Flera namnkunniga intressenter i Åbo har börjat utreda hur Finland kunde knytas till Sverige och Västeuropa med järnväg. Planen innebär att en järnvägslinje skulle byggas genom skärgården från Osnäs till Bomarsund, via Brändö, Kumlinge och Vårdö. Rälsen skulle sedan dras över fasta Åland till Eckerö och därifrån i en tunnel under Ålands hav till Grisslehamn, skriver Turun Sanomat.
Bakom planerna står Egentliga Finlands Förbund, Åbo Handelskammare och Åbo yrkeshögskola samt säkerhetsforskaren Juha Pyykkönen, pensionerad brigadgeneral. Bakom visionen står också affärsmannen och investeraren Matti Rihko. Han var tidigare vd för livsmedelskoncernen Raisio och före det Europachef för tobaksbolaget Aldatis. Han har också varit ordförande för Turun Yliopistos styrelse och sitter i styrelsen för Åbos utvecklingsbolag Business Turku.
Söker finansiering
Till Turun Sanomat säger Matti Rihko att Nordens geopolitiska situation har förändrats drastiskt och därför behöver Finland en ny förbindelse västerut. Han anser att Finland och Sverige borde förverkliga den utan dröjsmål. Projektgruppen uppges medvetet ha hållit lågt profil för att inte störa planerna för Västbanan, snabbtåglinjen mellan Helsingfors och Åbo, där finansieringen är i ett känsligt läge.
På Åbo yrkeshögskola pågår sedan hösten ett forskningsprojekt om förbindelsen, där basen är den plan som togs fram på 1960-talet för en fast vägförbindelse mellan Åbo och Åland. Enligt vicerektor Juhani Soini ska man söka finansiering för projektet som beräknas ta hela det här året i anspråk.
Han påpekar att tåget kunde transportera både gods, bilar och personer och att det skulle innebära en väsentligt snabbare trafik än dagens färjor.
Väntas gynna näringslivet
Någon officiell kontakt till Åland har ännu inte tagits om projektet, men inledningsvis ser man positivt på planerna, enligt Turun Sanomat. Riksdagsman Mats Löfström säger till tidningen att det behövs stora visioner, men att han inte ser projektet som realistiskt i närtid, med hänsyn till det finanspolitiska läget.
Landshövding Marine Holm-Johansson konstaterar att dylika planer dyker upp med jämna mellanrum. Hon tror dock att ålänningarna skulle välkomna bättre kommunikationer.
Även närings- och miljöminister Jesper Josefsson (C) uppges bli intresserad när han får höra om planerna och tror att en järnväg skulle kunna locka till inflyttning, förenkla arbetsresorna och gynna tillgången på arbetskraft.
Baltisk säkerhetsrisk
Den nya västliga förbindelsen skulle på svenska sidan gå till Arlanda och Norrtälje, vilket skulle föra Finland närmare såväl södra Sverige och Göteborg som kontinenten. Jämfört med Rail Baltica är avståndet från Helsingfors till Hamburg och Rotterdam cirka 500 km kortare.
Från initiativtagarna framhålls att en ny förbindelse västerut inte bara skulle gynna logistiken, utan även säkra Finlands försörjningsberedskap i oroliga tider och underlätta försvaret. Matti Rihko pekar på risken att Rail Baltica blockeras i Suwalk-korridoren, ett 80 km brett område vid gränsen mellan Litauen och Polen, som ligger mellan Kaliningrad och Belarus.
Fördel med tunnel
För att minska påverkan på vattenströmningen skissar man på tre stycken tio kilometer långa tunnlar i skärgården och en cirka 30 kilometer lång mellan Eckerö och Grisslehamn. Vattendjupet i Ålands hav är 200-280 meter, men Juhani Soini påpekar att det i Norge och Schweiz finns många motsvarande tunnlar.
Som exempel nämner han för Turun Sanomat det pågående bygget av Rogfasttunneln, en 27 km lång landsvägstunnel som går ned till 400 meters djup. Den har en budget på 2,55 miljarder euro.
Järnvägstunnlar anses också bli billigare att bygga, eftersom de kan göras smalare och har andra säkerhetskrav. När elnätet byggs ut för järnvägen förbättras samtidigt elförsörjningen. Behovet av broar och vägbankar är inte klarlagt.
