Morteln består dels av en skål, dels av en stöt som också kallas pistill. Förutom att användas rent praktiskt har morteln använts som en symbol för visdom och makt. Såväl läkare, apotekare som alkemister har funnit morteln som en användbar logo.

Olika material har använts vid tillverkningen av mortlar. Såväl trä, sten, järn, koppar som mässing och brons har använts. I åländska hushåll var de av metall de vanligaste, medan mortlar av sten var rätt ovanliga förr. Grynstöten, som även kan klassas som en stor mortel, tillverkades ofta av trä. Under de senaste decennierna har köket internationaliserats och den gamla nordiska husmanskosten har fått stark konkurrens av främmande matkulturer. Dagens logistik har också förändrat utbudet i våra matvarubutiker och vi kan köpa snart sagt vad som helst på hemmaplan.

Den ökade invandringen har också medverkat till internationaliseringen av kosthållet. Om jag ser på användningen av morteln i min barndom på 60-talet var den begränsad till att stöta hel peppar och kardemummakärnor i en järnmortel. I dag har jag såväl mortlar i Kolmårdsmarmor som en mexikansk salsamortel i mitt kök och jag använder dem för att krossa många olika ingredienser i köket.

I Sverige verkar stenmortlar ha varit mer vanligt förekommande i hemmen än i Finland. Det beror troligen på att de tillverkades i den inhemska Kolmårdsmarmorn. Troligen var stenmortlarna mer vanliga i borgerlig miljö än hos allmogen. Det var oerhört sällan sådana dök upp på de allmänt förekommande lösöresauktionerna på Åland under slutet av 1900-talet.

Den mexikanska morteln som också blivit populär i Norden kallas molcajete och är gjord av en vulkanisk sten. Den har en grund vid skål på tre ben och en grov pistill om kallas tejolote. Om man köper en nytillverkad molcajete ska den ”kuras” först, det vill säga ojämnheter och damm från stenen ska avlägsnas med hjälp av salt, ris och vatten. Kurningen gör således att molcajeten blir slät och inte släpper ifrån sig små stenbitar i maten. Preparering av födoämnen och kryddor i en molcajete ger maten en speciell textur och smak som man inte uppnår vid tillredning i metallmortlar.

Mässingsmortlar var förr dyrare och exklusivare än järnmortlarna. Skultuna bruk som är känt för husgeråd i mässing grundades redan år 1607 av kung Karl IX. I den mångsidiga produktionen som innefattade ljusstakar, kaffepannor, ljusstakar, ljuskronor, knappar och medaljer ingick även morteltillverkning. Ett annat bruk i Sverige som tillverkat mortlar är Gusums bruk som inledde sin verksamhet år 1653. Också Forsbacka bruk, grundat 1620, tillverkade mortlar. Någon produktion av metallmortlar i stor skala har inte förekommit på Åland.

Förutom att mortlarna är praktiska att ha i kök och laboratorier kan de också vara vackra och dekorativa föremål som berättar om vår historia och kultur. Mässingsmortlar har varit populära samlarföremål och priserna kunde på auktioner förr vara rätt höga. Som för de flesta antika föremålsgrupper har priserna sjunkit för mortlarna de senaste decennierna. Inredningsidealet i dag innehåller inte prylfyllda hyllor, utan det är rena linjer som gäller. Stora enskilda objekt är däremot populära och om en stor mässingsmortel dyker upp på en webbauktion kan priset rusa i höjden, medan de stora serierna av en hel drös med små mässingsmortlar ibland går för några tior.

I regel är stenmortlarna dyrare än metallmortlarna, men särskilt i Sverige där utbudet är stort kan man köpa en mindre stenmortel för en ringa penning; en tia och uppåt, medan man kan få betala ett par hundra euro för en stor. Mortlar i porfyr kan bli riktigt dyra; priser uppemot tusen euro är inte ovanliga.