Tidigare i somras hittade Vincent Haim-Poulsen ett mynt i marken i Eckerö med hjälp av en metalldetektor. Det hittades cirka 25-30 centimeter ner i marken på en gammal åker. Myntet är förmodligen ett tvåöresmynt från 1760-talet.
– Jag hittade ett nästan identiskt mynt från 1750-talet i Sverige, säger han.
Han är med i Svenska metallsökarföreningen (SMF), som bland annat jobbar för att det ska bli lättare att söka metaller i Sverige. En kompis tipsade honom om att det är lättare regelverk på Åland än i Sverige och därför åkte han hit.
– I Sverige behöver man först ansöka om tillstånd hos länsstyrelsen och betala 870 kronor. På Åland krävs det bara markägarens godkännande och att man inte letar på en fornlämningsplats.
När han hittade myntet avslutade han sökningen och kontaktade kulturmiljöenheten på landskapet.
– Han har agerat föredömligt. Han har rapporterat in och markerat ut platsen, säger Jenni Lucenius som är antikvarie i arkeologi vid kulturmiljöenheten på Ålands landskapsregering.
Dialog behövs
Om man hittar ett fynd som man misstänker är forntida eller över hundra år gammalt och som kan vara av intresse ska man kontakta landskapets kulturmiljöenhet.
– Man kan ringa in till oss eller så kan man fylla i en digital blankett på landskapets hemsida, säger Jenni Lucenius.
Man ska inte flytta eller rengöra fynd som man hittar. Behöver man av någon anledningen flytta det ska det göras varsamt. Detta gäller alla fynd som görs.
– Vi kommer ut till platsen och gör en utredning och kollar om det är en fornlämningsplats. Vi ger även vidare instruktioner vad man ska göra när man kontaktar oss.
När kulturmiljöenheten sedan har tagit hand om fyndet kontaktar de Ålands museum för att fråga om de vill ha fyndet eller inte. Om inte museet vill ha fyndet så får upphittaren, om den vill, behålla fyndet.
– Museet bedömer om de ska behålla myntet eller inte baserat på hur unikt det är, var det är hittat och hur många liknande föremål som redan finns hos museet.
– Upphittaren får då en skälig ersättning enligt liknande kriterier och beroende på vilket material det är.
Hon säger att historiskt sett har det kommit in mycket fynd från olika tidsperioder till kulturmiljöenheten. På senare tid har det kommit in fler metallfynd, vilket kan bero på att flera personer letar med metalldetektorer och har det som en hobby. Hon tror dock inte att alla fynd som hittas kommer in till dem.
– Vi skulle behöva ha en dialog eller ett samarbete med alla som har det som en hobby så att vi förstår varandra.
Kulturmiljöenheten handlägger för tillfället myntärendet och vad som ska hända med myntet härnäst.
– Fortsättning följer, säger Jenni Lucenius.
