Personerna gjorde under fjolåret flera anmälningar till ÅMHM, och skickade även in bevis i form av bilder och filmer.

– När hästarna varit utan mat så länge att de börjar äta på vindskyddet, då är det illa … Det säger allt.

Under våren och hösten var hästarna periodvis inlåsta i stallet utan möjlighet till utevistelse. Personerna, som alla har kunskap om hästar, vittnar om hur viktigt det är att en häst får röra på sig för att magens organ ska fungera.

Den ojämna utfodringen har också skapat stress. Hästar som äter för sällan riskerar att få magsår eftersom de hela tiden producerar magsyra.

– Det är ett oerhört lidande för dem att stå på tom mage. Det här är problem som inte kommer med en gång utan byggs upp under en längre tid.

Hästarnas tillgång till mat och vatten har hängt på att utomstående hjälpt till. När en höbal kördes in i hagen skars bara plasten på toppen bort, och när balen var slut lämnades plasten kvar i hagen, vilket är en skaderisk för hästarna.

De vittnar om att hagen var full med avföring, och där växte inget gräs. Där fick hästarna stå, ligga och äta. När det hade regnat kunde man inte se hästarnas hovar eftersom de stod med avföring upp till kotan.

Känt sig motarbetade

Personerna har under året känt stor uppgivenhet samtidigt som de vägrat ge upp.

– Vi har känt oss motarbetade av ÅMHM. De eller polisen är de enda som kunnat lösa situationen. Det är obegripligt att man accepterat att hästarna hållits inlåsta. ÅMHM skyllde på att lagarna är så luddiga, men det står nog ganska tydligt vad hästar har rätt till. Om veterinären hade åkt dit lite oftare skulle hon ha sett.

ÅMHM har många andra ärenden och hinner kanske inte åka dit hela tiden, har ni ingen förståelse för det?

– Ska djuren lida för att de har för lite personal? Det känns som att det tog så lång tid för att hästarna inte var döende. Men ska vanvården fortsätta för att det inte funnits tillräckligt med tid?

När hästarna slutligen omhändertogs lyftes en stor börda från personernas axlar.

– Det känns jättebra att de får den omvårdnad de behöver, att de får bo rent och friskt och får rutiner, får mat på fasta tider och lär känna människan på nytt.

De betonar vikten av att våga visa civilkurage och säga ifrån när något är fel – även om det kan bli obekvämt. Men när djuren inte kan föra sin egen talan måste någon annan göra det.