Noice är det svenska punkrockbandet som tog Sverige med storm i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Medlemmarna var alla under 18 när debutalbumet ”Tonårsdrömmar” kom ut 1979, en platta som följdes av fem till fram till 2004. Hitlåtar som ”En kväll i tunnelbanan”, ”Du lever bara en gång” och ”Dolce vita (Det ljuva livet)” har fått Noice att bli en riktig klenod inom svensk musikhistoria.
Men det omtumlande genombrottet, som gjorde Noice-medlemmarna till tonårsidoler med sina ansikten på affischer på tusentals sovrumsväggar, hade kanske sina konsekvenser. Både Freddie Hansson och Hasse Carlsson, originalmedlemmar i bandet, dog med drygt åtta månaders mellanrum i början av 2000-talet. Orsaken: leverskador efter flera år av tungt drogmissbruk.
Ändå lever Noice vidare in i 2020-talet, många år efter att de fem tonårskillarna började repa i föräldrarnas garage i Gustavsberg i Stockholm. Bandets tidiga år skildras i rockmusikalen ”Noice – du lever bara en gång”, som spelats på Cirkus i Stockholm och har Malmöpremiär i oktober. Det har skrivits böcker om Noice, både av externa författare och av medlemmarna själva, och för två år sedan släppte SVT en dokumentär om bandet till deras 40-årsjubileum. Dessutom släpps det ny musik fortfarande; senast ut var singeln ”Natten tillhör oss” den 1 juli, och en ny platta är på kommande i vår, tippar Peo Thyrén.
Tillbaka till rötterna – med nya låtar
Nya plattan har spelats in i producenten Svante Perssons studio i, roligt nog, Gustavsberg. Att Peo Thyrén sprang på honom är en stor anledning till att skivan över huvud taget blir av.
– Det är i Gustavsberg allt började, och arbetstiteln på nya albumet är just ”Gustavsberg”. I en viss ålder har man ett behov av att gå ifrån sina rötter lite genom att flytta in till stan till exempel. Men sedan vill man tillbaka till dem. Det har varit en lyx att ha studion en kort biltur bort, det tillför också mycket rent kreativt.
Många har genom åren beskrivit Noice som ”bandet som slog igenom över en natt”, säger Peo Thyrén, men kommer med en invändning.
– Vi upplevde det snarare som en process, och exakt så känner jag nu också. Små men viktiga steg som är utspridda över tid. Det krävs att man stannar upp och reflekterar över allt som händer nu, och över vilken efterfrågan Noice faktiskt har. Annars har fokus mest legat på att köra full fart framåt igen!
Ni blev ju otroligt uppmärksammade väldigt tidigt i livet, precis som många blir i dag genom sociala medier och en allmänt digital värld. Hur tänker du kring det?
– Det kan vara en väldigt farlig grej. Jag tänker på svenska rapartisten Einár, till exempel. Jag tror det kändisskapet som kommer med att bli popstjärna, dokusåpadeltagare eller känd på sociala medier är något som ingen är förberedd på att hantera. Det är starka krafter som sätts i gång, och det bästa vore ju om man kunde börja i mindre skala och bygga sin karriär steg för steg. Men det går aldrig att styra själv.
Trots att en stor del av samtalet kring Noice kretsar kring just de tidiga åren, tycker inte Peo Thyrén att det är svårt att skriva låtar för bandet som känns relevanta för där de befinner sig i dag. Senaste singeln handlar till exempel om en kärleksrelation som pågått väldigt länge.
– Jag skriver utifrån där jag befinner mig i dag. Och på sätt och vis är det roligare att spela i dag än, säg, 1981. Det är en mer positiv stämning nu – då fanns det ju så mycket hat riktat mot oss. Nu ligger fokus också på musiken snarare än på oss som personer, vilket är väldigt skönt. Det var vår dröm även då.
Jag tycker att vi lever i en punkig tid igen när det kommer till det mesta – musiken, modet, attityden. Håller du med?
– Ja, vi gör verkligen det! Jag har noterat att den typen av kläder som man kunde få spö för 1977 har blivit helt standard nu. Var och varannan har tatueringar också, jag gjorde min första 1983 och det uppfattades som väldigt extremt trots att det bara var en liten harmlös panter på vänstra överarmen. Jag märker också att det fylls på med en massa nya tonåringar som gillar våra låtar och inte tycker att de känns mossiga, utan snarare relevanta för dem som kids.
