Lantbrukssektorn lider av en ekonomisk kris. Gårdarnas kostnader stiger till följd av högre priser på foder, gödsel, el, bränsle, maskiner och byggnadsmaterial. Men intäkterna ökar inte och förtjänsten sjunker. Med protesten vill jordbrukarna belysa situationen. Målet är att få en större andel av inkomsterna från marknaden.
– Vi vill visa hur faktiskt ser ut i dag. Det är ju dubbelmoral att det ställs allt högre klimatmål och krav på hållbarhet, men att de näringar som står för kolbindningen, jord- och skogsbruket, inte får betalt för den miljönytta de gör, säger ÅPF:s ordförande Birgitta Eriksson-Paulson.
Hon menar att EU:s stödsystem är ett nollsummespel.
– Alla länder är beroende av bidragen, men samtidigt betalas stöden indirekt av konsumenterna via skatterna.
Det finns även andra faktorer som påverkar förutsättningarna.
– Bland annat vill man inte ha genmodifiering, krav på minskat växtskydd och reglerad gödsling ökar, men ändå förväntas jordbruket producera mera. Jag tror inte att de som bestämmer har hela bilden klar för sig.
– I framtiden hotar maten att bli en klassfråga, säger Birgitta Eriksson-Paulson.
Maten blir sekundär
Situationen i Finland är speciell i och med att de två stora kedjorna inom livsmedelshandeln, Kesko och S-gruppen tillsammans kontrollerar 83 procent av marknaden. De har därmed en avgörande roll i prissättningen och kan ställa hårda krav på industrin.
– Jag tycker att det verkar som EU-medlemskapet gjort att folks mentala inställning förändrats. Matens andel av vår konsumtion har minskat och i stället köper vi annat som elektronik och utlandsresor, säger Birgitta Eriksson-Paulson.
Även Yvonne Mattsson, suppleant i styrelsen, har noterat förändringen.
– Jag läste att det nu är bra tolv procent av inkomsten som går till mat. Andelen borde vara betydligt högre.
Gynnar konsumenterna
Under demonstrationen såldes gul lök och rödlök för 52 cent per kilo. I butikerna kostar löken minst tre gånger så mycket.
Det finns dock andra produkter där bondens andel är betydligt mindre, som bröd, potatis och kött.
Bland besökarna på Torget finns Benita Jansson från Mariehamn. Hon påpekar att lantbruksstöden ofta uppfattas fel.
– Det är ju egentligen inte ett stöd till lantbrukarna utan till konsumenterna för att hålla ned priserna.
Hon framhåller att det finns flera mellanhänder på vägen, men att produktionen kräver stordrift för att bli lönsam.
– Den småskaliga ekologiska produktionen är däremot arbetskrävande.
Stor förståelse
Sundsbon Jenny Johans som stannar till på Torget under lunchrasten tycker att böndernas situation är förfärlig.
– Man undrar var det ska sluta. När vi växte upp var maten en mycket större del av utgifterna.
Enligt ÅPF:s viceordförande Johan Holmqvist har konsumenterna visat förståelse för protesten.
– De flesta är villiga att betala mer för närproducerat. Ålänningarna är måna om lokala råvaror. Det är väl så med öbor att man vill prioritera sitt eget. Samtidigt är lokalproducerat också ett säljargument inom turismen.
