Marina Mattsson är utbildad psykolog och psykoterapeut. Tidigare jobbade hon på ÅHS men är numera tjänstledig för att jobba på heltid med det egna företaget Pratbubblan samt som psykolog på Ålands cancerförening. Där jobbar hon en och en halv dag i veckan med att ge krisstöd och hjälp till familjer och personer som drabbats av cancer.

– Det är ett projekt som cancerföreningen startade upp i mars tillsammans med mig, cancersjukskötare Marika Sundqvist och cancerföreningens verksamhetsledare Monica Toivonen. Från början jobbade jag där en dag i veckan men det visade sig snabbt att behovet var större än vi trodde. Cancerfonden som finansierar projektet beslöt då att utöka samtalstiderna till en och en halv dag i veckan.

Att jobba med den här formen av terapi passar Marina Mattsson väldigt bra då hon själv har erfarenhet av att vara anhörig. 2015 dog hennes storasyster i cancer och 2016 dog en av hennes kusiner. Även hennes man gick bort i sviterna av cancer 2022. Han hade gått igenom en cancerbehandling men fick sedan TBE och saknade då ett tillräckligt starkt immunförsvar för att tackla sjukdomen.

– Därför passar det här jobbet mig så bra. Jag vet vad de går igenom och kan relatera till det mesta som de berättar. Det känns fint att kunna vända egna jobbiga kriser till något konstruktivt, det känns meningsfullt.

De flesta som besöker Marina Mattsson är själva drabbade av cancer men ibland tar de med sig någon anhörig och ibland träffar hon endast den anhörige. Utöver det krisstöd som hon ger finns en grupp för efterlevande, personer som har förlorat någon i cancer.

Hur skiljer sig den här typen av samtal från det du annars jobbar med?

– Det är mycket mer fokus på återhämtning och krisen som man går igenom. För de allra flesta är det en rätt stor kris att få en cancerdiagnos. De flesta har bra prognoser men det är klart att de går igenom allvarliga behandlingar och får för det mesta någon form av bestående men. Återhämtningsperioden efter behandlingen är oftast mycket längre än vad man kan tro. Där känner jag att det finns något som är viktigt att jobba med då varken de drabbade eller de anhöriga förstår riktigt hur lång tid det tar att komma tillbaka.

Stort behov

Marina Mattsson har utrymme för sju samtalstider i veckan och de är allt som oftast uppbokade. Sedan projektet började i mars har hon träffat omkring 30 personer och haft över 200 besök.

– Antalet besök är väldigt behovsstyrt. Det finns de som kommer kanske fyra, fem gånger och sedan finns det personer som kommer upp till 20 gånger. Många av de som drabbas av cancer på Åland har möjlighet att få samtal med cancersjukskötare Marika Sundqvist men hon menar att det finns vissa knepigare fall som hon känner att hon inte har rätt utbildning för och då skickas de till mig.

Marina Mattsson berättar vidare att en cancersjuk inte automatiskt får samtal med henne utan att man vid behov skickas till henne via antingen Marika Sundqvist eller Monica Toivonen. De som besöker henne har oftast svårare, lite djupare kriser att bearbeta.

Hur kan ett samtal med dig se ut?

– Många har ett behov av att prata om hela processen från att de fick diagnosen till olika behandlingar de har gått igenom. Vi pratar också mycket om hur diagnosen har påverkat dem och deras familjer samt återhämtning. Många upplever att de är trötta, de känner inte igen sina kroppar och de orkar inte vara aktiva på samma sätt som tidigare eller träffa vänner och bekanta i samma utsträckning. Krisen tar upp så mycket energi att man inte orkar med allt det vardagliga som man annars gör.

För den som känner någon som är cancersjuk kan det vara svårt att veta hur man ska bemöta eller hjälpa den drabbade. Marina Matsson menar att man kan hjälpa mycket genom att visa att man bryr sig på olika sätt.

– Det kan vara små saker som att skicka en blomma eller laga mat för att visa omtanke eller kontakta och fråga hur personen mår. Sedan är det ju olika från person till person hur mycket man kan finnas där för en annan eftersom man har sitt eget vardagsliv med allt vad det kan innebära.

Efter en utvärdering av projektet i november togs ett beslut om att fortsätta åtminstone ett år till och förhoppningen är att det ska fortsätta längre än så.

– Vi har fått jättefin respons så det känns bra och viktigt att vi gör det här.