Cajsa Hallbäck är nyutbildad präst. Hon är född i Mariehamn, men flyttade runt på Åland som liten.

– Men vid fem års ålder flyttade vi till Mariehamn igen, säger Cajsa Hallbäck.

Efter grundskolan flyttade hon till Tingsryd i Sverige för att plugga på musikgymnasium, men efter ett år hoppade hon av studierna. Hon var då i 16-17-årsåldern.

– Jag kände att det inte var rätt och samtidigt bestämde jag mig för att bli präst.

Hon flyttade hem till Åland och började studera vid Ålands lyceum. När hon var klar med gymnasiestudierna sökte hon sig vidare till Uppsala för att studera teologi. Några år senare fick hon en magisterexamen i teologi från Uppsala universitet. Det följdes upp av ett pastoralteologiskt studieår vid Svenska kyrkans utbildningsinstitut.

– Under det året lär man sig hantverket inom prästyrket och om församlingsliv.

Hon är nu färdig präst vid 25-årsåldern och säger att de finns en hel del unga präster och studiekompisar i hennes ålder som studerade till yrket.

– Vi var tre kvinnor från Åland i ungefär samma ålder som följdes åt och alla studerade till präst, men på olika orter.

Präst eller popartist

Cajsa Hallbäck har varit aktiv inom församlingen i Mariehamn länge och redan som barn ville hon bli präst.

– Ibland ville jag bli präst och ibland popartist.

På hennes konfirmationsläger växte tankarna på att bli präst ytterligare.

– Vår konfirmationspräst antydde att jag skulle passa som präst.

Hon har jobbat och varit aktiv inom församlingen under flera år innan hon valde att studera till präst.

– Som barn var med i barnkörer och sedan har jag jobbat på barnläger och konfirmationsläger både som ungledare och vuxenledare.

I dag jobbar Cajsa Hallbäck som präst i utkanterna av Uppsala, men har planer på att flytta till norra Hälsingland om ett år med sin man Olov Hansson.

– Planen var alltid att flytta tillbaka till Åland efter studierna, men jag träffade kärleken och stannade kvar i Sverige.

Cajsa Hallbäck har nu jobbat som präst i en och en halv månad. Trots sin korta tid inom yrket har hon hunnit testa på en hel del uppdrag, men det första hon stötte på var administration.

– Det första jag fick göra var att skaffa inloggningar och få min arbetstelefon.

Till uppdragen som är mer förknippade med prästyrket har hon hunnit hålla i mässor, gudstjänster, själavårdsmöten, vigselsamtal, andakter, ett dop och en vigsel. Inför sin första gudstjänst var hon lite nervös.

– Det är svårt att veta vad som berör medlemmarna i den nya församlingen och vad de möter för utmaningar.

Cajsa Hallbäck har ännu inte haft något uppdrag på Åland, men hon får göra det mesta utom vigslar här.

– Som vigd präst kan jag bland annat utföra mässor och gudstjänster i ett annat land, men för vigsel behöver jag ansöka om vigselrätt.

– Jag skulle inte bli förvånad om jag får frågan att hålla i en mässa eller gudstjänst på Åland.

Sommaren är en lugnare period i kyrkan, eftersom många är borta och vissa aktiviteter pausas.

– Jag ser framemot höst- och vårterminerna när flera grupper och andra aktiviteter drar i gång igen.

Förtroendet ska inte tas för givet

Hon säger att en av det bästa sakerna med att vara präst är förtroendet man får från människor.

– Det är privilegium att få vara med människor från dop till begravning och under andra tillfällen däremellan. Det är ett förtroende som inte ska tas för givet bara för att jag bär den här, säger Cajsa Hallbäck och pekar på sin krage.

Cajsa Hallbäck säger att det är viktigt att kyrkan symboliserar glädje, men att det också är viktigt att den vågar belysa de som inte alltid får ta del av den glädjen.

– Det är viktigt att vi firar mors och fars dag, men vi måste också finnas där för de som inte har någon förälder, de som inte kan träffa sina föräldrar och för de som aldrig fått bli förälder.

Första vigseln

Hon fick göra sin första vigsel nu i sommar och den var lite extra speciell, eftersom det var hennes pappas vigsel.

– Det var stort att få ett sådant förtroende från en person som står en så nära.

Det var lite extra nervöst inför vigseln, men det var mycket kärlek och det gick bra, beskriver hon.

– Det var bland det mest nervösa stunderna i mitt liv, men det var positiv nervositet.

– Det är bra att vara lite nervös så att man är där i stunden.

När Cajsa Hallbäck kommer hem en sommardag till Åland vill hon umgås med familj och vänner. Hon vill också hälsa på sina syskonbarn som växer upp snabbt. Sedan vill hon ta sig till havet.