När Ålandstidningen talar med lantrådet från 2015-2019, Katrin Sjögren, har hon ännu inte hunnit läsa hela den omfattande domen. Men det står ändå klart för henne att tingsrätten, till fullo, har gått på konsortiets linje.

– Så som jag förstår saken finner domstolen, precis som jag, att hela affären är synnerligen illa skött från landskapsregeringens sida. Det är beklämmande att man inte ens har bemödat sig att svara på ett förlikningsanbud. Min bedömning är att det här kan få väldigt allvarliga konsekvenser och att det skadar förtroendet för landskapsregeringen som avtalspart, säger hon.

Katrin Sjögren känner också en stor frustration över det hon kallar en mytbildning om regeringens agerande under hennes ledning.

– Många verkar tro att den förra regeringen skrev under avtalet för att jävlas på något vis, och att vi agerade brådskande. Så var det absolut inte, upphandlingen pågick ju under hela mandatperioden.

Avtalet skrevs trots allt precis innan valet – många ser det kanske som ett brådskande agerande?

– Men det stämmer inte alls. Man måste komma ihåg att den förra landskapsregeringen fortsatte i exakt samma spår som de två tidigare regeringarna hade stakat ut. Det fanns redan en miljökonsekvensbedömning över Gripöbron, gjord under Veronica Thörnroos (C), och när kortrutten fördes till lagtinget 2015, under Camilla Gunells (S) tid som lantråd, godkände hela lagtinget det upplägget.

Havererande skärgårdsflotta

Vad tror du att domen innebär för den framtida skärgårdstrafiken?

– Det är en fråga som bara den sittande landskapsregeringen kan svara på – det ligger helt och hållet i deras händer. Det vi däremot vet är att nu, medan du och jag talar i telefon, håller hela trafiken på att haverera. Skärgårdstrafiken består av en gammal flotta, med gamla färjor som inte håller streck längre – det är ett stort underbetyg för självstyrelsen.

Ångrar du att LR, under din ledning, ingick avtalet?

– Det är klart att man alltid funderar över saker man kunde ha gjort bättre och annorlunda. För mig personligen var det här inget drömprojekt. Det handlade om stor exploatering och det var ett stort infrastrukturellt projekt. Alltid när man får kritik ska man ta sig en funderare kring huruvida det finns fog för kritiken – men samtidigt är det viktigt att ha ryggrad nog att genomföra sådant man tror är rätt och riktigt.

Men borde ni, i stället för att invänta Högsta förvaltningsdomstolens utlåtande om vägplanen, ha hänvisat till en ångerrätt redan 2018, efter lagtingets åtgärdsuppmaning?

– Det fanns en sådan uppfattning. Men enligt regeringen då var den enda ångerrätten som fanns att vägplanen skulle ha återförvisats och att den hade konstaterats innehålla några felaktigheter. Men vägplanen på mer än 1.000 sidor kom tillbaka helt ograverad – all heder till tjänstemännen som jobbade i åratal med den.

Nu ser affären ut att kosta skattebetalarna mellan miljontals euro, pengar som kunde ha använts till mycket annat. Hur ser du på det?

– Ja, det är ju fruktansvärt att vi betalar miljoner och åter miljoner för absolut ingenting.