Det kan bli dyrt att samla på föremål om man råkar fastna för sådant som är inne eller populärt. Ett billigt samlarområde är gamla textilier. Det är skamlöst låga priser på detta hantverk som oftast utförts av kvinnor. Tyvärr förekommer det att folk slänger värdefulla textilier. Det berättas inte alls sällan om fynd på soptippar där sterbhusdelägare vid tömning av hus kastat helt oanvända hemvävda linnehanddukar och andra textila klenoder.
I de flesta hem finns ärvda dukar av olika slag, men de får många gånger ligga orörda i linnesskåp och byrålådor. En stor orsak till att många ogärna dukar festbordet med familjeklenoderna när det gäller textil är det ökade bruket av vin som måltidsdryck – alla vet att det är svårt att få bort rödvinsfläckar från en duk.
Handarbete har annars varit något som kvinnor i de flesta samhällsklasser sysslat med i generationer. När skolgången blev lagstadgad kom syslöjden först att bara gälla flickor, men redan länge har även pojkarna fått undervisning i textilslöjd i skolorna. Att brodera var annars något som sysslolösa fruntimmer i de högre samhällsklasserna ofta försökte slå ihjäl tiden med. Att brodera en märkduk med bokstäver och blomster för framtida användning var värdefullt innan mönsterböcker blev tillgängliga.
Personligen är jag uppvuxen med en såväl handarbetande mor som mormor. Linnesskåpet dignar av dukar, löpare och bonader som alltför sällan kommer i användning. Ändå kan jag ibland inte låta bli att köpa gamla dukar då jag hittar något fint. Härförleden köpte jag en hel bunt dukar för en femma på en loppmarknad på Kökar. Det är egentligen tragiskt att priserna ska vara så låga. Tiotals – ja kanske hundratals timmar har lagts ner på de ofta raffinerade objekten. Det är bara att hoppas att trenden vänder och att det gamla hantverket börjar uppskattas mer. Om priserna skulle stiga så kanske textila skatter även slipper att hamna på soptippen.
Dagens artikel illustreras av bilder av textilier ur Astrid Anderssons donation till Önningebymuseet. Textilexperten Margit Holmberg på Vestergårds i Ytternäs har studerat bilderna och givit värdefulla uppgifter om teknik, datering och material.
Kjell Ekström