Bygget inleddes 1997 och Niklas Pelin som då jobbade på färja gjorde jobbet själv på ledig tid.

– Men Jomala kommun tyckte att tomten var för liten för den parkering som de ansåg krävdes, så jag blev tvungen att köpa tillskottsmark av grannen på andra sidan vägen, sedan fick jag bygglov.

Hösten 2000 hölls invigningen av Ålands första bensinmacksmuseum.

– Pelle Öhberg klippte bandet. Han öppnade Ålands första servicestation 1954 och drev den till slutet av 1960-talet.

Eftersom Shell funnits i landskapet ända sedan 1920-talet var det naturligt att börja samla på det märket, förklarar Niklas Pelin.

När började ditt intresse för motorer och bilar?

– Det kom tidigt, jag fick min första moped när jag var tio år. Men när jag fick körkort körde man runt på småvägar och hittade bilar i skogen. Då tog man reda på vems mark det var och frågade om man fick ta vara på dem. Ibland blev det reservdelar och någon gång ett objekt. Ofta fanns det gamla oljeburkar i trunken. Sedan har det bara fortsatt.

Grävde upp skylt

Samlingarna består av prylar från hela Åland.

– En stor del av föremålen är gåvor från privatpersoner, mycket kommer också från Shells gamla lager vid Färjsundet. Annars är det många olika ställen som bidragit, jordbruk, taxifirmor, verkstäder och butiker på landet. Ett tag jobbade jag på landskapet och när vi höll på med färjfästet i Lappo, stod en gammal bensinpump bakom väntsalen. Jag frågade butiken och skulle fått köpa den, men den gick senare till Saurén på Sottunga.

En stor plåtskylt har suttit på ett båthus i Fiskö.

– Den blev kvar långt efter att bränsleförsäljningen upphört, men jag fick köpa den. De stora emaljskyltarna kommer från Lumparland och Degerby och skylten ovanför dörren från Kastelholm. En skylt hittade jag i Södersunda halvt nedgrävd i ett jordgolv. Den satt fastspikad i en mellanvägg. Där hittade jag också de stora bokstäverna som suttit på fasaden på Öhbergs mack.

Komplett sortiment

Bränslepumparna framför museet representerar olika epoker, från 1920-talets handdrivna till 1960-talets moderna. Inne i butiksdelen finns en oljebar, massor av olje- och kemikalieburkar, filter, fläktremmar, packningar, tändstift och mindre reservdelar.

En termostatsamling hittade han på en gammal mack i Finland.

– Vi var ute på en rundtur längs småvägar i samband med en träff och stannade till där. Jag fick köpa den billigt. De var senare hit på besök för att se var grejerna hamnade.

Får du ha alla grejer utanför macken i fred?

– Ja, det är nästan tvärtom. När jag varit borta ser man att det varit folk på besök, det står ofta nya grejer framför dörren. Det verkar finnas mycket kvar ute i stugorna och jag är tacksam.

Modern servicestation

I verkstaden finns förutom flera bilprojekt och massor av verktyg, fler skyltar längs väggarna och en samling insug till Ford V8-motorer.

Ett föremål som Niklas Pelin är stolt över är en skalenlig modell av Öhbergs servicestation, som fram till 1980 fanns i hörnet av Torggatan och Köpmansgatan, där Andelsbankens hus ligger i dag.

– Den byggdes av Gert Karlsson från Sund och jag hade den med på en utställning i Lahtis där den väckte uppmärksamhet. Pelle Öhberg berättade att han först frågade Esso, som inte var intresserade, men hos Shell togs han emot med öppna armar, säger Niklas Pelin.

Han tillägger att det också fanns en biltvätt inrymd i verkstaden, vilket var en tidig modernitet.

Långväga besökttttare

En sak som Niklas Pelin saknar i sin verkstad är smörjgropen, som var obligatorisk i alla verkstäder förr då bilarna skulle rundsmörjas ofta.

– Tyvärr hade jag inte råd att spränga ner en grop i berget, men det skulle ha varit praktiskt och mera autentiskt så.

Shellmuseet håller öppet mot beställning och har ett 50-tal besökare per år.

– Det varierar mellan 25 och 100 beroende på om det kommer någon större grupp.

långt bortifrån.

– En grupp tyska turister har sagt att mitt museum var det enda som det fanns bild på i en finländsk guide som de hittat. En dag kom det också två schweiziska damer på cykel. Jag frågade hur de hittat fram, men de svarade: ”Vi hade bestämt att vi skulle hit redan innan vi åkte hemifrån”.

Macken besöks av lokala motorklubbar och åländska entusiaster, men lockar även besökare långt bortifrån.

– En grupp tyska turister har sagt att mitt museum var det enda som det fanns bild på i en finländsk guide som de hittat. En dag kom det också två schweiziska damer på cykel. Jag frågade hur de hittat fram, men de svarade: ”Vi hade bestämt att vi skulle hit redan innan vi åkte hemifrån”.3g