I år är det 130 år sedan planteringen av de 320 lindarna i Esplanaden inleddes och det uppmärksammas på flera sätt. När stadsarkitektkansliet i onsdags arrangerade ett seminarium på temat fanns flera sakkunniga på just esplanader på plats. Tidigare samma dag sammanstrålade Ålandstidningen med föreläsarna för en intervju.
Landskapsarkitekt Nann Sommarström har studerat Esplanadens historia och otaliga gånger också hållit stadsvandringar i den.
Nann Sommarström upplever att många fortfarande har minnesbilder av hur Esplanaden såg ut innan den beskärdes, med kvistar som hängde ned så långt att de nästan gick att ta på.
– Esplanaden engagerar ålänningarna, slår hon fast.
Vissa frågor får hon gång på gång. En sådan är varför det blev just en lindallé. På det svarar hon att parklind helt enkelt betraktades som den tidens stadsträd. Björken fanns på många ställen på landsbygden, och den fungerade därför inte på samma sätt som en stadsmarkör.
– Björken tål inte heller beskärning, och den är i sin fulla kraft i endast 80-100 år innan den behöver bytas ut – till skillnad från parklinden som tål beskärning och som kan leva i många hundra år om den vårdas väl. 130 år är alltså ganska ungt.
Långvarig process
Trädens mående har dryftats genom åren, inte minst sedan det för några år sedan uppdagades att flera lindar i staden angripits av stubbdyna, en aggressiv sporsäckssvamp som i princip innebär en dödsdom för det drabbade trädet.
Arboristen Teppo Suoranta från Korpo har mångårig skötselerfarenhet av just Esplanadens träd. När han första gång tog sig an trädbeskärningen 1998 var träden inte i särskilt gott skick och arbetet tog lång tid. Första året var han i Mariehamn en vecka, sedan förlängdes tiden år för år.
– Lindarna var riskträd fulla av stora torra grenar vilket var farligt för allmänheten.
En fullständig undersökning av samtliga lindars skick har aldrig genomförts, stickprov har gjorts på ungefär tio procent av träden. Men alla träd är enskilda individer, med olika förutsättningar på sina respektive växtplatser.
– Vid stympningen 1965 bildades mycket röta uppe på åtta meters höjd. Innan man börjar beskära träden ännu mer borde man undersöka dem på den höjden, säger trädvårdaren Siv Wikström.
Vissa träd har klarat av att inkapsla såren efter stympningen bättre än andra. Men trots att åtgärderna för 50 år sedan påverkar trädens livslängd har Teppo Suoranta lugnande besked att ge.
– I dag mår träden mycket bättre än väntat. Linden anpassar sig väldigt bra till förändringar. Vi får leva med de här lindarna ännu i 200 år under förutsättning att de får rotvård och man inte låter kronorna växa sig så breda och tunga att de fångar stormvindar och brister.
Stadens ryggrad
Nyligen godkände stadsfullmäktige en ändring av stadsplanen som stärker Esplanadens skydd. Men så är inte fallet överallt. Vilhelm Helander, professor emeritus vid Tekniska högskolan i Helsingfors, noterar en skillnad i allmänhetens inställning till esplanader på Åland jämfört med övriga landet. Vilhelm Helander lyfter fram parkgatornas och grönskans betydelse som ett särdrag i finländsk urban kultur.
– Vi har inga fantastiska piazzor i Finland men många städer domineras av en ryggrad av esplanader. Det är märkligt hur lite de uppskattats.
 Parkgatorna i Europa har två olika ursprung. Det ena finns i fästningsarkitekturen. När fästningarna eller stadsmurarna revs uppstod luckor, och på dem uppfördes alléer eller boulevarder. Det finländska systemet bygger snarare på en estetisk aspekt, men även brandskyddet har spelat en viktig roll. Genom att dela upp staden i flera partier med grönområden emellan ville man förhindra risken för att bränder skulle sprida sig.
– Mariehamns esplanad är på intet sätt unik, men den är ett av de finaste och mest välbevarade exemplen.
Attraktivt område
Om den historiska esplanaden som planeringsobjekt vet landskapsarkitekt Gretel Hemgård från Helsingfors en hel del. Under seminariet berättade hon om Hämeenpuisto i Tammerfors. Esplanaden är med sina 1,3 kilometer den längsta i Norden. Den ritades av Carl Ludvig Engel på 1830-talet och var vid den här tiden det enda grönområdet i den växande staden. I motsats till Mariehamns esplanad åtnjuter Hämeenpuisto inget skydd.
– Staden är byggd på en ås mellan två sjöar och i båda ändor finns en park. Hur det blir i fortsättningen vet vi inte. Tammerfors stad har stora planer på att bygga mycket tätt och högt och det ganska snart. Då är förstås centrumnära områden hotade.
Hämeenpuisto har en stor betydelse för Tammerforsborna och deras identitet. Parkerna är i sin tur, som ändpunkter, också viktiga för att de markerar att det handlar om en allé och Gretel Hemgård ser det som oerhört viktigt att det definieras hur områdena ska värnas.
– Men det har hittills inte varit några diskussioner om något skydd.
Seminariet filmades och sändningen går att ta del av via Mariehamns stads kanal på Youtube.