reningsanläggningar. Totalt är anläggningen 15.000 kvadratmeter stor.

– Det var ett omfattande saneringsarbete. Det är på den nivån att man gick runt med en tandborste och putsade allt.

Alla åtgärder på grund av smittan, avlivning av fisk och sanering av anläggningen utfördes enligt Livsmedelsverkets beslut och under myndigheters ledning enligt lagen om djursjukdomar.

– Efter att vi blev klara i januari hörde ännu en sex veckor lång torrperiod till processen. I praktiken fick vi tillbaka nycklarna till anläggningen den 3 mars, och följande vecka kunde vi ta in det första partiet ägg.

Nytt säkerhetstänk

Ägg har sedan dess kläckts och numera simmar omkring ett gram stora yngel omkring i kläckeriet och yngelavdelningen, som är helt avskärmad från övrig verksamhet. Samppa Ruohtula säger att Fifax redan före smittan hade bra hygien- och säkerhetsrutiner, men efter att anläggningen kontaminerades i fjol har man skruvat upp nivån på skyddet ytterligare några snäpp.

Till det hör bland annat att anläggningens första mur flyttats ut från fabriksväggen till ett staket som omgärdar området.

– Tanken är att vi ska kontrollera ännu mer noggrant vem som kommer in på området, och sen förstås allt som händer på insidan med nya och mer strikta arbetsrutiner.

Ett annat exempel är att anläggningens 36 bassänger, dit fisken kommer när den vuxit sig större, rent processmässigt delats upp. I praktiken kan man säga att det är tre produktionslinjer med egna reningsverk om tolv bassänger vardera.

– De hade tidigare varsin separat vattencirkulation, men i produktionen kördes de parallellt med varandra som en helhet. Man kan säga att vi då hade en linje om tretusen ton, nu har vi tre linjer om tusen ton. Inga människor, redskap, fiskar eller vatten rör sig däremellan.

Elektroniska säkerhetssystem

Som ett exempel på de elektroniska säkerhetssystem som satts på plats tar Samppa Ruohtula sina egna möjligheter att röra sig i fabriken som exempel.

– Jag har inte nycklar att gå omkring i fabriken som jag hade förut och vi tar inte in besökare på samma vis längre.

Systemet kartlägger också noggrant precis vem som varit vid eller i fabriken, och när hen varit det. Allt för att så enkelt som möjligt kunna begränsa spridning och spåra källan om fabriken någon gång i framtiden igen skulle råka ut för störningar på grund av virus eller andra orsaker.

Har ni kunnat spåra IHN-viruset från förra sommaren?

– Vi har grubblat i flera månader över hur det gick till. Det är Livsmedelsverket som hållit i den epidemiologiska utredningen och genom genetisk sekvensering har man kunnat konstatera att viruset på Fifax var identiskt med dels det som förekom på Föglö sommaren 2021, dels med den variant som härjade i Danmark under våren och sommaren 2022.

Tester har gjorts hos alla leverantörer av yngel och ägg.

– Men man har inte kunnat hitta någonting. Det har varit clean. Då är följande möjlighet havsvattnet, men inte heller där har man kunnat hitta smittan och dessutom har vi tillräckliga rutiner för att rena vattnet.

Landbaserade vägar

Vad som då återstår är de landbaserade vägarna och där finns flera alternativ. Antingen att äggen eller yngelfisken som importerats till Åland fått en sidokontamination som inte kunnat bekräftas. Ett annat alternativ är att viruset på något sätt kommit in via redskap, människor eller andra djur.

– Det är väldigt osannolikt men går inte att utesluta och med den osäkerheten får vi leva. Men utredningen har gett oss en sannolikhetsrymd för olika förklaringar, och genom det har vi kunnat bygga våra nya rutiner.

En sådan förändring är att inte längre importerar yngelfisk.

– Vi tar bara ägg. Det är väldigt osannolikt att IHN-smitta kommer in den vägen.

Enligt teorikurvan tar det ungefär 18 månader för ett ägg att utvecklas till en fullvuxen regnbågslax med målvikten som är 2,4 kilogram. Att jämföra med de sex månader det tar för ett 300-gramsyngel att nå samma stadium.

– Det gör att vi behöver vänta lite längre i processen men det viktiga är att vi undviker störningar, säger Samppa Ruohtula.

Upp och ner

Fifaxfabriken har genom åren byggts ut vid flera tillfällen och blev i nuvarande omfattning med en teknisk kapacitet på 3.200 ton egentligen klar först 2020. Men vägen dit har som sagt varit allt annat än rak. Ursprungligen var planen att fabriken skulle stå helt klar 2016, men av både tekniska och finansiella orsaker har det tagit längre än planerat. Pengar har runnit ur bolaget och flera finansieringsrundor har hållits genom åren. När projekten sjösattes 2014 beräknades investeringen till 18 miljoner euro – men fram tills i dag har i runda slängar 65 miljoner euro pumpats in i bolaget. Den största finansieringen, 15,4 miljoner euro, fick man vid listningen på First North Helsingfors hösten 2021 och i vintras samlade man in ytterligare 5,2 miljoner euro i bruttointäkter genom en företrädesemission för att kunna starta verksamheten efter IHN-smittan. Prognosen är dessutom att det behövs tio miljoner euro till för investeringar och att återstarta hela produktionen.

