Just före påsk blev författaren Klaus Rahikainen uppringd av en medelålders kvinna som presenterade sig vid namn Eva Karlsson. Hon sade sig ringa från Andelsbanken på Åland, och uppmanade honom att komma till banken för att göra en säkerhetsåtgärd på sitt konto. Han bodde på Åland i 15 år, år 2001 till 2016, men bor i dag i Finland.

– Hon förklarade vänligt att det är lite besvärligt men går att fixa över telefon, säger han.

Kvinnan var övertygande i rollen som banktjänsteman, och den åländska dialekten gjorde henne trovärdig.

Klaus Rahikainen säger att kvinnan var väl förberedd.

– Hon måste ha gjort efterforskningar. Hon visste jättemycket om mig, till exempel att jag hade bott på Bomarsunds gård innan min flytt från Åland.

Olustig känsla

I slutet av det två timmar långa samtalet fick han en konstig magkänsla.

– Jag sade ”är det här rätt, inte lurar du väl mig?”. Hon kunde förklara sig på ett vettigt sätt och vi fortsatte. Jag anade något, ändå gick jag med på det. Hon sade att det bara måste göras.

Kvinnan kom åt hans bankkoder och länsade kontot på några tusen euro. Hon bad honom höja kreditgränsen till 10.000 euro och tog 16.000 euro i lån.

– När vi lade på visste jag att jag hade blivit grundlurad. Jag ringde direkt och spärrade mitt kort.

Klaus Rahikainen polisanmälde händelsen, och av banken fick han veta att flera av deras kunder blivit kontaktade av ”Eva Karlsson”.

– Oftast händer det just före långhelger då det blir svårare att ta reda på vart pengarna har försvunnit. Jag var inte den första som hon hade bedragit. Hon var otroligt skicklig, men grym.

Skäms inte

Klaus Rahikainen befinner sig just nu i en process med banken, ännu har han inte fått något beslut.

– Banken på Åland har vänt sig till Finland. Det finns en risk att de bedömer att det är jag som har gjort fel och inte har rätt att få tillbaka pengarna.

I samband med bedrägeriet utsattes han för ytterligare ett försök, där man använde hans uppgifter för att ta ett lån på 19.000 euro hos ett företag i Jyväskylä. Detta lån kunde lyckligtvis annulleras.

Till skillnad från många andra offer har Klaus Rahikainen valt att vara öppen med vad han råkat ut för.

– Kanske vill man inte berätta om en sådan här sak på grund av skammen. Jag tycker inte att jag är någon dum människa, men det är inte roligt när något sådant här händer. Jag kan vara ansiktet utåt för telefonbedrägerier, om det bara kan hjälpa någon annan.

Han beskriver upplevelsen som kraftfullt omtumlande.

– Det påminner kanske om något man känner efter att ha varit med om en bilkrasch eller tsunami men klarat sig. Det var som en eld inom mig, men plötsligt kände jag mig fri från de mörka känslorna. Jag har förlorat pengar, men har en stark vilja att inte gå in i känslor av ilska eller skam. Det man tänker blir ens verklighet, och jag tänker inte sitta fast i förargelse. Jag väljer glädje och frihet.