2012 slog det svenska poprockbandet Stiftelsen igenom med debutsingeln ”Vart jag än går”, som kammade hem en förstaplats på Sverigetopplistan. Sedan dess har bandet släppt sex album, och nu är de aktuella med sommarturné och singeln ”Ta dig hem” som släpptes i våras.

Under onsdagen gör bandet ett stopp på Åland för att spela på Rockoff. Bandets sångare Robert Pettersson, även känd från poprockgruppen Takida, ger en intervju inför onsdagskvällens konsert.

Kan du berätta om er sommarturné?

– Det är en ganska kort men intensiv sommarsväng, och vi åker i jättesmå turnébussar så det är väldigt speciellt. Vi har haft det jäkligt mysigt och trevligt, säger Robert Pettersson.

Senast bandet besökte Åland var 2013, då aktuella med sitt andra album ”Dopet”.

– Nu är det ju några år sedan, så det ska bli kul att träffa ålandspubliken, säger han.

Har du något kul ålandsminne?

– Rockoff-festivalen är ju en jäkligt trevlig plats att vara på. Det är glatt folk och så har de ett backstageområde som vi gillar skarpt. De har en egen ölpump där som vi brukar använda ganska så bra, både Stiftelsen och Takida har tyckt att det varit väldigt positivt.

– Folket och ölen backstage tycker jag att har varit bäst hittills.

Vad är så speciellt med det åländska folket?

– Det är väl just glädjen som finns.

– De enda gångerna jag träffat ålandsmänniskor är på sommaren, och de är ju glada.

– Jag känner att ålandsmänniskorna är ett glatt folk. Jag har inte träffat er på vintern än, men jag håller kvar sommarkänslan så länge det går, säger han och skrattar.

Stiftelsen – ”En tillfällighet”

Det var 2011 som Robert Pettersson tillsammans med barndomsvännen Micke Eriksson bildade Stiftelsen, något han beskriver som en tillfällighet.

– Vi hade pratat länge om att göra någonting, bara spela lite gitarr och sjunga på någon efterfest, säger Robert Pettersson.

Till slut fick de ihop till ett band. Basgitarristen Arne Johansson och trummisen Martin Källström anslöt till bandet, och till en början jammade bandet på engelska.

– Vi började på engelska, det var väldigt så skejtpunkigt.

Vid ett tillfälle testade de sig på svenska texter.

– Då kände vi att nej men nu har vi nånting på gång, så då blev det låten ”Vindhjärta” och så gjorde vi nio låtar till och hade ett album.

2012 släppte de debutalbumet ”Ljungaverk”, som snabbt slog igenom.

Hur har livet med band varit för dig, har det varit ett rockstjärneliv eller har det varit lugnt?

– Nej nej nej, inget rockstjärneliv alls, i inget av banden. Jag bor i Fränsta, det är några till som gör det, utanför Sundsvall och där känner alla varandra. Rockstjärneliv har vi aldrig känt på, vi tycker att det är jäkligt kul bara. Vi är väldigt jordnära och ser ut som vanligt folk om man får säga så.

– Inga rockstjärnegrejer. Det har varit mycket jobb och uppmärksamhet, men rockstjärnor det kommer vi aldrig att vara.

Hur har ni lyckats hålla ihop i så många år?

– Vi har haft roligt, och när vi har känt att det inte är roligt då har vi pausat.

– Det är väl hemligheten för just Stiftelsen, att är det inte roligt, då gör vi inte det. Om det inte är så att vi måste, att vi satt oss i skiten och skrivit på nånting. Men det har vi slutat att göra nu, vi kör allting själva. Vi kör eget skivbolag och vi bokar oss själva.

Vad är det som gör det roligt?

– Det är väl allt runt omkring. Det är skitkul att stå på scen, men sen har vi väldigt mycket matinslag. Vi är väldigt matintresserade många av oss i bandet. Vi har med oss en blåsorkester också som tillför mycket. Vi är åtta stycken på scen i sommar.

– Det är mat och dryck, det är fest och det är musik och det är glatt, det är väl det som är grejen. Och som en bonus på det får vi spela inför folk.

Vad äter ni när ni kommer till Åland?

– Jag vet inte, det blir spännande. Vi får se vad vi hittar på, om det är så att vi gör någonting själva eller kollar utbudet. Vi är öppna för allt och vi äter allt, i stort sett.

Vad betyder publiken för dig?

– På scen är det skithäftigt. Folk har längtat efter oss, förhoppningsvis, och vi har längtat efter dem.

– Sen har jag inte varit ute så jäkla mycket bland publiken, det räcker ganska gott att stå på scen, man får den värmen man behöver och man är ganska uttömd efter ett gig. Så man håller sig undan lite, med ölpumpen, skrattar han.

Ålandsgäddan lockar

Det är Robert Pettersson som skriver låttexterna, och musiken komponerar bandet tillsammans.

Inspirationen till sina texter säger han att kommer från livet.

– Ofta är det livet som får en att skriva raderna som förhoppningsvis betyder något för någon annan också.

När han inte turnerar lagar han gärna med, hänger med sina barn och sin fru eller reser. Ett tag spelade han mycket paddel.

– Jag är ganska dålig på att ha tråkig så jag försöker att hålla mig sysselsatt. Men sen så kan det även vara skönt att bara ligga och kolla på serier, men det får gärna hända nånting.
Vad bandet ska göra under sin ålandsvistelse vet Robert Pettersson inte ännu, de tar det som det kommer.

– Men man kanske drar iväg och kollar lite fiske. Ålandsgäddan är ju ganska berömd iallafall i fiskekretsar, säger han.

Vad kan publiken förvänta sig inför onsdagens spelning?

– Glädje och ett jäkla röj tror jag. Det är första giget på den här veckan så nu är vi ganska utvilade, de kan förvänta sig att vi kommer vara på tårna, helt klart.