Samppa Ruohtula kom in i bilden för private equity-bolaget Helmet Capitals, som ordnat finansieringen av projektet, räkning under 2019 och senare samma år tog han över som vd. Han konstaterar att Fifax genom åren haft många problem att lösa.

– Landbaserade cirkulationsanläggningar är fortfarande nya verksamheter på global nivå. De flesta är ännu i uppstartsfas och utvecklar sina anläggningar. Det har gått upp och ner eftersom det är en oprövad verksamhet och detsamma gäller nog alla andra som gjort samma sak som Fifax under de senaste åren.

Dyrare att bygga

Samppa Ruohtula tar bland annat det norska börsbolaget Atlantic Sapphire som exempel. I deras huvudprojekt byggs för närvarande världens största anläggning i Florida och målet är att den i framtiden ska ha en kapacitet om 100.000 ton år, alltså 30 gånger så mycket som Fifax.

– De har haft både tekniska och biologiska utmaningar med en lång rad bevikelser och jag kan bara känna medlidande. Alla i den har branschen har fått lära sig den hårda vägen.

Till det hör också att allt blivit betydligt dyrare än vad man för tio år sedan räknade med.

– Fifaxprojektet har kostat ungefär 60-70 miljoner euro och det är klart mer än vad man räknade med från början. Men när man i dag tittar på budgeteringen för motsvarande anläggningar runtom i världen kostar det ungefär 20 euro per kilo produktionskapacitet att bygga en ny anläggning. Tillämpar vid det på Fifax specifikationer landar vi på cirka 65 miljoner euro, så egentligen har projektet blivit precis så dyrt som det i dag borde vara.

Vet vad som fungerar

Men efter flera år av hårt lärande vet man i dag vad som fungerar. Enligt Samppa Ruohtula var man på god väg redan innan syreincidenten 2021. Till dags dato har Fifax kumulativt sålt 1,3 kilogram rensad fisk, alltså ungefär hälften av anläggningens årskapacitet. Trots att det låter lite ser man det internt som en fin prestation eftersom inte många andra motsvarande anläggningar kommit i närheten av det.

– Även förra våren gick det bra och vi hade från och september 2021 stadigt levererat tio ton i veckan, och var på väg mot målet med full produktion eller 50 ton i veckan, men sen kom smittan.

Nu är målsättning att före utgången av 2024 ha fullt fiskbestånd med full produktionsnivå motsvarande 3.200 ton orensad fisk på årsbasis.

Innan 2030 är målet att omsätta 125 miljoner euro per år.

Hur lönsam är verksamheten vid full produktion?

– Det har inte visat sig ännu, men ingen skulle göra det här om de inte trodde på det. Vår målsättning är att få i gång full produktion och det här är som vilken processindustri som helst, det behöver snurra på hög grad för att vara vettigt och lönsamt. Men vår lönsamhetsmålsättning på lång sikt är en ebidta-marginal på 25 procent.

En del av Fifax långsiktiga målsättning är också att i framtiden expandera med fler fabriker.

Är Åland aktuellt?

– Alla ställen är möjliga men Östersjöomgivningen känns förstås naturlig för oss.

Modernt och hållbart sätt

Allt sammantaget säger Samppa Ruohtula att det efter många bakslag nu känns som att Fifax är på rätt väg.

– Hela grunden för Fifax och det som låg bakom initiativet var en motivation om att odla fisk på ett modernt och hållbart sätt. Med de utmaningar som finns med övergödning i Östersjön och klimatsituationen som helhet. Vi kan inte expandera och öka på odlingen på traditionellt sätt och då måste vi fylla på med nya metoder och där är landbaserad fiskodling en.

Han menar att många bolag under de senaste åren applicerat hållbarhetstänket på sin verksamhet, men för Fifax är det hela grunden.

– Det är det hela bolaget är byggt på och trots alla utmaningar är det samma sak som fortfarande driver oss, och vi vet att vi är en en av världens experter och pionjärer på det här området.

En fjäder i hatten är därför också de miljöbelastningskalkyler som nyligen gjorts med hjälp externa konsulter.

– Tittar man på utsläpp av kväve och fosfor så ligger vi på ungefär en procent av vad en havsodling släpper ut för motsvarande produktion. Till på det har vi det fysiska faktumet att slammet inte hamnar på havsbotten, utan blir på land och kan cirkuleras som till exempel gödsel.

Även koldixiodutsläppen är i nivå med motsvarande produktion till havs.

– Tidigare var den allmänna insikten att landbaserad fiskodling hade högre koldixidutsläpp eftersom man behöver bygga en fabrik och snurra en hel del energi. Men när vi tittat på det har vi kommit fram till att vi släpper ut 3,9 kilogram koldioxid per kilo rensad och filtrerad fisk. Det kan jämföras med 5,1 kilogram för importerad norsk lax och 3,7 kilogram för inhemsk regnbåge.