Ida Kronholm regisserar Kulturföreningen Katrinas nyuppsättning av musikteatern ”Katrina” i sommar, och har skrivit ett nytt manus tillsammans med författaren Carina Karlsson.
Som Ålandstidningen skrev i går anser Robert Liewendahl, som skrev det ursprungliga manuskriptet, att kulturföreningen gör sig skyldig till upphovsrättsligt intrång.
– Det är beklagligt att han ser det så, säger Ida Kronholm.
Varför ville du att ”Katrina” skulle få ett nytt manus?
– Jag kunde inte relatera till manuset och fick ja på att skriva ett nytt. Jag ville skriva ett manus i en helt annan form. Rent övergripande ville jag att det skulle vara mer tematiskt associativt i stället för episkt berättande, som används i manuset från nittiotalet. Jag ville ha ett större fokus på att berätta utifrån Katrinas eget inre och upplevelser av sitt liv.
Robert Liewendahl anser att hans manus har Katrina i centrum. Vad tänker du om hans invändning?
– Alla utövare ser saker på olika sätt. Jag läste helt enkelt manuset på ett annat sätt. Det finns många sätt att läsa och tolka.
Hade man kunnat hantera det här på något annat sätt?
– Inte från min horisont. Jag upplever det som den naturligaste sak i världen. När jag blir tillfrågad som regissör läser jag det manus jag blir erbjuden och säger bu eller bä. Om jag inte hittar en egen ingång i manuset kan jag antingen tacka nej, eller säga som jag gjorde i det här fallet: Jag kan tänka mig att göra musikteater på det här om jag får vara med och skapa ett nytt manus”. Hade föreningen sagt ”Tack men nej tack, då hittar vi en annan regissör” hade jag varit lika glad för det.
– När jag fick ja på att skriva ett nytt manus och kopplades ihop med Carina Karlsson lade jag ifrån mig det gamla manuset. Vi har skrivit ett helt eget, nytt manus. Det är ingen bearbetning, vi förhåller oss bara till Jack Mattssons musik, Lars Huldéns sångtexter och Sally Salminens roman.
Missförstånd
I en intervju med Hufvudstadsbladet den 19 februari säger Ida Kronholm att hon anser att Katrina i det första manuset inte sätts i första rummet.
”I det förra manuset hör man först en kör, sedan den ena mannen, den andra och den tredje som pratar om Katrina.”
Robert Liewendahl sade i gårdagens Ålandstidningen att beskrivningen inte stämmer.
– Jag kan förtydliga att jag menar att jag talar om vilken ordning man har låtit rollfigurerna sjunga. Det är vad jag har syftat på, men jag kan förstå hans förvirring kring det. Men jag känner inget behov av att grotta ner mig i varje scen han har skrivit, säger Ida Kronholm.
