I byn Krogstad i Lumparland ligger gården Nybonds från 1700-talet, som i dag drivs av föreningen Nybonds i Krogstad. Gården är med sin gammalmodiga atmosfär som en levande tidskapsel med loppis, kafé och museum.

– Det är en av landskapets få byggnadsminnesbevarade gårdar. Föreningen bildades för sju år sedan, vi vill bibehålla gården, säger en av eldsjälarna Lennart Joelsson.

En kort promenad från Nybonds ligger Krogstads egen grotta. Krogstadbon Margareta Söderström växte upp i byn och berättar att hon har hört sägner om grottan ända sedan hon var liten flicka.

Under Stora ofreden (1714–1721), när Ålands befolkning var på flykt, sägs det att en gammal gumma hade blivit kvar i byn och bodde med sin ko i grottan.

– För att vilseleda fienden band hon hästskor bak och fram under kons klövar, så att det såg ut som att en häst gått in till byn i stället för en ko in till grottan, säger Margareta Söderström.

Hon säger att grottan har fallit i glömska, men i dag är intresset återupplivat tack vare Nybonds förening. Grottan används för evenemang som Skördefesten där barnen får besöka den, med lite tur får de träffa trollet och ta en titt i skattkistan.

Starka barndomsminnen

För att komma till grottan behöver man gå några hundra meter genom skogen. En stor sten, harstenen, markerar platsen där man viker in.

– När jag var liten sades det att tomten bodde under stenen. Man skrev brev till tomten och lade dit dem, säger Margareta Söderström.

På väg in i skogen hörs motorljud från en fyrhjuling. Det är Edgar Alm som är ute och kör, och är det någon som vet något om Krogstadgrottan så är det han. Den ligger på mark han tidigare ägde, innan marken togs över av hans son.

– Det sägs att det har bott folk i grottan genom tiderna. Det har bott räv i den också, säger han.

Edgar Alm har inte varit vid grottan på länge, men med lite hjälp av Lennart Joelsson kan han komma ända fram så att han kan visa och berätta för Ålandstidningen.

– Som barn var jag mycket i grottan. Mitt namn finns inskrivet på bergsväggen där inne, men det har mossan vuxit över, säger han.

Edgar Alm brukade också klättra upp på berget och sitta i en tall, där hade man byns bästa utsikt.

Trolsk stämning

En stege finns så att man kan klättra över ett stenblock och komma in i grottan. Stenblocket har rasat ner någon gång under 1900-talet, innan dess var grottan ännu djupare.

Den mossbeklädda grottan har golv, väggar och tak. Över en sprakande eld hänger en gjutjärnskittel, och där sitter trollet (obs, eldningsförbud råder, endast föreningen kan göra tända en brasa i grottan). I trolldräkten, som är skapad av Ulle Nordberg, finns Krogstadbon Lotta Baarman. Insatsen som troll brukar vara uppskattad.

– Barnen som träffar trollet brukar ha väldigt många frågor. Hur bor trollet, var sover det, vad äter det, är det ensamt? Man får improvisera efter bästa förmåga, säger hon.

Den som vill utforska Krogstadgrottan kan börja med att ta sig till Nybonds. När man går ut från gården tar man höger på vägen och letar sig fram till harstenen, och därifrån följer man stigen in i skogen. När man går igenom en port med två rådjursskallar är man nära målet. Rejäla kängor eller stövlar är att rekommendera för terrängen.

– Det kan vara halt, och är på föräldrars ansvar. Jag påminner också om att det är eldningsförbud, säger Lennart Joelsson.