Tre år har passerat sedan Sune Alén lade pedagoghatten på hyllan och gick i pension, efter 40 år som lärare. Sune har räknat ut att ungefär 4.000-4.500 elever har passerat hans klassrum genom åren.

I ett försök att analysera sin arbetskarriär, och hur det kom sig att han stannade kvar så länge på samma arbetsplats, är det kollegorna som Sune vill ge den största äran åt.

– Jag har haft turen att jobba med fantastiska kollegor under hela min tid som lärare. Lärarjobbet är så speciellt, och man behöver likasinnade runt sig som förstår en. Så jag är väldigt tacksam för lärarkollegiet vid Övernäs högstadium, säger han.

Inte det egna valet

Att Sune Alén blev just lärare var långt ifrån en självklarhet. Hans karriär började nämligen med ett tvång.

– Jag hade siktet inställt på att bli präst och arbetade som nyanställd ungdomsledare vid Mariehamns församling. Detta var på 1970-talet. Församlingen hade i sin tur lovat bistå Övernäs skola med religionslärare, och eftersom jag hade en ungdomsledarutbildning var det jag som blev ditskickad. Och jag ville verkligen inte göra det jobbet. Jag tyckte ungdomarna var provocerande, med sina långa 70-tals hår och värderingar som inte alls stämde ihop med mina. För det är ju så, vet man ingenting själv så skapar man egna förutfattade meningar, säger Sune.

Hans nya vardag som påtvingad lärare gick bättre än vad han hade tänkt sig. Ungdomarna visade sig vara mindre läskiga än vad han föreställt sig, och han hade fina kollegor som styrde honom på rätt. Efter några år ville han inte lämna skolan och bestämde sig för att studera till behörig lärare. Hade valde att fokusera på religion, geografi, samhällslära och historia som ämnen. Av dessa var religion hans favoritlektioner att hålla.

– Religion är kanske inte elevernas favoritämne i högstadiet, men det är ett väldigt viktigt ämne anser jag. Det är livet. Ett brett ämne som tar oss vidare till så mycket. Religion som ämne är en existensfråga, en värderingsfråga och en toleransfråga, säger Sune.

Han ser tillbaka på sin yrkeskarriär med värme, stolthet och glädje.

– Jag har haft ett jäkla bra yrkesliv!

Men det är inte bara bakom katedern som ämnet religion ligger Sune varmt om hjärtat. I hans dagliga liv är det religiösa och andlighet alltid närvarande. Han betonar vikten i att vara nyfiken.

– Jag tror att det finns en högre intelligens i någon form, men vi vet så lite. Vi ska inte inbilla oss att vi har kommit på den ultimata sanningen. En nyfiken människa blir aldrig en fanatiker.

Arbetar som volontär

I höst väntar en spännande ny utmaning för Sune. Han kommer att packa sin väska och resa ner till Aten i Grekland. Där väntar några dagar som volontär vid Echo mobile library – ett mobilt bibliotek som byggts upp i en Ford transit, som kör runt med böcker på en lång rad olika språk till människor i olika flyktingläger.

Som lärare, litteraturälskare och en person med ett hjärta som klappar för ett gott samhälle ser Sune denna tid som väldigt givande.

– Det är en otroligt fin sak de gör. De producerar även läromaterial som delas ut, och ordnar språkundervisning. Jag känner mig ödmjuk och tacksam att få vara en del av ett sådant projekt och att kunna få bidra till dess framgång, säger Sune.

Det var i sin nya roll som styrelsemedlem i Emmaus som Sune kom i kontakt med organisationen. Emmaus Åland stöder arbetet med det mobila biblioteket. Även Emmaus, och det arbete som görs där via, är något som tilltalar Sune extra mycket. Han är med i Emmaus Ålands styrelse, ett uppdrag som kom till honom i precis rätt tid i livet.

– Som nybliven pensionär är det många uppdrag i tillvaron som tar slut. Man börjar leta efter andra meningar i vardagen. Och då kom denna möjlighet, att få vara en del av organisationen och allt det fantastiska jobb de gör. Hela idén med återbruk, cirkulär ekonomi och odling tilltalar mig stort. Jag känner mig nyfrälst och är verkligen på rätt plats, säger Sune.

