På hela 34 platser runt Åland hölls i söndags öppet hus hos konstnärer, konsthantverkare och andra kreatörer. Här fanns både yrkesverksamma, deltids- och hobbykreatörer. Evenemanget som ordnades av Ålands konstförening och Ålands slöjd- och konsthantverk, var en del i firandet av Åland 100.

Ålandstidningen gör ett nedslag på Kungsö i Jomala för att besöka Minna Rundbergs Ateljé & Designshop. I över 20 år har Minna Rundberg varit verksam som designer på Åland och hon har haft en vision om att skapa ett helhetskoncept till Ålands 100-års jubileum. Stegvis har hon jobbat mot sitt mål och i dag kan hon stolt presentera ”Ålandsrummet”.

På gården medverkar under evenemanget även Ulrica von Wetter-Rosenthal med ”Ålandströjan”, vinnare i Ålandstidningens stickmönstertävling, Emma Pussinen med sitt Pop up-kafé ”Tårteriet” och hobbykonstnären Hanna Pussinen med sina tavlor i trädgården.

Dukat upp Ålandsrummet

Minna Rundberg visar oss in i ateljén och det som hon kallar för Ålandsrummet. Här är dukat med porslin, bordslöpare, brickor, glas, kaffemuggar, gardiner och mattor. Från golv till tak är det inrett med alster från hennes egen design, vilket också har varit hennes mål från början. Att skapa ett helhetskoncept.

Minna Rundberg visar oss honnörsbordet som är dukat till fest. Hon demonstrerar hur man kan använda små brickor under tallrikarna vid dukning, ”så att det inte blir så naket när man plockar bort tallrikarna när man har ätit klart”. Allt är genomtänkt i detalj.

– Skålen ”Nova” var det första som kom. Det sista som kom till var den miljöcertifierade plastmattan, ”Ålandsmattan”. Då var mitt helhetskoncept komplett, säger hon.

När det gäller färgerna på sina bordslöpare funderade hon först på blått.

– Men det kändes inte rätt. Min sommarfärg blev vitt och rött, säger hon.

På bordet är det dukat med röda jordgubbar som ackompanjerar till den vita bordslöparen med den röda blomman.

Hon visar kaffemuggarna och berättar att nya mönster till muggarna är på gång. På frågan vad som kännetecknar hennes Ålandsrum svarar hon:

– Egensinne, stilren elegans och enkelhet. Att inte krångla till det. Egensinne, det ordet tog jag redan för tjugo år sen. Det har varit lite av mitt signum.

Bekant symbolik

Vi går tillbaka till bordet där Ulrica von Wetter-Rosenthal står med sin Ålandströja.

– Mönstren har sålt bra. Folk tycker om den och har skickat bilder till min mejl på sina tröjor. Några har gjort om den till en kofta. Jag såg att några hade på sig Ålandströjan i publikhavet på jubileumskonserten på Andersudde. Då blir man extra glad, säger hon.

Varför tror du att folk gillar tröjan?

– Symboliken i mönstret känns bekant och hemma och så är den ganska lättstickad.

Hon har nya mönster på gång för vantar och strumpor. Kanske blir det ett Ålandstema där också.

– Man får gärna lägga in bilder på sina stickade tröjor på min Facebook-sida ”Icas Handstickade” och tagga inlägget. Det går också bra att mejla mig dom, säger Ulrica von Wetter-Rosenthal.

Mönster finns att köpa i Ålandstidningens kundtjänst eller digitalt om man mejlar Ulrica.

I trädgården i Kungsö visas tavlor av Hanna Pussinen, som till vardags jobbar som lärare.

– Alla motiv är kvinnor. Jag har vuxit upp med två systrar, mamma och pappa. Jag har vuxit upp med starka kvinnliga förebilder. Att ta mycket plats och våga, som mina konstverk säger hon.

Golvet fullt av mattor

Vid bordet med bakverk står Hanna Pussinens syster Emma Pussinen och mamma Kattis Biskop-Pussinen. På bordets huvudplats står en klassisk jordgubbstårta med annat gott runtomkring.

– En klassisk jordgubbstårta är det som går åt mest, säger Emma Pussinen.

Vid bordet i grönskan med havet som bakgrund sitter Barbro Fagerlund från Gottby, Jomala och Margaretha Möller från Mariehamn och äter gott.

Varför har ni kommit hit i dag?

– Jag är här rätt så ofta, säger Barbro Fagerlund.

– Vi brukar båda två gå på allt som är trevligt, fortsätter Margareth Möller.

– Jag tycker om Minnas saker. Minnas mattor har jag hemma, hela golvet fullt. Två av tavlorna skulle jag vilja ha själv, säger Barbro Fagerlund.

Känner ni till Ålandströjan?

– Ja, men jag är ingen stickare själv. Jag är mera en kofta-person.

– Det har jag läst om i tidningen, men jag har ingen själv, säger Margaretha Möller

Vid Ulricas von Wetter-Rosenthals bord med Ålandströjan träffar vi besökare Maria Hajo från Mariehamn med svägerskan Ilse Tötterström på besök från Wien, Österrike.

– Jag stickar och jag har bland annat stickat Strömsötröjan. Jag tycker att Ålandstöjan är jättefin! Jag tycker mest om den med två färger, säger Maria Hajo.

Skulle du kunna tänka dig att sticka Ålandströjan?

– Ja, men sen i höst. Nu är det koloniträdgården som gäller.

Katja Kudinoff