Utställningen är, som Ålandstidningen skrev i somras, en del av ett projekt som initierades 2019 av LumparLab teaterförening. Tolv äldre lumparlänningar intervjuades om sina liv, och utifrån berättelserna skapades sedan en föreställning, en bok av författaren Leo Löthman och en fotoutställning. Men det slutar inte med det, akademilektor Regina Santamäki Fischer arbetar också med en kvalitativ studie på temat.
– Det här är ett projekt där berättarna står i centrum och sedan är vi flera personer som skapat helheten, säger bildkonstnären EvaMaria Mansnerus.
Levande projekt
Marcus Bomans fotografier, EvaMaria Mansnerus konstverk och Grete Sneltvedts föreställning, där hon gestaltar berättelserna både genom ord och med sin kropp, presenterades på Ålands museum i somras. Nu står alltså Jomala bibliotek på tur.
De inblandade berättar att det finns en flexibilitet i utställningen, inget behöver vara konstant utan projektets gestaltning kan förändras och anpassas efter den aktuella lokalen, publiken och eventuella restriktioner under pandemin.
– Det här är ett projekt med många delar som ständigt ska vara under utveckling, säger Grete Sneltvedt.
Den här gången visas till exempel tre av bilderna i utställningen i ett större format. Även i föreställningen har det skett vissa förändringar, bland annat genom att den musikaliska delen har utvidgats. Ljudspelet, som fanns med i den förra utställningen, lämpar sig inte för biblioteksutrymmet. I stället används QR-koder som besökarna kan ladda ner med sina telefoner.
Visuell tolkning
Minnen, konst och samtal är de tre ord konstnären EvaMaria Mansnerus har utgått från i sitt arbete.
I de tolv konstinstallationerna, en för varje person, gör hon sin egen tolkning av de intervjuades erfarenheter. En broderad duk visar ögonblicksbilder ur Leif Williams livsberättelse: När han som sjuåring hittar sin mamma avsvimmad på golvet, när han lärde sig räkna och stoltheten han kände när han tog examen.
På ett annat bord ligger ett antal vikta linneservetter i form av kuvert. En spiral av pappersfåglar ovanför dem symboliserar orden som strömmar ur breven, och de olika färgerna vittnar om både ljusa och mörka stunder.
– Birgit Johansson skrev breven i Helsingfors 1957 till sin mamma och pappa.
Ser en förändring
Flera åländska bibliotek har anmält intresse att visa utställningen, och planen är att i vår även ta den till Helsingfors. EvaMaria Mansnerus ser ett ökat intresse i samhället för äldre människors livssituation, och för hur vi kan ta tillvara och lära oss av deras erfarenheter. När vi talar om åldrande är det inte längre bara i termer av vårdbehov, utan allt mer i positiva ordalag.
– Och tar man sig tid att tala med människor ser man att vi alla bär på historier, säger Grete Sneltvedt.
I somras spelades elva föreställningar. I Jomala blir det en, som ges i dag klockan 14. Då finns även musikern  Greta Sundström på plats för att ackompanjera Grete Sneltvedt på dragspel.
– Jag följer med när Grete gestaltar de olika personerna och försöker anpassa mig efter de olika känsloyttringarna och sinnesstämningarna, säger hon.
Den som vill komma får gärna anmäla sig till biblioteket, men det går också bra att dyka upp direkt.
Utställningen visas till den 28 september.