En skrubber tvättar avgaserna från fartyg och gör att utsläppen av svavel och andra partiklar i luften minskar. Tekniken började användas inom sjöfarten efter en skärpning av det så kallade svaveldirektivet 2015. Sedan dess gäller att svavelhalten i fartygsbränslen i Östersjön och Nordsjön får vara som mest 0,1 procent.

Förändringen av svaveldirektivet gav i praktiken rederierna två alternativ: byt till ett miljövänligare, men dyrare, lågsvavligt bränsle eller installera en skrubber som tvättar fartygets avgaser och därmed gör det möjligt att fortsätta använda högsvavlig tjockolja som bränsle.

Många fartyg valde att gå över till naturgas eller lågsvavligt marindiesel, men en del installerade också skrubbrar. I Finland har nästan vart tionde handelsfartyg en skrubber installerad. Under de senaste åren har emellertid allt fler börjat slå larm om skrubbrarnas förorenade tvättvatten som ofta dumpas rakt ut i havet (läs mer om det i artikeln intill).

Både forskare såväl som Transportstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten i Sverige har höjt rösten för ett förbud mot skrubbrar, och det är bland annat det EU-parlamentet och rådet tar fasta på i förslaget om en ändring av direktivet om föroreningar från fartyg.

Går längre

Förslaget är ett partiellt förbud mot utsläpp av restprodukter från skrubbersystem, utsläpp av tvättvatten föreslås alltså fortsättningsvis vara tillåtet så länge tvättvattnet uppfyller utsläppskriterierna för skadliga ämnen i IMO:s rekommendation. Men landskapsregeringen vill gå längre och förbjuda dem helt och hållet.

”Det är dock önskvärt att svavelutsläpp direkt till Östersjön helt upphör. Landskapsregeringen anser därför i tillägg till det ovan anförda, i likhet med Sverige, att användningen av skrubbrar bör förbjudas i Östersjön eftersom miljövänligare alternativ finns att tillgå”, skriver man i utlåtandet.

– Vi vill se en strängering av förslaget, säger infrastrukturminister Christian Wikström (Ob).

Det finns tre typer av skrubbrar – öppna och slutna system samt en hybrid av de två. Mest miljöovänliga är de öppna systemen som släpper ut tvättvattnet rakt i havet, men även i de slutna systemen läcker en del ut (se faktaruta).

– Oavsett vilket system som används så kommer det ut föroreningar i havet och nu föreslår man olika gränsvärden för att reglera vad som får komma ut. Men hur ska det kontrolleras i praktiken? Vi vill se ett totalförbud i och med att det finns alternativ teknik, alltså lågsvavliga och mer miljövänliga bränslen, att tillgå. Det finns ingen som måste använda skrubbrar, utan det är ett billigare men smutsigare alternativ.

Tvättvattnet skadligt

Det har konstaterats att tvättvatten från skrubbrar är skadligt för havsmiljön men exakt hur den påverkas är ännu i dag inte helt känt. Klart är åtminstone att restprodukterna från skrubbrarna är mycket surt och innehåller svavel, eutrofierande svavelföreningar samt tungmetaller såsom krom, koppar, nickel, zink och vanadium, samt organiska föreningar.

”Den risk som restprodukterna medför är särskilt framhävande i Östersjön, som är ett synnerligen känsligt havsområde”, skriver landskapsregeringen i utlåtandet.

Av den orsaken har vissa länder och hamnar i dag förbud mot utsläpp av skrubbervatten. I Belgien är det till exempel inte tillåtet att släppa ut det om man är närmare än tre sjömil från kusten. I Finland är det dock bara förbjudet i Borgå hamn. I Sverige är det förbjudet i hamnarna i Göteborg, Stockholm, Trelleborg och Stenungsund. På Åland finns inga regleringar.

– Östersjön är ett känsligt hav och tvättvatten från skrubbrar gör att havet surnar. Det är ett problem. Vi har haft diskussioner om utsläppsrätter tidigare men det här är en helt annan sak eftersom det finns andra bränslen som kan användas för att få bort utsläppen, säger Christian Wikström.