– Jag fiskar för husbehov och den här fisken har jag sparat till detta tillfälle. Den är fånga, filéad och frys samma dag. Det är äkta Östersjölax, säger Kaj Mattsson.
Han står och tillreder maten tillsammans med Mats Björklund och Börje Walls i köket på Mariagården.
Det är första gången som Kaj lagar maten till herrlunchen, vanligtvis brukar det vara Guy Linde, Håkan Jansson och Sture Jansson som ser till att det blir mat på bordet.
– Men vi försöker turas om, säger Guy.
– Jag hjälper till med att koka kaffe och duka, säger Mats.
Kaj kollar i ugnen om laxen så småningom är klar. 
Lagar du efter eget recept?
– Ja, jag har mina egna knep, säger han och skrattar.
Herrarna i Saltvik samlas en gång i månaden, sista torsdagen, för att äta och umgås.
– I början var vi runt 30 stycken men vi har blivit allt färre. Sist tror jag att vi var bara 15 stycken, säger Börje.
Det viktigaste med herrluncherna är, enligt Mats, att de får träffas och ”skrävla på”.
Medan Kaj håller koll på maten samlas allt fler herrar i Mariagården.
– Jag tror att vi blir fler i dag, säger Börje.
Det är han som tar emot lunchgästerna och ser till att de spritar händerna innan de sätter sig till bords.
En slant till behövande
Diskussionerna är i full gång redan innan man satt sig ner för att äta. Nya gäster droppar in en efter en.
Leif-Anders Mattsson och Henry Lindström har just kommit.
Varför är ni här i dag?
– Som ny pensionär behöver man hitta på något att göra. Det är trevligt att komma hit och prata bort en stund, säger Leif-Anders.
Henry är på plats för första gången.
– Det var Leif-Anders som lockade med mig, säger han.
Även Olav Johansson är på plats för första gången.
– Jag tänkte att jag kunde komma hit. Här finns många goda vänner och så har jag hört att maten är väldigt god. Dessutom skänker man en slant till ett gott ändamål, säger Olav.
Guy förklarar att man vid varje lunch ger en slant som sedan betalas in till Hoppets stjärna och deras arbete i Litauen och Lettland.
– En del av pengarna går till ett familjecenter i Zarazai, en stad i Litauen. En annan del går till en familj, säger Guy.
Han brukar själv tillsammans med andra frivilliga åka till Lettland och Litauen med hjälpsändningar. Men som det ser ut nu med coronapandemin har han inte kunnat åka.
– I stället gör vi dessa inbetalningar.
Med beröm godkänt
Maten är klar och Kaj bjuder alla att ta för sig. Olav kan inte låta bli att reta sin forne klasskompis lite.
– Är det norska lax, säger han med glimten i ögat.
– Nej, du. Det här är Östersjölax, replikerar Kaj och hytter lite med ett finger.
Henry tycker att maten både ser god ut och doftar gott.
– Det är gott. Men så är det bror min som både fiskat och lagat maten säger, Peter Vistisen.
Herrarna låter sig väl smaka av den goda maten.
– Vi brukar varje år också ha ett utbyte med herrlunchklubbarna från Finström och Geta. Då brukar vi samlas till ett knytkalas i november. I fjol var vi i Finström så det är vår tur att bjuda i år. Vi ska prata lite om det i dag och hur vi ska gå tillväga. Det är inte som vanligt nu i coronatider, säger Guy.
Han hoppas att det blir en gemensam lunch innan jul.
– Det är alltid trevligt att träffa lite andra också över en lunch, säger han.

Nina Eriksson