Jasmine Langebro har en kandidat i grafisk design och kommunikation, men även ett års studier i konst, foto och formgivning i Italien i bagaget. Konsten har förblivit ett fritidsintresse som däremot tagit fart de senaste åren.

– Kanske var det i samband med mina universitetsår som jag såg en utveckling i min konst och faktiskt blev bättre. Det triggar ju en till att fortsätta, och nu under senare år har jag även gått flera kurser på Medis för att få nya perspektiv och undvika att stanna kvar i det trygga.

Ett annat sätt att bredda det kreativa har varit Instagramkontot, där hon delar med sig av sin konst i foto och video. Att dokumentera den konstnärliga processen är populärt på sociala medier, och själv tycker hon att det är roligt att testa nya sätt att ta sig an just det på – till exempel genom att filma en två och en halvtimme lång målningssession och sedan snabba upp klippet till 90 sekunder.

– Jag visar kanske tio procent av det jag faktiskt gör i verkligheten på Instagram. Det lär ju säkert komma ännu fler nya funktioner på sociala medier att dela konsten genom – annars är det mest för min egen del som jag dokumenterar. Den lilla tanken på en utställning någonstans, någon gång, driver mig nu för tiden.

Skulle det vara utställningspremiär för din del i så fall?

– Precis. Som formgivare är man van vid att folk ser vad man gör och ger kritik, men det har känts personligare med konsten och kanske därför inte blivit av ännu.

Nya abstrakta utmaningar

Sida vid sida med djur och natur är det kvinnomotiven som blivit återkommande i Jasmine Langebros konst. För henne är det en slags hyllning till kvinnor generellt och kvinnors frihet specifikt.

– Jag har blivit väldigt påverkad av till exempel abortfrågan i USA och kvinnorna som blivit portade från universitet i Afghanistan. Mycket är förknippat med just frihet och förändring, och jag brinner ganska starkt för jämlikhetsfrågor. Jag tror inte att min grundtanke var att det skulle vara politiskt när jag började dra mot kvinnomotiven, men i efterhand när jag börjat fundera har jag kommit fram till att det nog undermedvetet präglat min konst.

Trots den utpräglade motivhistoriken räds hon inte att testa sig fram. Den nya utmaningen stavas abstrakt konst. Akvarellen har hjälpt på vägen, och hon säger att det hittills är det enda mediet som hon verkligen kunnat vara abstrakt med.

– Det nya abstrakta är också en del av utvecklingsprocessen. Med blyerts och akryl har jag varit väldigt detaljerad, men nu försöker jag ta avstamp i en känsla och se hur långt jag kan uttrycka den i stället för att avbilda en kopia av något annat. Det är ett ständigt testande och experimenterande – kan jag kan få ut en känsla på det sättet?

Turligt nog har hon haft mycket tid för det nya som konsten fört henne mot eftersom hon inte arbetat på ett tag. Trots att ett jobb är på kommande efter årsskiftet verkar en utställning fortfarande vara ett mål att jobba mot.

– Folk har tjatat på att jag ska göra det!