Stuglivet är livet

Sommartid hyr Sune ut sin lägenhet i stan och bor heltid på stugan på Föglö. Det är på stugan som han mår som allra bäst. Här har han små projekt som håller honom alert och sysselsatt. Vad som en gång var en sjötomt med en stuga på stuga, är i dag en stuga med åtta små byggnader runt omkring sig. Det har under åren tillkommit bland annat en bastu, förråd och vedbod. Så saker att pyssla på med tar sällan slut för Sune. Även odling är något som fallit honom i smaken de senaste åren.

– Det är något tillfredsställande med att se när det växer upp mat ur jorden, och sedan kunna ta tillvara på det. Det är något med att gå tillbaka till sina rötter som talar till mig. Det är terapi att gå runt och peta i landen, säger Sune.

Bild

I år har han odlat fram bland annat potatis, ärter, bönor, rödbetor och squash. Mycket går ner i egen mage, men han delar även ut till familj och vänner av det som skörden ger. De som dock inte får ta del av Sunes skörd är rådjuren.

– Nej de får hitta egen mat. Jag har inhägnad runt odlingarna, säger han.

För Sune har även rollen som morfar en stor mening och betydelse. Han har i dag tre barnbarn, och ett fjärde är precis på väg. Och just stugan är en plats han gärna tillbringar tid med barnbarnen.

– Barnbarnen, och mina barn, är viktiga. De är en del av mig. Det är stort och ska inte tas för lättvindigt.

Dagbok varje dag

När Sune inte tar hand om alla små byggnader eller fixar med sina odlingar sitter han gärna ned med sin dagbok. Han har skrivit i dagboken varje dag som han tillbringat på stugan ända sedan han köpte den tillsammans med sin exfru år 1992. Han antecknar även vem som besökt stugan och vad han har gjort den dagen.

– Ingen skriver dagbok längre, och jag kan inte förstå varför. Livet går upp och ner. Ibland är man orolig, ibland är man förtvivlad. Och ibland är man lycklig och jätteglad. Det ligger ett stort värde i att skriva ner dessa saker och tankar och känslor. Bland annat är det något värdefullt att lämna kvar till nästa generation, säger Sune.

Att dela med sig av värdet i att skriva dagbok är något Sune även gärna för vidare till sina nära och kära. När någon i hans närhet går i pension brukar Sune ge en bok med tomma blad i som gåva.

– Det är ett nytt liv som börjar efter pensionen. Och nya blad som ska fyllas. Jag gillar symboliken i det.

Aldrig släppa skolvärlden

Vad livet som pensionär kommer att bjuda på är Sune ännu inte på det klara med. Med sin särbo Anna i Stockholm är det en del resande fram och tillbaka mellan Sverige och Åland. Någon flytt kommer dock inte hamna på tapeten.

– Jag har bott på Åland i 50 år, och jag kan inte tänka mig att inte bo här. Samma med min särbo, hon är född och uppvuxen i Stockholm och vill stanna där. Men jag klagar inte, jag får lite av alla världar. Bland annat har hon en stuga uppe i Edsåsdalen dit vi åker för att vandra i fjällen och skida på vintern. Vi packar en ryggsäck med lunch och vandrar iväg. Det är lite av en ny livspassion jag fått på senare år.

Sune är dock övertygad om att han aldrig kommer släppa skolvärlden helt. Han hoppas att alltid få möjligheten att engagera sig i frågor som rör skolan och utbildningen.

– Den viktigaste stavelsen i ordet utbildning är bildning. Det skrämmer mig lite att dagen samhälle verkar tappa greppet om det, säger han.

Sune upplever också att jobbet som lärare har ändrats de senaste åren, och den administrativa bördan har växt sig orimlig. Den kommer han inte att sakna.

– Det är ett så enormt informationskrav i dag. Med digitaliseringen kom ett krav på att rapportera varje lektion, varje uppgift och varje enskilt resultat. Både hem till vårdnadshavaren och även till eleven. Jag tycker det är synd, att läraren är den som ska redogöra för varje detalj. Det tar bort ansvaret från eleven.

Men efter att ha varit fackligt aktiv i 20 år, och engagerad i olika föreningar som bland annat ordförande i Ålands lärarförening, har han nu lagt dylika uppdrag på hyllan.

– Jag har gjort mitt där, så känner jag. Men under hela min yrkeskarriär har jag haft jävligt roligt!