Det ligger en kvinna med en röd filt och blåfärgat ansikte i marmortrappan. Som tur är har lagtingsdirektör Susanne Eriksson redan hunnit berätta att en första hjälp-övning pågår i huset och att det kan finnas ”skadade” personer lite här och var.

De nyinvalda lagtingsledamöterna tar sig förbi kvinnan och stannar utanför plenisalen. Det ligger en viss högtidlighet i luften, kanske är det här stunden som flera av dem landar i omfattningen av lagtingsuppdraget?

– Det är en helt ny värld som öppnar sig för er nu. Ni har mycket roligt framför er, men också en hel del som är utmanande, inleder Susanne Eriksson.

Hon om någon borde veta, hon har nämligen stått med nyinvalda lagtingsledamöter framför sig många gånger tidigare och vet att de har mycket att sätta sig in i.

Ner på detaljnivå

Dagens rundvisning är bara det första steget och kanske också det enklaste, de nya lagtingspolitikerna ska även gå igenom lagtingets regelverk, självstyrelselagen och de internationella avtalen – och det på detaljnivå. Men Susanne Eriksson ger dem även informell information de kan dra nytta av. Hon visar dem till exempel ett par soffor.

– Här serveras kaffe under plenum, och jag misstänker att det även avhandlas en del politik och träffas överenskommelser här i sofforna.

Ett annat av hennes tips är att ledamöterna ska hålla sig till de parlamentariska spelreglerna.

– Vill man vara ett trovärdigt parti och en trovärdig samarbetspartner gör man klokt i att göra det. Åsiktsskillnader i sak bör finnas hur många som helst, men man ska inte börja ”filura” med formaliasaker. Vi har alla ett ansvar för att det här parlamentet ska vara värdigt och bli bemött med respekt.

Under rundvandringen får gruppen också träffa lagtingets personal, bland dem protokollsekreterare Marina ”Mia” Wikstrand-Andersson, som ser till att det som sägs under plenum dokumenteras. Allt som framförs transkriberas för eftervärlden.

– Men jag tar bort saker som ”jussom, liksom och vad var det nu jag skulle säga”, upplyser hon.

Tidsgränser

Mogens Linden (S) passar på att fråga hur långt ett anförande får vara.

– Vanligen har man rekommenderade tidsgränser på sju minuter. Replikerna är en minut, och efter det stängs mikrofonen automatiskt av. Se till att ni pratat till punkt då, för det är osmickrande för talarna när micken släcks ner mitt i en mening, säger Susanne Eriksson.

Med åren har hon och de andra på kansliet fått en viss fingertoppskänsla för hur lång tid ärendena kommer att debatteras, men ibland drar tiden iväg.

– Ofta är det någon som tänder en gnista och sedan är storbranden i gång. Därför är det så oerhört viktigt att man alltid håller sig till ärendet.

Anders Holmberg (MSÅ) undrar i sin tur vad som gäller kring fotografering och om bilderna får läggas ut på sociala medier.

– Det är fritt fram, vi försöker ha maximal öppenhet och vi vill att det ska skrivas om lagtinget, lyder svaret.

Talmansporträtt

Vi går vidare till det rum där talmanskonferensen brukar samlas. På väggen hänger stora porträtt, de flesta av dem – Barbro Sundbacks (S) och Viveka Erikssons (Lib) porträtt undantagna – avbildar manliga politiker. I plenisalen får ledamöterna sedan för första gången sätta sig på sina platser.

– Stolarna är ritade av Alvar Aalto, och det är originalstolar. Därför behåller vi dem. Tycker ni att de är obekväma kan ni tänka att det är kulturhistoria ni sitter på, säger Susanne Eriksson och lägger till att det går att byta ut dem om det behövs till exempel av sjukdomsskäl.

Fram till att regeringsbildningen är klar sitter ledamöterna i alfabetisk ordning. Sedan brukar regeringspartierna samlas på en sida och oppositionen på den andra.

Representativ klädsel

En annan fråga som dyker upp är vilken klädkod som egentligen gäller i lagtinget. Under vanliga plenum behöver männen inte längre ha slips. Blazer och udda byxor duger – det ska vara propert helt enkelt.

– Det kan hända att talmannen talar en tillrätta om man har alltför udda kläder, säger Susanne Eriksson.

Det händer dock mycket sällan.

– Det jag kan påminna mig var en avklippt jeansväst med mycket fransar.

Ålandstidningen lämnar rundvandringen men utbildningen fortsätter för Ålands nya lagtingspolitiker, snart är det dags för dem att ta sig an lagparagraferna. För Susanne Eriksson är det sista gången hon håller i utbildningen, nästa år efterträds hon nämligen av Carina Strand, som i dag är biträdande lagtingsdirektör.