Om man tar bort en människas minnen, finns då det levda livet kvar? Minnen utgör själva essensen i våra liv, men är de bara våra egna, eller är de gemensam egendom? Vems är minnena av händelser man fått berättade för sig men inte själv upplevt?

Caroline Pipping ställer stora och suggestiva frågor i sin nya utställning som huvudsakligen består av avtecknade upplevelser av minnen, snarare än de exakta minnesbilderna.

Frågan blev akut för henne när henne pappa drabbades av minnessjukdomen alzheimers.

–  Pappa är ju min röda tråd vars minnen förbinder mig med släktträdet. Vad händer med minnena när den man delar dem med inte finns kvar? Förändras de då? De är så flyktiga.

Den röda tråden

Minnena är den röda tråd som flätar ihop oss med varandra och skapar kontakt mellan då och nu.

Samma upplevelse kan lämna olika minnen hos olika personer. Man triggar på olika saker och tillmäter dem olika vikt. Minnen kan utgöras av ögonblick som inte var remarkabla, men som ändå bär på en gåtfull innebörd.

En del av de tecknade bilderna är dubbelexponerade.

– De innehåller element som egentligen inte är kopplade till varandra.

Hon har tecknat i smala linjer med röd färgpenna, kulören är noga utvald i en fransk konstnärsbutik. De konturritade motiven står fram naket utan kamouflage.

– Jag tänker att om besökaren kommer hit för att ta del av bilderna måste vi se till att mötas också. Jag eftersträvar en öppen kommunikation, en uppriktighet.

Som komplement till teckningarna visar hon verk ur skulpturserierna Nomaderna och Hjälparna. Tekniken är rakubränd keramik.

– Jag tror på att föra samman verk från olika projekt så att de kan tala med varandra.

Kommunicerar med lek

Nomaderna har hon visat på Ålands konstmuseum tidigare. Hjälparna är en sorts ljusvarelser som kommit för att hjälpa mänskligheten i en mörk stund.

– De existerar på en ljusfrekvens som för det mesta är osynlig för det mänskliga ögat och kommunicerar enbart genom lek. Nu gör jag dem synliga och skapar en öppning för oss att leka med dem, förklarar hon.

Hon talar om konstnärens möjlighet att likt schamanen skapa kraftobjekt som ger stöd.

Det är tre år sedan hon ställde ut senast. Pandemin kom emellan.

– Det är härligt att vara tillbaka, att få möta betraktaren igen.

Under fredagens vernissage uppför hon även en performance där hon med hjälp av röd tråd skapar ett verk live. Hon kommer då att ackompanjeras av Milton Palmer på gitarr.

Utställningen öppnar med vernissage på fredag klockan 17 och visas fram till den 3 december.