Axel Kudinoff är född och uppvuxen på gården Ollas i Lumparland.

– Mina föräldrar rustade i ordning gården i cirka sex års tid och när den var klar så föddes jag. Sedan bodde vi där i ungefär sju års tid, berättar han.

Då han nådde skolåldern flyttade familjen till Stockholm, vilket fortfarande också känns som ”hemma” för Axel Kudinoff.

– Under hela tiden vi bodde i Sverige har vi parallellt haft en stuga i Norrboda i Lumparland så Åland har alltid konstant funnits med, säger han.

Som liten började han med orientering när familjen bodde i Lumparland.

– Jag sprang orientering aktivt från att jag var tio år tills jag fyllde sexton. Då är man utomhus men det är inte friluftsliv. Jag har alltid tyckt om att gå ut på promenader men det har inte varit riktigt intensivt friluftsliv förrän jag hittade friluftslivet via vänner när jag var 14 år, berättar han.

Kom in på skolan med ren tur

Byn i Romsdalen som Axel Kudinoff bor i heter Åndalsnes och brukar kallas för Norges ”Tindehovedstad” (Tinde är en spetsig fjälltopp) och har 2.500 invånare.

Nu har han bott i Romsdalen i över tre år och trivs bra där.

– Åland har blivit som ett barndomshem och en plats för att träffa släkten. Jag har ändå valt att bo i Norge, Åland har ju inte så höga fjäll, tillägger han och skrattar.

När Axel Kudinoff var 16 år hoppade han av gymnasiet och sökte till folkhögskolan i Malung. Han blev antagen till utbildningen för fjäll- och vildmarksledare och året efter det gick han fördjupning för friluftsledare.

– Jag hade egentligen bara tur. De antog inte folk som var 16 år och de hade en 18-års gräns, men på något sätt blev det ett fel i systemet och jag kom in på utbildningen, säger han.

När han gick på folkhögskolan blev det friluftsliv för hela slanten. Han fastnade för klättring, vandring, paddling, skidåkning och allt som hade med friluftsliv att göra.

Efter att ha blivit färdig från folkhögskolan jobbade Axel ett halvår för att samla pengar till en månad på Svalbard. Efter den resan kom han fram till att han skulle testa på Romsdalen.

– Där fanns både klättring, skidåkning, löpning, och fantastisk natur. Man har hela tiden någonting att hitta på när det gäller friluftsliv, säger han.

Verklighet och overklighet

För Axel är jobbet och hans intressen samma sak.

– För en del kanske det inte funkar, men för mig funkar det väldigt bra. Mina intressen är klättring, löpning, skidåkning. Ibland ser jag dem som sporter och ibland ser jag dem som friluftsliv, beroende på intensiteten. Ibland har man en jobbdag där man är ute och vandrar i sex timmar, då kanske man är lite trött efteråt och bara tar en liten löptur eller klättrar. Friluftsliv är väldigt mångfacetterat enligt mig, även om man gör samma saker är upplevelserna väldigt olika, säger han.

Utan friluftslivet och naturen tycker Axel Kudinoff att det blir mycket navelskådning och ett avsmalnat perspektiv i vardagen.

– När vi kom hem efter en månad på Svalbard sa min vän ”Nu åker vi tillbaka till overkligheten” och det tycker jag stämmer bra. Det som är där ute är verkligheten men hemma i vardagen är det mycket hittepå om vad som är viktigt, säger han.

Även om friluftslivet är det viktigaste för honom tycker han också om att umgås med vänner och den sociala delen av det.

– Man möter många trevliga människor när man är ute och folk som är ute i naturen brukar tendera att vara riktigt trevliga, säger han.

Inför framtiden har Axel Kudinoff flera planer och mål.

– Mina drömmar handlar mycket om längre turer som jag vill göra och även om de är drömmar så känns de ändå väldigt realistiska. Jag vill paddla i Kanada, genom någon av de längre älvarna. Sedan är jag också sugen på att sticka till östra Grönland eller tillbaka till Svalbard och vandra på toppturs-skidor.

Det är de konkreta drömmarna som han har just nu, samt att få ha en trygg grund och någon som han kan dela det med.

– Det är också en stor dröm men det är inte något som jag aktivt försöker nå. Såklart kan man hänga på Tinder men jag tror att det blir vad det blir och att man inte kan styra över det, säger Axel Kudinoff.