#metoo-rörelsen uppmärksammade sexuella ofredanden samt normaliseringen och tystnadskulturen kring dem år 2017 när den drog i gång, och har fortsatta att påverka sedan dess.

Varje år har Ålands feministparaply uppmärksammat detta med evenemang på olika teman som mäns upplevelse av rörelsen, ungas utsatthet och sexuella ofredanden inom servicebranschen. Årets upplaga blir den sista av sitt slag, fem år senare, och har som syfte att sammanställa vad det åländska samhället kan lära sig av #metoo.

4.000 kvinnor

I kölvattnet av #metoo samlade en grupp kvinnor genom ett samarbete mellan feministparaplyet och Feministakademin in 270 berättelser från kvinnor på Åland som blivit utsatta för sexuella kränkningar och övergrepp. Ett utdrag av dessa finns publicerade på metoo.ax. Under evenemanget presenterar feministparaplyets högskolepraktikant Cecilia Berg en rapport om #metoo på Åland.

– Det är en ganska stor del av den möjliga befolkningen som var med i den Facebookgrupp där berättelserna samlades in, över 4.000 kvinnor. Det blir så tydligt att det här problemet finns överallt, säger Mia Hanström, en av initiativtagarna och dåvarande ordförande för feministparaplyet.

Ett uppvaknande

Det blev tydligt för Mia Hanström under arbetet med #metoo att de mest sårbara på Åland är grupper som redan är utsatta. Unga, personer med funktionsvariation, personer som mår dåligt och de som har en underordnad position i skola eller jobb.

– Men vem som helst kan bli utsatt. Många insåg inte ens att de hade blivit utsatta för det är så normaliserat, säger Mia Hanström.

Hon beskriver processen med berättelserna som en aha-upplevelse för många som blivit utsatta för sexuella trakasserier, övergrepp och sexism.

– Det har ignorerats, trivialiseras och avfärdats som ett privat problem hos kvinnor. På något sätt har vi alla varit med och upprätthållit en struktur.

Samtyckeslag och samtal

Vad har då hänt sedan #metoo? Inte så mycket, om man frågar Mia Hanström.

– Vi har till exempel ännu ingen lagstadgad visselblåsarfunktion för förenings- och kulturlivet som på arbetsplatser. Det finns varken struktur eller förekommer tillräckligt med samtal. Hur ska vi kunna stoppa detta? Det är helt vansinnigt.

Den nya samtyckeslagen som godkändes i riksdagen i juni är en bra grund, men knappast tillräcklig. De projekt som feministparaplyet gör tillsammans med skolor och föreningar är bra liksom arbetet som idrotten gör. Men det räcker inte, anser hon.

– Det behövs så många fler insatser.

Stereotypa könsroller negativa

I grunden handlar det om en snedvriden syn på könen, säger Mia Hanström.

– Vi har en väldigt diskriminerande syn på både män och kvinnor vilket gör att vi fortsätter behandla dem som olika sorter.

Den här synen bidrar till problematik kring våld i olika former: sexuellt, verbalt och ekonomiskt, för att nämna några.

– Det är så normalt att vi har så svårt att få syn på det.

Förutom lagstiftning är det just samtal som behövs, enligt Mia Hanström, för att #metoo-rörelsen inte bara ska skrivas in i historieböckerna som en tillfällig händelse, utan lämna efter sig ett större avtryck.

– Prata med barn och unga i skolan, på fotbollsplanen och på körövningen. Lyft frågan i kafferummet, låt den inte somna.

Alla välkomna

Att prata om vad som är en hälsosam relation är också viktigt.

– Vad är bra relationer mellan människor och hur ska vi ha det?

Mia Hanström hoppas att torsdagens evenemang, som hålls på stadsbiblioteket med start klockan 18.30, bidrar till att lyfta frågan för att motarbeta den utbredda tystnadskulturen som råder.

– Författaren Monika Fagerholm i vår panel pratar om att tystnadskulturen är förgörande för samhället överlag.

Hon hoppas att många kommer och tar del av berättelserna, panelsamtalet och rapporten.

– Det ska vara så låg tröskel som möjligt.