Åland skriver, så heter antologin med några av de noveller som skickades in till skrivtävlingen som utlystes av Ålands litteraturnämnd och Ålands kulturdelegation i samband med 100-årsfirandet av landskapets självstyre. Urvalet i antologin är tänkt att spegla bredden i dagens litterära skapande på Åland, och det gör de sannerligen.

Novellerna är sinsemellan mycket olika, men alla illustrerar de ett stycke åländsk vardag, historia, liv. Här finns glädje, vemod, igenkänning och eftertänksamhet.

Bitte Bambergs novell ”Allt vi behöver” återupplivar minnet av den legendariska butiken Minimarket på Storagatan, där en mammas jakt på en baddräkt till dottern som ska till bassängen med dagis nästa dag, visar på det lilla i det stora: parallellen mellan butiken och Åland är tydlig. Minimarket liksom Åland har allt vi behöver. Treåriga Emilias önskan om en fin baddräkt ger novellen en nerv och känsla som berör.

Även Fanny Enqvists ”Arbetsdag” skapar tankar och funderingar långt efter avslutad läsning. Här får vi följa med till ett boende för gamla och sjuka, uppleva inifrån hur berättarjaget försöker räcka till och hinna med. ”H säger att han inte vill komma upp till kaffet, det kvittar, han vill ingenting annat än att få avsluta, det här är inget liv. Vad säger man? Hur tröstar man?” Som läsare dras man snabbt in i en verklighet som är livet i dess slutskede för många och det berör. Texten i dess raka rättframma enkelhet går på djupet.

Giséla Lindes novell ”In i mellanrummet” är mystisk, varm och vacker, om två människor som finner varandra just när de behöver någon som mest. Den unga lite struliga Miranda och den betydligt äldre Rut, som efter ett långt liv nu mest pratar med katten. Jag hade nästan önskat att Lindes novell varit en bok, så mycket tycker jag om den stämning hon målar upp.

Liknande tema har Annika Kullman i sin ”Kanske blir det glass till efterrätt”. Här får läsaren följa både berättarjaget som besöker sin farfar på hemmet, han som bitvis försvinner in i glömskans dimmor, och samtidigt tas vi med i farfars funderingar över livet, vardagen och vem hon egentligen är som sitter där mitt emot honom. Hon är bekant, är det hon kallskänkan från båten kanhända? Den värme och kärlek, och det vemod, som Kullman målar upp är lågmält men gripande.

”Lycksalighetens ö”, kallar Kiki Alberius-Forsman sin novell och det är inte svårt att förstå vilken ö hon syftar på. Här finns igenkänning och kärlek, det typiskt åländska skildrat med värme och språkrikedom. En betraktelse i eftertänksamhet, med glimten i ögat och sinne för detaljerna.

Vinnaren av tävlingen Åland skriver, Camilla Lindbergs novell ”Ur Far Johannes album” ingår också i antologin, liksom andra och tredjepristagarna Jorunn Lavonius ”Tiny happy dream house” och Lucas Hermans ”I väntan på guding”. Hedersomnämnanden gick till ovan nämnda Fanny Enqvist och till Ulrika Nettelblad för novellen ”Frågor och svar”. Den sistnämnda saknas i antologin, vilket jag tycker är synd.

I övrigt har urvalet till antologin gjorts mycket väl för här finns något för alla. De har egentligen bara en gemensam nämnare: Kärleken till Åland som genomsyrar rad efter rad, ord efter ord.

Liv Wentzel