Intresset för den inhemska porslinsfabriken Arabias produkter har inte avmattats och priserna har inte följt den allmänna sjunkande trenden när det gäller antikviteter och begagnat. Också på Åland finns det många hängivna Arabia-samlare. En del specialiserar sig på att samla kaffekoppar, andra porslinskannor eller äggkoppar. Det senaste decenniet har intresset för porslin från 1950-60 och 70-talen ökat. Det riktigt gamla Arabiaporslinet har dock blivit billigare än tidigare.
Överlag kan man säga att det är en dyr hobby att samla Arabia. Undantagen är askkoppar och prydnadstallrikar; jul- och årstallrikar som säljs för struntsummor.
Arabia porslinsfabrik grundades år 1873 som en filial till svenska Rörstrand. Tanken var att man skulle producera porslin för export österut. Eftersom Finland var en autonom del av Ryssland kunde varor exporteras lättare tullmässigt till Ryssland. Produktionen kom igång 1874. Tio år senare ombildades den fabriken till ett finskt aktiebolag. Rörstrand fortsatte dock att vara huvudägare i bolaget.
Arabias första ledning bestod av de från Rörstrand överflyttade J. H. Herlenius och Herman Schelin. Den förre fungerade som chef och den senare som bokhållare. Också det nya företagets tekniska chef kom från moderfabriken; Gustaf Herlitz. Han blev disponent 1892 och under första världskriget efterträddes han av sin son Carl-Gustaf Herlitz. En annan verkmästare som överflyttats från Rörstrand var Claes Lindström.
Arabias första produkter tillverkades enligt modeller som hämtats från moderfabrikens sortiment. Först 1896 anställdes en konstnärlig medarbetare på Arabia – Thure Öberg. Han var mannen bakom Arabias framgångar vid Världsutställningen i Paris 1900 där man erhöll guldmedalj. Han tog senare över ledningen för konstgodsproduktionen. Denna position hade han fram till 1932. Det var också Thure Öberg i samarbete med arkitekten Jacob Ahrenberg som formgav den sedermera så omtyckta Fennia-serien i början av förra seklet.
År 1916 övergick Arabia i finländsk ägo. En kort tid kring 1930 ägde Arabia Lidköpings porslinsfabrik och det tidigare moderföretaget Rörstrand. Då var Arabia Europas största porslinsfabrik. Hundra år efter det finländska ägandeövertagandet upphörde den inhemska produktionen och tillverkningen överfördes till utlandet.
År 1976 inledde Arabia produktionen av årstallrikar med motiv ur Kalevala. Serien formgavs av Raija Uosikkinen och blev omåttligt populär. Den första tallriken i serien köptes snabbt upp av handlare och eftersom den första årstallriken inte var tillverkad i så stor upplaga blev priset högt. Den första tallriken kostade i slutet av 1970-talet 600-700 mark.
De förut dyra väggtallrikarna som till och med marknadsfördes som en investering säljs i dag för en spottstyver. Det lägsta priset jag sett för en årstallrik i handeln var sommaren 2021 sex euro.
Mia Åkerfelt har undersökt fenomenet. Hon skriver i en artikel i Tahiti, 04/2016: ”Massproducerade väggtallrikar som fenomen hade sin storhetstid inom den finländska konstindustrin under 1900-talets tre sista decennier. Både konsumenters och producenters intresse fick en rivstart under 1970-talet och speciellt under de följande decennierna producerades ett flertal tallriksserier med samlarmotiv. Ofta marknadsfördes serierna som en form av investering, vilken skulle öka i värde med tiden. När inredningsidealen förändrades under 1990-talets andra hälft minskade intresset för de nyproducerade väggtallrikarna, och under 2000-talet har intresset för nya serier varit lågt.”
Nu är Muminmuggarna Arabias stora kassako. Den första Muminmuggen i Teema-serien, Grön, gavs ut år 1990. Originalverken som använts på muggen är från Tove Janssons serie Mumin börjar ett nytt liv från 1956. Tove Slotte, Arabias grafiska designer som ansvarar för formgivningen av muggarna, överförde serierutorna som de är och avlägsnade bara pratbubblorna.
Muminmuggen Simhopp snäckskal från 2006 är den hittills dyraste Muminmuggen. Den såldes nyligen på Tradera för drygt 20.000 euro. Man får hoppas att muggarna prismässigt inte går samma öde till mötes som årstallrikarna. Då är det många ”investerare” som kan känna sig blåsta.
Personligen samlar jag inte på Arabiaporslin som samlarobjekt, men jag njuter av att använda det. Morgonkaffet intas ur en kopp i serien Fennica, formgiven av Ulla Procopé med dekor av Richard Lindh. Serien tillverkades 1979-1985.
Man gör sällan Arabiafynd – det gäller att jämföra och vara prismedveten. De bästa priserna hittar man på slagauktioner och autentiska loppisar där hus töms vid arvskiften eller flytt. Hos de kringresande uppköparna som uppträder på olika loppisevenemang är prisbilden ofta lika hög som i de professionella antikaffärerna. Prisspannet på Åland är stort: ett Arabiatefat kan kosta från 20 cent till fem euro på den åländska marknaden.
Undersök även objektens skick – många loppmarknader saluför defekt porslin till skamlöst höga priser. Ett sprucket eller kantstött objekt ska inte kosta många euro – och personligen köper jag aldrig annat än porslin i perfekt skick.
Text och foto:
Kjell Ekström
Källor: