Syskonen Dan Mikkola och Eva Mikkola-Karlström är andra generationen som driver företaget Godby Shipping. Det var deras föräldrar, Alpo och Ingelise Mikkola, som grundade rederiet 1972. Sedan 2000 leder syskonen verksamheten som vd respektive vice vd.

– Företaget började i ett rum i källaren i vårt föräldrahem i Godby, när verksamheten växte togs flera rum i bruk tills vi flyttade till en separat lokal i Godby. Sedan 2004 är vi verksamma i huset i Mariehamn, säger Eva Mikkola-Karlström.

Rederiet startades genom att man köpte ett brandskadat fartyg som renoverades och sattes i trafik. Fartyget fick namnet Miniland och blev rederiets första.

– Man hade egentligen inga pengar, utan tog lån, pantsatte huset och satsade allt på att få det att fungera. De fick det att gå runt, så det måste ha gått bra där i början, säger Dan Mikkola.

Från början var verksamheten inriktad på finsk industris, speciellt skogsindustrins, behov av transporter.

– Man exporterade pappersmassa och virke från Finland ut i Europa och importerade bulkvaror, säger Dan Mikkola.

– Och så köpte och sålde man fartyg, säger Eva Mikkola-Karlström.

Under 1980-talet blev det kämpigare för företaget.

– Jag kommer själv ihåg hur vi under en period hade väldigt jobbigt med likviditeten och ekonomin, säger Dan Mikkola.

I slutet av decenniet gick det bättre. Då fick man ett räntestödssystem, mer ändamålsenliga kollektivavtal och ett längre avtal med en viktig kund.

– Det ledde till att vi beställde våra två första nybyggen 1987 och 1989 som blev fartygen Mini Star och Link Star. Totalt beställdes fem fartyg som levererades mellan 1989 och 1993.

Fartyg världen över

I slutet av 1990-talet byggdes ytterligare två fartyg.

– Processen när vi får nya fartyg går till så att det i grunden finns en kund som vill ha någon slags transport. Sedan tar vi kontakt med ett varv. Om alla bitar faller på plats blir resultatet att vi tecknar ett nybyggnadsavtal med varvet, ett transportavtal med kunden och ett finansieringsavtal med en bank, säger Dan Mikkola.

– De avtal vi jobbar med kallas tidsbefraktning. Vi hyr ut fartygen till våra kunder och får betalt per dag. Kunden kan inom kontraktens ramar använda fartyget som om det vore deras eget, säger Eva Mikkola-Karlström.

– För vår del betyder det att vi får fokusera på det som vi tycker och tror vi är bättre på, att driva fartyget när det gäller personal och teknik. Vi har fastnat för den här mallen för vi tycker den passar oss, säger Dan Mikkola.

I dag har Godby Shipping åtta fartyg som kör på olika platser i världen.

– Alla fartyg är sysselsatta. Det skiljer sig väsentligt från hur det var under våren och sommaren 2020, under efterdyningarna av corona. Men nu är marknaden bra. Man ska vara försiktig med att förutspå framtiden men just nu ser det rätt bra ut i vårt segment, säger Dan Mikkola.

I dag har företagets fokus skiftat från finsk industri till den globala marknaden. De har inte längre några fartyg som anlöper Finland.

– När nyheter började förmedlas digitalt gick produktionen av tryckpapper ner kraftigt, vilket var en finsk paradgren. Vi tvingades söka nya marknader och hamnade då ut i Karibien, Medelhavet och till och med nedåt mot Afrika. I dag är Nordsjön helt tydligt vårt tyngdpunktsområde, säger Dan Mikkola.

Företagets nyaste fartyg är från 2007.

– Vi borde ha byggt något efter det men av olika orsaker har det inte blivit av. Under 2016 höll vi på med ett projekt med ett stort fartyg. Vi fick bra priser från varv, hade bra kontakt med finansiärer men fick ingen kund. Det var en jättebesvikelse, säger Dan Mikkola.

Företaget tog nya tag men pandemin satte käppar i hjulet.

– I dag är priserna på varv väldigt höga. Men det är högprioriterat för oss att bygga nästa generations ro-ro-fartyg, säger Dan Mikkola.

– Under tiden får vi uppgradera de befintliga fartygen och göra dem mer miljövänliga, säger Eva Mikkola-Karlström.

Framtida utmaningar

Den största utmaningen för företaget i dag är att ständigt anpassa verksamheten efter de allt strängare miljökraven.

– Det har alltid funnits miljökrav, men för fram till 15 år sedan var de väldigt låga. Då kom det krav på vilken svavelhalt man fick ha i bunker, säger Dan Mikkola.

I dag är det klimatförändringen och utsläppen av växthusgaser, främst koldioxid, som står på tapeten.

– Det finns ett helt batteri av regelverk. För varje fartygstyp får man göra olika ändringar. Gemensamt för alla fartyg är att man behöver satsa mycket mer på energieffektivisering, bränsleoptimering och på reducering av utsläpp än tidigare, säger Dan Mikkola.

Hur påverkar det här företaget?

– Det är investeringar förstås och det kostar pengar. Det här är förmodligen bara början, säger Eva Mikkola-Karlström.

– Sjöfarten måste vara med och ta sitt ansvar för miljön. Har näringen rimlig framförhållning så man kan anpassa sig är det väl i grunden inget problem att man inför strängare miljöregler, säger Dan Mikkola.

Hur är det att driva företaget tillsammans?

– Det är väl på gott och ont, mest gott kanske.Vi har båda vuxit upp med företaget hemma, det har alltid funnits. Vi har mycket samsyn kring saker så på det sättet går det enkelt. Sedan är det väl ändå en fördel att vi inte alltid tänker exakt lika, två hjärnor är ju bättre än en. Jag tycker att det funkar bra, säger Eva Mikkola-Karlström.

– Vi hat totalt sex barn, så det finns en potentiellt tredje generation som vi tror och hoppas ska visa intresse och fallenhet att så småningom driva rederiet vidare, säger Dan Mikkola.

Syskonen hoppas att företaget stannar inom familjen.

– Med åren kan det komma finansiärer som tycker att man ska göra det ena och det andra. Vi har hela tiden haft konceptet att det är ett familjerederi och vi hoppas att det ska fortsätta så, säger Dan Mikkola.

Vad är det roligaste med ert jobb?

– För mig är projekten när vi får nya fartyg de stora höjdpunkterna, säger Dan Mikkola.

– I och med att vi är ett familjerederi så känner vi vår sjöpersonal och månar om dem. Det är jätteroligt när folk börjar i en lägre position och sedan utvecklas och stiger i graderna. I slutändan är de befälhavare eller maskinchef ombord. Det är kul att följa dem hela vägen och se hur de lyfter sig själva i nya positioner, säger Eva Mikkola-Karlström.