Helsingforsbon och numera pensionerade journalisten Monica Löfgrens första möte med Freya Darby ägde rum på Skeppargården Pellas för två år sedan. Bakgrunden till mötet går att spåra tillbaks hela 70 år i tiden, till ett möte mellan Monica Löfgrens sambo Petter Mattsson och Freya Darby nära Kapstaden, Sydafrika.
– Petter var sex år gammal och Freya var elva när de träffades utanför Kapstaden på den farm där familjen bodde. Petter hade åkt dit med sin far, säger Monica Löfgren.
Genom en bokrecension i Hufudstadsbladet fick Monica Löfgren nys om Freya Darbys man Peter Darby, och eftersom sambon Petter Mattson genom hörsägen visste att han träffat Freya Darby uppmuntrade Monica Löfgren honom att kontakta henne.
Hösten 2021 bestämde de tre en träff på Skeppargården Pellas, och Monica Löfgren visste från första stund hon fick höra om det att hon ville skriva en bok om Freya Darbys liv.
Hon vill framhålla att det var hennes eget initiativ att skriva en bok om Freya, varken Freya Darby själv eller Skeppargården insisterade på en bok. Tvärtom var Freya Darby emot idén.
– Jag fick övertala Freya i flera repriser innan hon till slut sa ”okej då”, säger hon och förklarar att Freya Darbys förändrade inställning berodde på att besökare på Skeppargården börjat fråga efter böcker om henne.
Från Åland till Sydafrika, Storbritannien och tillbaks
Freya Darbys liv, men även delar av hennes föräldrars liv och historien om Skeppargården Pellas finns skildrade i boken.
Hon föddes på Skeppargården Pellas som dotter till kaptensparet Sven och Pamela Eriksson. Som sjuåring flyttade familjen till Kap-provinsen i Sydafrika.
– Min mormor var i Sydafrika och det var dåliga tider här och då bestämde mamma och pappa att de skulle flytta dit, säger Freya Darby.
Hon växte upp i Sydafrika och flyttade senare till London i Storbritannien där hon utbildade sig till fysioterapeut, gifte sig med en engelsk man och födde sin första dotter.
– Och sen var de utan läkare och fysioterapeut här, så en av vännerna till pappa skrev och sa ”kan ni inte komma hit, vi är utan stadsläkare och utan fysioterapeut”, så vi gjorde det.
Året var då 1966 och hennes svenska var svag och hennes mans obefintlig.
– Men vi flyttade hit och det gick med engelska att hanka sig fram i början.
På Åland utökades familjen med en andra dotter och Freya Darby tog anställning på sjukhus.
Hennes man Peter Darby arbetade som stadsläkare i Mariehamn.
– Han kom i krångel med politikerna i stan så han for till Sverige sen och var borta i tio år innan han kom tillbaka som läkare, berättar Freya Darby.
Detta till trots kom han hem nästan varje natt.
– De ville ha honom i Guinnes book of records, för han pendlade varje natt. Inte fredag, lördag söndag men veckodagarna.
Sedan sin pensionering har Freya Darby varit aktiv som husmor och en av eldsjälarna i föreningen Skeppargården Pellas.
Dröm uppfylld
Under hela intervjun fyller Monica Löfgren och Freya Darby i varandras meningar. Det är tydligt att Monica Löfgren genom sina intervjuer med och sin forskning kring Freya Darby fått god insyn i hennes livshistoria.
Boken är skriven med ett reportageliknande grepp, och följer inte en kronologisk ordning utan hoppar lite fram och tillbaka i tiden.
– Freya har ju genom sina föräldrar en bakgrund som det har skrivits väldigt mycket om, säger Monica Löfgren.
Freya Darbys pappa Sven Eriksson var kapten på fartyget Herzogin Cecilie som förliste 1936, medan han och hustrun Pamela var ombord.
– De jobbade hårt för att rädda det och rädda en del av inredningen och lasten, säger Monica Löfgren.
Efter fem månader visade det sig att arbetat var förgäves och paret behövde överge fartyget eftersom det började brytas sönder.
– Det har skrivits mycket om föräldrarna och detta fartyg och till och med om Skeppargården, så jag tyckte när jag hörde Freya berätta om sitt eget liv att hon själv var värd en bok och det var där den här idén uppkom.
”Freya på Pellas” är Monica Löfgrens första bok.
– Jag tror att varje journalists dröm är att någon gång skriva en bok så nu har jag gjort det som pensionär och det är jag väldigt glad för.
Freya Darby säger att hon är nöjd med boken.
Hur är det att läsa en bok om sig själv?
– Jag känner mig lite generad.
Varför var du från början emot idén att det skulle skrivas en bok om dig?
– Man gör så när huvudpersonen har dött, vanligtvis.
Avsikten var att Monica Löfgren själv skulle stå för bokens alla kostnader. Men till hennes stora glädje tilldelades hon ett stipendium om 5.000 euro från Olof M Janssons stiftelse för främjande av Åländsk historisk forskning.
– Som Helsingforsbo är jag mycket glad över det här erkännandet från den här åländska stiftelsen, säger hon.
Bokens finns endast att köpa på Skeppargården Pellas och alla intäkter från försäljningen går oavkortat till föreningen.
– Två personer att framhålla är Kjell Ekström som gjort den grafiska utformningen och som skött kontakterna till tryckeriet och Tiina Tahvanainen som har tagit bilderna på Freya, säger Monica Löfgren.
