Veronika Snellman är ledande socialarbete inom funktionsservice och sysselsättning på Kommunernas socialtjänst (KST). Även om äldreomsorgen är kommunernas ansvar är hon väl insatt i problem et med att hitta rätt vårdform för personer med psykisk ohälsa.
En del av utmaningen med det åländska arrangemanget är just 65-årsgränsen. Enligt socialvårdslagen är personer över 65 år kommunernas ansvar, medan personer under 65 år lyder under KST. Alltså är det två olika aktörer som ska hitta lösningar. Svårigheten är att alla personer inte klarar av ett eget boende trots att de får boendestöd eller hemservice, utan behöver personal dygnet runt.
Även om det inte är optimalt att äldre och yngre bor ihop skulle ett gemensamt boende ändå vara en möjlig lösning, anser Veronika Snellman. Det finns lokaler ute i kommunerna, påminner hon, till exempel har några äldreboenden lediga utrymmen.
– Där skulle KST säkert ha behov av två-fem platser hela tiden.
Eftersom KST:s behov är så pass litet ser hon fördelar med ett samarbete mellan åldersgrupperna.
– Det är för optimistiskt att samhället får till stånd det här för två parallella grupper. Man blir sårbar om det är alltför smått.
Hon anser också att alla kommuner behöver samarbeta i frågan.
– Man kanske kan tänka kommunneutralt inom den här problematiken. Inom fasta Ålands gränser är det heller inga avstånd att tala om.
