Vilka förändringar upplever en islänning kring landets kuster? En ålänning? Finns det gemensamma nämnare? Det och flera andra frågor behandlas i projektet ”Förändringar vid Nordens kuster” som snart öppnar på Nipå. Totalt medverkar konstnärer och författare från sex regioner i Norden och i flera fall har de jobbat sida vid sida. De medverkande har tagit sig an ämnet på olika sätt – genom målningar, videokonst, skulpturer, konstinstallationer, grafik och foto.
Initiativtagarna Liisa Kanerva och Kaisu Koivisto började redan 2019 sätta ihop gruppen bakom utställningen.
– Sedan har vi på distans jobbat tillsammans för att förverkliga konceptet, säger Kaisu Koivisto.
Hon visar själv upp ett bildspel med fotografier hon tagit under sina besök i Grönlands huvudstad Nuuk. Det är en stad i förändring, och befolkningen väntas öka stort de kommande åren. Bilderna visar kontrasterna mellan det gamla Nuuk, präglat av traditioner, och den nya bebyggelsen. Här uppförs moderna höghus i snabb takt, och Kaisu Koivisto har strävat efter att också fånga de influenser utifrån som gör avtryck i staden.
– Jag fortsätter att jobba med det här projektet fram till 2030.
Ålgräsängar
Christoffer Boström är biträdande professor i marinbiologi vid Åbo Akademi och har även en bakgrund vid Husö biologiska station i Finström. Han har jobbat mycket med sjögräsbäddar och visar flera undervattensfotografier i utställningen.
– Som marinbiolog är det spännande att genom ett sånt här projekt kunna nå ut till en grupp människor som aldrig läser vetenskapliga journaler. Marinbiologi är ett komplicerat ämne, men genom konsten kan vi visa på olika problem och uppmärksamma saker på ett helt annat sätt, säger han.
 Redan tidigare har han samarbetat med den åländska konstnären Katja Syrjä, bland annat kring hennes mosaikverk i Mariebad. I det hade ålgräs en viktig roll, och det är också en viktig komponent den här gången.
Flera arter av havsgräs och tång finns med. Här finns ”goda” arter, som binder upp koldioxid och näringsämnen och producerar syre, men också flera ”onda” arter som förökar sig i och med övergödningen. Katja Syrjä har använt vattenväxterna för att skapa handgjorda papper som hon kombinerat med stenlitografi.
– De dåliga arterna, som vi egentligen inte vill ha, har jag försökt göra något nytt av.
Rymdskräp dumpas
Josefina Posch, Sverige, använder ofta återvunnet material i sin konst. Så också den här gången. På ett tyg tillverkat av gamla petflaskor har hon tryckt koordinaterna för Point Nemo i Stilla havet, den plats på jorden där det är längst avstånd till land.
– Det är dit rymdskräp, till exempel från planerade störtdykningar med rymdfarkoster, riktas.
Avsikten med utställningen är inte att spä på människors oro vad gäller klimatförändringar och global uppvärmning. Det vore kontraproduktivt, enas de medverkande om.
– Även om det går långsamt förändras Östersjön åt rätt håll. Det görs en massa åtgärder på forskar-, politisk- och EU-nivå. Den som besöker utställningen ska kunna se det positiva, vi kan inte gå ut med domedagsprofetior och sedan hoppas att folk blir mer engagerade i Östersjön. Man blir mer engagerad om man ser nåt som är inspirerande och värdefullt att jobba för, säger Christoffer Boström.    
Tanken var att utställningen skulle ha visats första gången i Köpenhamn förra hösten, men på grund av pandemin blir Nipå först ut. Projektledare Alexandra Trizna hoppas att många tar chansen att både se utställningen och besöka fredagens föreläsning med fyra forskare (se faktarutan här intill).
– Och skolor får gärna ta kontakt med oss och boka in ett besök.
Vernissage för utställningen är det på torsdag klockan 17-20. På fredag klockan 18-20 bjuder Nipå in till en föreläsningskväll. Medverkar gör marinbiologen Tiu Similä (valforskning), professor Christoffer Boström (sjögräsängar i Östersjön), amanuens Tony Cederberg (vattenforskning vid Husö biologiska station) och forskaren Olli Loisa (tumlare och vikare).