När de finländska kommunerna för tio år sedan gick ihop i tre steg, uppmuntrade – men inte tvingade – av regeringen bildades 14 nya kommuner 2007, en 2008 och ytterligare 32 2009. Det är de senare som VATT studerat, sex år efter sammanslagningarna. I rapporten har man jämfört data med kommuner som inte slogs samman, men också med hur de tidigare individuella kommunerna har utvecklats.I jämförelsen mellan sammanslagna och icke sammanslagna kommuner var resultatet att nästan ingenting hände. Utgifterna har utvecklats på nästan exakt samma sätt i de sammanslagna kommunerna som i de som inte gick samman med någon annan. De sparmål man i Finland satte upp uppnåddes således inte, konstaterar man i rapporten.Däremot finns en förskjutning i servicenätet inom social- och hälsovården. I de tidigare små kommunerna, som i de sammanslagna kommunerna har litet inflytande i de nya fullmäktigena, har tjänsterna minskat, medan de ökat i de större.– Vi tar som exempel en liten kommun, som får tio procent av fullmäktigeplatserna. I en sådan kommun minskade arbetsplatserna inom social- och hälsovården med en tredjedel, säger Tuukka Saarimaa, ledande forskare vid VATT, till Yle.Stor betydelseI den åländska debatten kring kommunsammanslagningar är just detta ett av de stora orosmoment som motståndarna målar upp. Rapporten kan således ha stor betydelse också här. Men kansliminister Nina Fellman (S) tycker att rapporten snarare stärker tanken på samgång.– Jag tycker rapporten är jätteintressant. Den visar att närservicen, som skolorna, inte flyttat, inte heller äldreomsorgen. Däremot har specialtjänster centraliserats, sådan service som kräver högre specialisering och som invånarna inte använder varje dag. Det är inte otippat.När det gäller frågan om de mindre kommunernas inflytande i större, sammanslagna, kommuner menar Nina Fellman att landskapsregeringen tar hänsyn till det i sitt förslag till ny kommunstruktur.– Vi har satt vikt i att perifera kommuner ska kunna behålla makt, till exempel genom kommundelsnämnder.Hur ser du på att kommunsammanslagningarna i Finland inte ledde till utgiftsminskningar?– Rapporten visar att man sparat pengar på den administrativa sidan, men den har inte gått djupare in i organiseringen av kommunerna. Som helhet har det dock inte varit någon större inbesparing, säger Nina Fellman.Tvingande sparar merAlldeles i slutet av rapporten konstaterar VATT att ”tidigare resultat i forskningen visar att tvingande sammanslagningar har haft en större effekt på utgifterna än frivilliga”. Den åländska kommunreformen är till största delen tvingande.– Det stöds också i andra typer av forskning, också i Finland, säger Nina Fellman.Ålands kommunförbunds direktör Magnus Sandberg är inte speciellt imponerad av rapporten.– Jag vet inte för vem de har skrivit den egentligen, men man kan ju hålla med i allmänhet även om vissa slutsatser inte är så välgrundade och datan inte är redovisad.Däremot tycker han att rapporten tydligt visar att sammanslagningar inte är något som automatiskt ger sänkta kostnader för kommunerna.– Men det är ingen överraskning. Det finns inga dramatiska vinster att göra i en sammanslagning. Tvärtom har landskapsregeringen i sitt senaste pm erkänt att de initiala kostnaderna blir högre, sedan låter man påskina stora vinster på sikt.”Sopar under mattan”Han tycker också att det är oroande att rapporten så tydligt visar att de små kommunerna förlorar inflytande.– Det är en grej man gärna sopar under mattan i debatten, att primärkommunerna tappar makt över närservicen. Men rapporten visar samma sak som vi sett i landskapet, att man lägger ned i periferin och satsar i centralorten. Det är mandatfördelningen som spelar roll, säger Magnus Sandberg.

Jonas Bladh