Ålands prosteris årsbok för kyrka och kultur ges i år ut för 75:e gången. Förra året var bokens tema skog, i år har man valt att fokusera på bön. I förordet skriver redaktören och ansvariga utgivaren Kiki Alberius-Forsman att arbetet med boken lärt henne två saker – att ålänningarna ber och att det finns ett behov av det.
Totalt medverkar 34 skribenter. Många av dem har varit med tidigare, men några namn – Patricia Boman, Cita Nylund, Maria Lasén-Back, Laura Serell, Johanna Everson, Maria Boström, Britt-Marie Villstrand och Maiken Poulsen Englund – är nya.
Be på distans
Susan Eriksson skriver om hur hon en gråmulen dag i sin butik uppgivet ber ”jag kan väl få sälja ett kort i alla fall”. Efter en liten stund kommer en kund in och köper två stycken.
– Det är en sådan där enkel story som jag tycker om. Sedan har vi också Roger Syréns jämförelse mellan ”Fader vår” och ”Vår fader”. I boken finns allt från det vardagliga till djupa tankar, säger Kiki Alberius-Forsman.
Under pandemin har många varit socialt isolerade, och i ensamheten kan bönen vara en tröst. Något som också präglat pandemin är att saker och ting genomförts på distans. Cita Nylund skriver om Facebookgruppen ”Sinnesro på Åland”, där en ny bönetråd läggs ut varje onsdag.
– Det är ett helt nytt sätt att be tillsammans och ändå var och en för sig, konstaterar Kiki Alberius-Forsman.
Det finns förstås många olika typer av böner. Stefan Äng skriver om bordsbönen som en möjlighet att stanna upp och uttrycka tacksamhet, medan Gunilla Wahlsten berättar om en afrikansk mässa där det är högt i tak och människorna ropar ut både sin glädje och sin sorg.
Kalabalik vid julmässan
Flera av texterna rör sig utanför temat. Johan G Granlund beskriver målande hur julkyrkan i Lumparland år 1920 präglades av kalabalik. Han fick en ledtråd till händelsen genom en gammal notis i Ålandstidnngen och fann att händelserna omnämnts också i flera finländska tidningar. Det var när prästen bad flera personer att inte sitta på läktaren, och dessa i sin tur svarade att där hade man suttit i alla tider, som en häftig diskussion uppstod. Prästen meddelade då att han inte ämnade hålla gudstjänst om hans order inte följdes. Det hela slutade med att gudstjänsten genomfördes med betydligt färre besökare efter att en del av dem lämnat kyrkan.
Några element återkommer år efter år. Ett sådant är konstnärsporträttet. Den här gången är det Katja Syrjä som intervjuats av Kiki Alberius-Forsman medan bilderna är signerade Gunilla Lindroos-Friman. Julbetraktelsen är skriven av Jomalas församlingspastor Laura Serell.
Något för alla
Valdemar Nyman liknade en gång årsboken med en teddybjörn att ta med sig i sängen. Jenny Jansson, som medverkar i den nya boken, beskriver i sin tur årsboken som en delikatesskorg, där läsaren kan välja och vraka efter tycke och smak.
– Så är det, här finns både lustiga, tragiska och mer eller mindre djupsinniga texter. Det heter att Sanct Olof ska stå för teologiskt djup och folklig bredd och det är ett uttryck som följt med genom alla år, säger Kiki Alberius-Forsman.
Årsboken trycks i 900 exemplar, och en del av dem delas ut till anställda och förtroendevalda i de åländska församlingarna.
I redaktionen ingår, förutom Kiki Alberius-Forsman, Juanita Fagerholm-Urch, Stefan Äng, Alexandra Äng, Jenny Jansson och Kenth Häggblom.