Allmogestolar, pinnstolar och grötstolar

Allmogestolar var på 1970-80-talen eftertraktade på auktioner. Priserna kunde vara riktigt höga. Numer kan man hitta fina stolar för några euro på loppmarknader. På de få auktioner som hållits de senaste åren i landskapet har allmogestolar slumpats bort för några euro styck. Undantag finns naturligtvis, men trenden är tydlig. Den moderna människan köper hellre masstillverkade stereotypa stolar i de stora köpladorna än gammalt hantverk.

Stolens historia är mycket gammal. Det finns flertusenåriga stolar från Egypten och även i Norden har man funnit belägg för att stolen funnits redan i forntiden. I de nordiska hemmen började stolen förekomma allmännare först under 1600-talet då den väggfasta möbleringen fick konkurrens av mindre och flyttbara möbler.

Allmogestolarna kan vara svåra att datera på basen av stilen eftersom stilretardation var gängse – det vill säga att modestilarna fördröjdes och levde kvar länge. Inom högreståndskulturen utmönstrades modestilarna rätt fort. Något som är vanligt bland allmogestolarna är också stilblandningen. En och samma stol kan ha rokokons svängda ben medan ryggstödet fått den gustavianska stilens stramhet.

De äldsta bevarade allmogestolarna på Åland har influenser av renässansens formspråk med raka och strama linjer. Stolsbenen är kopplade med slår. Ryggbrickan kan vara rektangulär och ogenombruten. Barockens högreståndsstolar med sina höga ryggbrickor påverkade inte allmogestolarna särskilt mycket. Rokokons böljande former var svåra att efterlikna, men finns i allmogetappning. Den gustavianska stilen bröt mot rokokons asymmetri och böjda former. Den stilen var betydligt lättare att efterhärma för allmogesnickarna och nu hade de mindre flyttbara möblerna fått verkligt fotfäste i stugorna.

Pinnstolen fick sitt genombrott på 1700-talet. Från början följde denna med engelska Amerika-emigranter (Windsorstolar) och från Amerika spreds typen tillbaka till Europa. I Sverige ritades den första svenska pinnstolen på 1850-talet av ägaren till Hooks herrgård i Småland. Därefter följde en industriell tillverkning i stor skala.

På Åland hittade den svenska möbelformgivaren Carl Malmsten förlagan till pinnstolarnas pinnstol ”Lilla Åland”. Han höll 1938 en slöjdkurs i landskapet och föll pladask för en allmogestol i Finströms kyrka. Hans ”Lilla Åland” är inte en kopia av den gamla stolen utan han ”utvann själva kärnan ur bysnickarens handsvarvade stol”. Modellen blev Malmstens mest älskade och mest sålda möbel.

Empirestilen som efterträdde den gustavianska stilen kallas också för Karl Johanstilen efter Karl XIV Johan som regerade i Sverige då stilen var förhärskande. Det är en möbelstil som starkt präglade allmogemöblerna under 1800-talet med kolonner och markerade överstycken på stolsryggar inspirerade av sköldformationer.

Artonhundratalet är också nystilarnas och stilblandningarnas århundrade. Nystilarna påverkade inte bygdesnickarna i så hög grad, men visst finns det också allmogemöbler som fått drag av både nygotik och nyrokoko.

En rätt sällsynt stol är den så kallade grötstolen eller bordsstolen. Den har en tudelad sits som är försedd med gångjärn. Genom att fälla ut sitsen och använda ryggstödet som bordsben fick man alltså ett bord. Namnet grötstol vittnar om att den stora järngrytan som man kokade gröt i kunde ställas på detta låga bord. Man kunde sedan samlas runt grytan och äta direkt ur den med sina träskedar.

Gungstolen kom liksom pinnstolen till Europa från Amerika. Den blev populär först på 1800-talet och är kanske värd en helt egen artikel.

Allmogestolen är värd en renässans i inredningssammanhang. Den passar absolut in även i helt moderna miljöer som kontrastskapande element. Någon borde inventera och forska i den åländska allmogestolens historia. Det finns mycket ännu att kartlägga. I bygderna fanns kunniga yrkessnickare som satte sin regionala prägel på möblerna. Ibland kan man hitta signaturer också på enklare allmogemöbler – titta under stolsitsen! Måla inte över, eller sandpappra inte bort sådan information! Skriv gärna upp vad de äldre vet om stolarna – uppgifter om proveniens eller ursprung gör stolen värdefullare såväl ekonomiskt som kulturhistoriskt sett!