Service i hemmet är ledstjärnan. Men så länge samarbetet med ÅHS hemsjukvård inte fungerar saknas en viktig pusselbit.

Minst 90 procent av alla som är 75 år och äldre ska bo hemma. Det är Finströms, liksom resten av landskapets, målsättning. För att uppnå det behöver man främja trygghet i hemmet samt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.

– Det har varit ledstjärnan i hela arbetet. Vi försöker göra det lätt för de äldre att bo hemma, säger Håkan Lundberg (C) som varit ordförande för den grupp som utarbetat kommunens nya äldreomsorgsplan.

Nästa år beräknas elva procent av finströmarna vara över 75, och 2030 är siffran 14 procent. Av dessa förväntas 12 procent behöva någon form av service i hemmet. Enligt Håkan Lundberg är teknikutveckling en viktig del i detta. Som exempel nämner han kameraövervakning i hemmet. Det är i sig ingen kostsam historia – en kamera kostar 40 euro – men det finns andra frågetecken:

– Det handlar mer om en acceptans av klienter och anhöriga för att använda tekniken.

Samarbete som inte fungerar

Men för att det rent praktiskt ska fungera att bo hemma behöver också den personliga servicen i hemmen fungera. Och här finns det mer att önska, enligt Håkan Lundberg. Samarbetet mellan hemsjukvården (Ålands hälso- och sjukvårds ansvar) och hemvården (kommunens ansvar) fungerar inte eftersom ÅHS inte uppfyller sin del av det gemensamma samarbetsavtalet. Det har varit en av de viktigaste insikterna under arbetets gång, menar han.

– Emellanåt är de bara borta, de säger att de har viktigare saker. Det är svårt för kommunen att lita på att det fungerar.

Uteblir de från klientbesök?

– Ja, om de har ett annat som de prioriterar högre. De har inte personalkapacitet att sätta in någon annan, och litar på att kommunerna ska ha det. Det blir väldigt svårt för kommunerna att planera hemvården.

– Om vi fick det här att fungera skulle hela äldrevården fungera bättre. Det är en pusselbit i helheten för att kunna ha klienterna längre hemma. Nu vågar vi inte lita på att det fungerar och måste plocka in dem på Rosengård i stället.

Enligt Håkan Lundberg upplever alla kommuner samma sak, och diskussioner har förts med ÅHS. Men hittills resultatlöst.

– Hela ärendet borde lyftas på en högre nivå.

Inget behov av utbyggnad

I arbetsgruppen har man också diskuterat bemanningen på Rosengård nattetid. Borde man samarbeta med Kommunernas socialtjänst som har nattpersonal på sina boenden i närheten?

I planen skriver ni att man ska utreda köp av boendeservice från andra aktörer. Begraver ni därmed en utbyggnad av Rosengård?

– Inte vet jag om man kan säga att man begraver den, men vi skjuter den på framtiden lite grann. Det här är ett arbete som en mindre grupp har gjort, inte kan vi bestämma om fullmäktige kommer till något annat. Men vi ser inte att behovet finns.

För några år sedan var till och med pengar upptaget i budget för en utbyggnad. På vilket vis har behovet ändrats?

– Det är nog för att möjligheten att utveckla hemvården inte beaktades. Nu försöker vi på olika sätt utveckla den så att vi ska kunna vårda och sköta om de äldre längre. Där är både teknikutvecklingen och samarbete med ÅHS och andra aktörer viktigt.

– Det kan finnas behov att utöka bemanningen i hemvården, och det kan säkert vara billigare än att bygga ett kommunalt boende.

Ytterligare en pusselbit är hur institutionsvården ska ordnas framöver. I dag är den kommunernas ansvar, men nu höjs röster om att överföra institutionsvården till landskapet. Vad det innebär för kommunerna är i så fall oklart.

– Då blir ESB (effektiverat serviceboende, reds anm) och hemvård kommunernas ansvar, och det frigörs resurser för att satsa på det säger, Håkan Lundberg.

I dag har Finströms kommun tolv institutionsplaster på Oasen boende- och vårdcenter i Jomala.

Kommunens äldreomsorgsplan har godkänts av fullmäktige och träder i kraft den 1 januari.

Fotnot: Ålandstidningen har sökt ansvariga för hemsjukvården på ÅHS för en kommentar.