Men vi tar det från början. När Robert Holm var sex månader gammal fick hans föräldrar jobb på Åland och familjen flyttade från Gamla Karleby i Österbotten, till Mariehamn. När han gick i högstadiet flyttade familjen till Kungsö, Jomala.

Det var före högstadieåldern som motorintresset väcktes.

– Vi var ett gäng som höll på med lite ishockey och skidning, men var mest intresserade av motorer.

Efter grundskolan utbildade sig Robert till svarvare på Ålands Yrkesskola.

Båda föräldrarna var lärare i yrkesskolan, men Robert kände aldrig att han ville gå i deras fotspår. Första jobbet efter skolan 1982 var på skeppsvarvet Lun-Mek.

Körde illegalt streetrace

Sedan bar det av till Sverige första omgången.

– Jag bodde i fyra år i Stockholm och arbetade som svetsare först, sen fick jag jobb i verkstaden på ett sjukhus.

Under Stockholmstiden blev Robert också känd för att han var bra på illegalt streetrace. Man körde mellan trafikljusen i Stockholm och Robert hade en bra bil.

Genom de kontakterna lyckades han på äldre dagar köpa en Corvette Stingray, som han nu planerar att tävla med ”på skoj”.

Det visade sig att säljaren var en som kom ihåg Robert från streetracen på 80-talet på Stockholms gator.

– Han sa att han ville sälja till Robba.

När Robert flyttade hem till Åland 1990 startade han en egen firma, som han skötte vid sidan om ett jobb i verkstaden på Ålands centralsjukhus. År 2001 köpte han den inarbetade firman Joels Marin. Första fem-sex åren jobbade Robert enligt samma modell som den tidigare ägaren. Av olika orsaker gick försäljningen av båtmotorer ner och det blev mer jobb med att skruva. Robert hade då fått problem med ryggen och knäna och kände att han måste göra något annat. Så det blev Sverige igen.

Han fick jobb som butiksansvarig i en båtfirma i Arninge utanför Stockholm.

– Jag trivdes bra med det. Det var en helt ny miljö och nya kunder. I stället för att stå och skruva blev jag teknisk rådgivare.

Robert hade fortfarande kvar sin firma på Åland och pendlade mellan Åland och Arninge.

"En påse skit"

Så småningom stängdes butiken och firman gick över till försäljning på webben. Det innebar mindre kundkontakt och det trivdes inte Robert med.

– Pratar du med någon i butiken kan du lösa problemen snabbare.

Lagret utlokaliserades och i slutändan blev det sämre för kunderna och problemen med transporterna och tillgängligheten gjorde att de arga samtalen blev många

– Jag fick sitta i telefon och förklara. Det kändes som någon hällt en påse skit över mig varje dag i två år. Men jag försökte släppa det efter arbetsdagen. Kunderna var arga, men inte på mig.

Robert ledsnade till slut. Han kände sig mentalt avtrubbad när han kom hem till Åland i slutet av veckan, trots att han jobbade korta veckor.

– Jag hade alltid en massa ringbud när jag kom på jobb på måndagen.

I tio års tid pendlade han, sov i firmans lokaler och gjorde skruvjobb på kvällarna.

Under de tio åren skaffade han sig mycket kontakter och numera arbetar han hemma på Åland med att renovera och uppgradera drev till båtar. Roberts marknad är huvudsakligen i Sverige, men han gör också jobb på Åland.

Men nu när Robert hunnit fylla 60 år känner han att det börjar räcka med stress.

– Nu kan jag sitta hemma när jag vill och jobba lite längre en annan dag. Ryggproblemen har följt med, så jag kan inte stå och jobba åtta timmar om dagen.

Hur ser framtidsplanerna ut?

– Så länge jag inte blir sjukare än det här så fortsätter jag jobba, men trappar ner. Jag är ganska mätt på det här. Jag springer inte in och ropar ”tjoho” i verkstaden.

Robert kan nu välja att jobba i den takt han vill. Han visar också upp sitt pensionssparande, bilarna. Rariteterna är köpta från USA och Robert vet att när han säljer en bil, kan han leva på det ett tag.

– Jag har roligt med bilarna och har pengarna kvar. De ökar i värde hela tiden. Det är det som är bra med bilarna.

Corvetten, som Robert köpte från Sverige, har varit en tävlingsbil fram till 2016.

– Jag ska tävla lite med den, legalt, har jag tänkt. Man får köra med den på vanliga vägar också. Jag ville ha en bil som man kan köra på vanlig väg också, inte transportera på trailer.